Massdemonstrationer under en pandemi är omdömeslöst
CORONAKRISEN Jag är väl medveten om att jag nu riskerar att få höra att jag ingenting begriper för att jag är en privilegierad vit finlandssvensk som varken har färgade familjemedlemmar eller andra närstående, bara några arbetskamrater. Jag hör inte till någon riskgrupp och utgår, kanske lite naivt, från att jag kommer att överleva covid-19 ifall jag blir smittad. Jag räknar dock med risken att bli rejält sjuk ifall jag har otur. Jag har närstående som tillhör riskgrupper och jag känner betydligt större oro för deras del än för min egen.
Vi torde dock alla ha samma förutsättningar att begripa farorna med coronaviruset som drabbar oberoende av människors hudfärg. Jag är övertygad om att det är i allas intresse att alla iakttar största möjliga försiktighet och enligt bondförstånd håller sig till reglerna. Corona förorsakar inte bara influensa, med symtom av olika besvärlighetsgrad och till och med dödsfall, utan drabbar också samhället och enskilda hårt både ekonomiskt och socialt på ett sätt som vi ännu inte sett omfattningen av. Alla, också de som för egen del förhåller sig likgiltigt eller övermodigt till riskerna, torde vara medvetna om detta.
Det förvånar och skrämmer mig att så många människor, både här och i andra länder bryter mot myndigheternas restriktioner, och riskerar smittspridning och eventuellt bidrar till en andra våg för coronaviruset. Jag är redan tveksam till samlingar av 500 personer med tanke på den risk enskilda individer löper – individens risk och möjligheterna att lokalisera smittspridning är två olika aspekter.
Jag har viss förståelse för att känslorna svallar över så till den grad på berörda orter i USA, att människor struntar i allt annat. Hittills hör USA till de hårdast drabbade länderna, och det finns risk för att dessa demonstrationer förvärrar situationen. Samma risk finns naturligtvis också i alla andra länder.
Det är fullständigt ologiskt att uppmana medborgarna att hålla avstånd på kaféer och i kassaköer, tvinga restaurangägare att halvera antalet sittplatser inomhus med mera samtidigt som ingenting görs för att hindra att dylika stora folksamlingar uppstår. Det finns förstås en risk att det blir bråk ifall polisen skulle ingripa mot för stora folksamlingar som är emotionellt engagerade för eller mot någonting. Exempel på detta har förekommit i bland annat Göteborg.
Jag vill betona att jag är helhjärtat mot både rasism och polisvåld och om det finns fungerande metoder att bidra till att bekämpa dessa gör jag det gärna, men inte på ett sätt som utgör en allvarlig risk för spridning av coronaviruset. Engagemang och försiktighet behöver inte utesluta varandra. Att samlas i stora folkhopar är inte det enda sättet att visa solidaritet eller att protestera.
Namninsamling är en gammal beprövad metod som har använts i många olika sammanhang och av olika organisationer. Under rådande omständigheter skulle en namninsamling, till exempel riktad till USA:s ambassad i Finland, ha varit en bättre metod än stora demonstrationer i olika städer.
Tillräckligt avstånd på Senatstorget kunde kanske ha fungerat med 500 deltagare, och hade allting arrangerats väl hade det säkert gått att få fram budskapet på ett riktigt effektfullt sätt. Till exempel lyckades sjukhusanställda i New York visa sin solidaritet på ett sätt som var lämpligt under rådande omständigheter, men för dem som gärna vill skrika slagord i grupp känns det kanske inte så lockande att med avstånd till varandra stilla knäböja med sänka huvuden.
I många olika sammanhang rekommenderas alltmer digitala lösningar, så varför inte för att stödja Black Lives Matter? Tekniken ger enorma möjligheter och tekniskt kunnande finns. Jag är medveten om att det förekommit solidaritetsyttringar i sociala medier. Tyvärr verkar det som om det inte skulle ha varit tillräckligt. De som så gärna demonstrerar i stora hopar borde tänka efter och inse att oberoende av om de anser att de själva löper ingen eller mycket liten risk leder deras beteende till ökad risk för andra. Kanske de inte bryr sig, för ”saken” är så mycket större. Bryr de sig inte om en massa okända människor så bryr sig de allra flesta ändå om sina närstående när det riktigt kommer till kritan.