Semesterpoker: miljarder i potten
Blir Sommarfinland öppet, halvöppet eller stängt? Lättar pandemiskräcken, återupptäcker vi den finländska sommaridyllen? Svaren är värda miljarder.
Först in, sist ut. Den grundläggande principen gäller också under coronakrisen. Besöksnäringen drabbades först och kan vara den sista som tar sig ur träsket. Flygskam var småpotatis i jämförelse, nu då coronaviruset har landat mitt ibland oss som en stor, rödskalig och mjölig Rosamunda.
Den utländska turismen har en lång väg tillbaka. I sommar hoppas hela branschen därför att de inhemska resenärerna ska hitta just till den egna regionen. Många försöker locka samma målgrupp. Visit Finland räknar med återstart kring 2022, men medger att en återhämtning kan ta fyra–fem år. Hur länge lyckas man övervintra på inkomster från inhemska turister?
År 2018 sysselsatte resebranschen 142 100 personer. Året innan stod sektorn för 2,6 procent av bnp och ett förädlingsvärde på 4,6 miljarder euro. Det är samma storleksordning som skogen, rentav större än livsmedelsindustrin. Nyland står ensamt för nästan hälften av turismen. En totalomsättning på 15–16 miljarder euro ligger i potten, varav en tredjedel härstammar från utländska turister.
I år finns alla tiders chans att korrigera en bedrövlig bytesbalans: ett underskott på 2 miljarder euro. Finländska resenärer spenderar årligen 5 miljarder euro utomlands medan utlänningar inbringar 3 miljarder euro. Endast i förhållande till Ryssland och Kina kan vi stoltsera med överskott.
Också vårens månatliga besöksstatistik är sorglig läsning, minus 86–98 procent beroende på nationalitet. Efterfrågan på turismtjänster kan krympa 60–70 procent i år. Flera hotell och restauranger löper risk att utraderas. Också nöjesparker står inför magra år. Arbetstillfällen står på spel, speciellt säsongsoch sommarjobb. Fyller vi upp tomrummet själva och genom att semestra aktivt på hemmaplan – då vi dessutom är osäkra på om vi vågar släppa in svenskar?
En lösning är virtuell turism. Nyss ”besökte” tjugo japaner under två timmar Nyslott och Saimen via liveströmmad videolänk med 360 graders fotografi, för facila 20 euro. Väljer vi framöver, ens ibland, detta tidsoch resurseffektiva sätt för att stifta bekantskap med nya platser och länder, nu då varenda kontorsråtta har fått en heureka-upplevelse beträffande distansjobb? Men visst uteblir dofter, smaker och känslor. Den virtuella globetrottern saknar äkta närvaro, stämning och spontanitet. Men kanske ett surrogat ändå är att föredra då alternativet är inget långresande alls?
De lokala företagen jublar i princip över hemester, alltså semester på hemmaplan eller i närregionen. Stora frågor tarvar svar. Blir miljön viktigare, får hållbar turism en knuff framåt? Väljer vi promenad, cykling, stugsittande och närproducerad mat i stället för att i vanlig anda bränna kerosin för att frakta överfulla resväskor med shoppingbyten jorden runt?
Blir det ökat tryck på vandringsleder, en renässans för naturturism, båt- och friluftsliv? Blir vi 70-tals och väljer camping, vandrarhem, små charmiga landsbygdshotell? Eller står vi inför överbelastade gästhamnar, då båtfolk seglar ut för att kasta ankar lite varstans?
Ser man till bytesbalansen kan turistkakan paradoxalt nog växa i år – i teorin. Vår labila psykologi – oro – utgör jokern. De flesta avvaktar och undviker att planera långsiktigt. Fram tills nyligen rådde ett bedrövligt virrvarr av motstridiga budskap från Social- och hälsovårdsministeriet och regeringen angående fritidsresor inom Finland. Hotell- och restaurangbranschen bygger på framförhållning och lever på konkreta besked. Även om det aldrig funnits ett uttryckligt förbud mot att resa inom landet kan många plikttrogna finländare ha tolkat rekommendationerna just så: som regler och påbud. Ruskar vi av oss den känslan?
Av statistiken att döma är vi finländare hemmablinda för våra egna trumfkort: stilla naturskönhet och -närhet, trygghet, hållbarhet. Inställda jippon och festivaler behöver ingalunda betyda en småtråkig sommar. Satsa i stället på zen: frigörelse från gamla mönster.