Som fan läser bibeln

Jesus var rebell, en extremist som betalade priset för att ha retat upp både romarna och judarna. Nu i coronatider våldtas hans radikala budskap återigen av makthavare.

Auktoritarism kläs ofta i religionens slöja. Skenheligheten antar nya dimensioner då Donald Trump låter skjuta tårgas på demonstranter för att få ett fototillfälle och posera med bibeln i hand. Symboliken i dessa dunkla politiska syften är stark. ”Han höll upp bibeln… jag önskar att han också öppnade den ibland. Då hade han kunnat lära sig någonting”, sa Joe Biden, demokratisk utmanare till presidentposten inför valet i höst.

För att koppla loss från nyhetsbruset dyker jag ofta ner i den grekisk-romerska antiken, grundpelaren inom vårt civilisatoriska referenssystem. Eller bibeln – också en agnostiker förpliktas av att försöka begripa det förflutna och därmed kasta ljus över nuet och framtiden.

Vad innehåller då boken? Rent nonsens och grymheter blandade med djup visdom. Auktoritära populister slänger omkring lösryckta bibelcitat: misstolkar eller snedvrider andras ord och fyller på med fördomar för att i eget syfte argumentera mot nidbilder och samla stöd. Detta är essensen i uttrycket ”som fan läser bibeln” (eller varför inte ”som IS tolkar koranen”).

”I coronatider våldtas Jesus radikala budskap återigen av Donald Trump.”

TORSTEN FAGERHOLM ledarskribent

Då jag skådar Trump med bibeln i hand minns jag Klaus Kinskis Jesus-turné 1971. Under titeln Jesus Christus Erlöser gjorde han en uppmärksammad och omdiskuterad enmansföreställning där mannen från Nasaret framställdes som ursinnig agitator. Det blev skandal. Kinski betedde sig som en Iggy Pop förrymd från mentalsjukhus och skrämde slag på publiken med sina våldsamma utbrott. ”Jag är inte den officielle Kyrkojesus – som tolereras av poliser, bankirer, domare, bödlar, officerare, kyrkochefer, politiker och liknande maktrepresentanter... Jag är inte er superstjärna!” rasade Kinski, sannolikt som motreaktion till Andrew Lloyd Webbers rockopera Jesus Christ Superstar från året innan. Också där framställdes Jesus som människa mer än gud, vilket väckte religiöst motstånd.

Nu i eran av covid-19 läser väl flertalet mejl i stället för Moses. Vill vi däremot få syn på något bortom den egna vardagen går det att betrakta bibeln som ren litteratur, kanske rentav vaccinera sitt samvete på kuppen. Jesus var punk, rentav anarkist. En passionerad ikonoklast, orädd för att konfrontera tabun. Medan dagens kyrka bjuder på en städad, ljummen bild vågar den bibliske Jesus överraska, utmana och ställa hårda krav på oss.

”Tro inte att jag kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärfar, och mannens husfolk skall bli hans fiender.” (Matteus 10:34–36)

Jesus banbrytande , radikala budskap retade gallfeber på makthavarna och de religiösa ledarna. Han ville utmana, krossa den sociala hierarkin, ställa den rådande ordningen på huvudet. De sista ska bli de första. De utstötta ska bli de mäktigaste. Mycket snurrar kring konflikt och sammandrabbning. Precis eftersom evangelierna skaver och bråkar utgör de lysande litteratur, som består nästan 2 000 år efter tillkomsten.

Vad skulle månne revoltören Jesus säga åt ledare som Trump, Putin, Bolsonaro, Orbán eller Erdogan, som likt vampyrer suger legitimitet ur religion?

Att löst citera bibeln eller gräva ner sig i bokstavstroende skyttegravar utgör blott en kollektiv björntjänst. Vi måste snarare bemöda oss att förstå skribenternas syften, det sammanhang och den kultur i vilken berättelserna har tillkommit och senare omarbetats. Dessutom bör vi anstränga oss själva att översätta alltsammans till vår egen tid. Först då öppnas nya infallsvinklar.

Själv tolkar jag evangeliernas budskap som ett radikalt individuellt ansvar: en hyperrationell moral- och handlingsfilosofi. Mod går hand i hand med rädsla. Mod att möta faran, att drabba samman med rädslan. Att stå upp för sina ideal, att vägra agera medlöpare eller underkasta sig. Då mången förmodad ledare i sanningens ögonblick visar sig vara en ynkrygg måste var och en själv axla ansvaret.