Mildhybrid med fokus på design

Mazda har designmässigt bättrat på sig avsevärt de senaste åren och provkörda CX-30 är inget undantag. Den är en kompakt suv med mjuka kurvor och en glatt leende grill.

Mazda CX-30 delar grundtekniken med personbilen Mazda 3 och ersätter egentligen farmarversionen som inte längre erbjuds. Det mesta som gäller körbarhet och prestanda kan därför överföras på båda bilarna.

Vid första anblicken känns den raka och högt ställda instrumentpanelen med sina avskalade linjer fräsch. Instrumenteringen och pekskärmen som ligger ovanpå är dock definitivt nutida med ett plus för att skärmen styrs med en liten ratt i mittkonsolen mellan framsätena. Den möjligheten borde egentligen finnas i alla bilar med pekskärm men är vanligtvis förbehållet klart dyrare bilar. Överlag är bilens användargränssnitt intuitivt att använda.

Väl utrustad

Den provkörda versionen hade fyrhjulsdrift kombinerad med den näst lägsta utrustningsnivån Vision Plus. Här ska säga att Mazda bjuder till ordentligt, för som standard har alla versioner såväl regnsensor, automatisk luftkonditionering, adaptiv farthållare som HUD (förkortning av head-up-display, på svenska ungefär vindruteprojektor). Säkerhetsmässigt är bilen enligt krocksäkerhetstestet Euro-NCAP i absolut toppklass.

Vid tiden för provkörningen var våren på antågande och solen sken. Att döma av andraplatsen i Tekniikan Maailmas vinterbiltest funkar den här crossovern bra också då det är kallt.

Bilen känns välbyggd och ljudnivån är överlag acceptabel men på grövre asfalt hör däckljuden tydligt. Bensinmotorn hörs vid accelerationer men är i övrigt tyst och nästan inget brus hörs från fönstren. Tyvärr höll ljudanläggningen ingen högre klass – det är en orsak till att jag skulle välja nästa utrustningsnivå Elegance. Då får man en högklassigare Bose-ljudanläggning, lädersäten och elektriskt styrt förarsäte för ett pristillägg på 2 200 euro.

Bensinmotor utan turbo

Motorn är Mazdas nyaste generation Skyactiv-X. Den har en förbränningsteknik kallad Spark Controlled Compression Ignition (SPCCI), där en ytterst mager bensinblandning antänds med kompression, på motsvarande sätt som i dieselmotorer, men där tändstiften hela tiden hjälper till att balansera förbränningen.

Kompressionsantändningen börjar dock fungera först när motorn är varm och kommer i likhet med dieselmotorer bäst till sin rätt under längre sträckor. Under den här ganska korta provkörningen på totalt cirka 250 km lyste därför inte bilen med särskilt låga förbrukningssiffror. Här hade den den vanliga motorn på 150 hästkrafter varit ett bättre och billigare val – med samma utrustningsnivå och framhjulsdrift kostar den 6 000 euro mindre.

Trots den avancerade motortekniken känns motorns 180 hästkrafter dessutom lite väl ponnyaktiga om man inte varvar upp ordentligt. Det innebär att växelspaken ska användas aktivt i den här manuellt växlade versionen. Som tur är fungerar växellådan sömlöst ihop med motorn. Dessutom utjämnar bilens mildhybridsystem (som är standard i alla versioner) glappet mellan växlingarna. Det underlättar framför allt växlingen från ettan till tvåan efter start från stillastående.

Den adaptiva farthållaren hade ett enerverande sätt att abrupt bromsa in när man närmade sig en bil bakifrån för att sedan sävligt gasa upp igen. Med lite mera trafik på vägen gäller det alltså att aktivt använda gaspedalen.

Bilen är rolig att köra på små vägar men om den tycker att kurvan är för brant griper körstabiliseringen snabbt in och stryper farten. Trots att bilen är lite högre än personbilsvarianten svajar karossen inte nämnvärt vid kurvtagning i lite högre hastighet. Fjädringen parerar effektivt vägens ojämnheter.

Bakom ratten sitter man bra och det är lätt att finna en bekväm körställning. Baktill är dörröppningen trång vilket försvårar insteget. Väl inne i bilen ryms fötterna bra under framsätena och knäna är inte helt fastnitade i ryggstödet när framsätet är inställt för 185 cm förare. För barn räcker baksätet bra till.

Bagageutrymmet på 430 liter är välformat och lättlastat och på nivå med vad andra kompakta suvar erbjuder. Det här är ändå ingen bil man köper för att få ett stort transportutrymme utan för att sitta lite högre i en bil som inte syns i varje vägkorsning.

Sammantaget är Mazda CX-30 en snygg och lättkörd bil där den ultimata upplevelsen i alla fall saknas.

Bilen är rolig att köra på små vägar men om den tycker att kurvan är för brant griper körstabiliseringen snabbt in och stryper farten.

Mazda CX-30 behöver inte skämmas för sin profil. Baktill är dörröppningen trång men inuti är det lite rymligare. ■

Interiören är avskalad och ganska strikt, men allt som behövs finns på sina ■ rätta platser. Skärmen uppe på instrumentpanelen är lätt att styra med den lilla ratten bakom växelspaken i mittkonsolen.

Framifrån domineras bilen av ■ den glatt leende grillen.