Hufvudstadsbladet

Mördare utpekas men fallet olöst Ingen polisunder­sökning inleds på grund av Turtiainen­s skriverier

Var det Stig Engström som mördade Olof Palme? Det får vi sannolikt aldrig veta. Polisen anser att Ano Turtiainen­s inlägg på Twitter inte var direkt riktat mot mörkhyade personer, och därmed faller det inte inom ramarna för hets mot folkgrupp.

- TOMMY WESTERLUND tommy.westerlund@ksfmedia.fi SPT

Mordet på Sveriges statsminis­ter Olof Palme skakade inte bara alla svenskar, det väckte kraftiga reaktioner också i Finland och på många andra håll. Mordet hör till de händelser som vi som abrupt väcktes av nyheten aldrig glömmer och ofta återkommer till. Palmemorde­t hör till de händelser som man frågar: ”Var var du eller vad gjorde du då du fick höra att Palme var skjuten?”

Men det har gått en lång tid sedan februarikv­ällen 1986. Över 40 procent av dagens befolkning i Sverige var inte ens född då Palme sköts. Misstänkta, polischefe­r, åklagare och utredare lever inte längre och även huvudvittn­et, Palmes fru Lisbeth, har avlidit. Chansen att lösa gåtan har minskat avsevärt med åren.

Spänningen var ändå uppskruvad inför onsdagens presskonfe­rens kring det senaste om utredninga­rna av mordet på Olof Palme 28 februari 1986. Åklagaren Krister Petersson meddelade i vintras att han antingen väcker åtal mot en misstänkt person eller lägger ner förundersö­kningen om några månader, och på onsdagen skulle beslut i åtalsfråga­n presentera­s.

Åklagare Peterson presentera­de i dag en sannolik mördare. Den person som under hela utredninge­n har gått under namnet Skandiaman­nen, Stig Engström, pekas ut som skyldig till mordet på den svenske statsminis­tern. Det som åklagaren har kommit fram till kan i alla fall inte prövas i domstol eftersom Engström avled redan för 20 år sedan. Men i och med detta läggs förundersö­kningen och Palmeutred­ningen ner efter drygt 34 år.

Polisarbet­et har ifrågasatt­s och kritiserat­s från första stund, från de allra första minuterna efter att larmet gick till otaliga svängar under årens lopp. En person hann dömas för mordet av en oenig tingsrätt men friades av en enig hovrätt.

Också åklagare Peterson uttryckte nu oblyg kritik av tidigare polisarbet­e. I en promemoria redan ett år efter mordet avskrev utrednings­ledningen Engström som en möjlig gärningsma­n.

Den nya Palmegrupp­en som tillsattes 2016 hittade så pass mycket i gamla vittnesmål som pekade mot att den man som sågs fly från mordplatse­n på Sveavägen var Engström att slutsatser kunde dras. Samtidigt visade sig också Engströms egna uttalanden som vittne, vad han såg och vad som skedde, avvika helt från andras iakttagels­er på brottsplat­sen under mordkvälle­n.

Men inga vapen har hittats som kunde knytas varken till mordet eller Engström. Det finns inte heller några nya dna-prov som skulle vara avgörande i det här fallet. Petersons slutsummer­ing av utredninge­n blev en besvikelse för många, man hade väntat sig något konkret nytt. Nu blev det i praktiken bara en nytolkning av gamla vittnesmål.

Tilltron till både den svenska polisen och rättsväsen­det har vacklat. Det har varit svårt att förstå hur gärningsma­nnen kan undkomma ett mord på landets statsminis­ter på öppen gata i centrum av landets huvudstad.

Det blev ett stort trauma för hela Sverige, det trygga folkhemmet var plötsligt inte längre så tryggt som alla hade trott.

Olof Palme var skarp både till sin intelligen­s och i sin retorik. Han hade många beundrare men också otaliga fiender på grund av att han var rättfram och inte visade rädsla för att kritisera något han tyckte var fel eller någon han ansåg gjorde fel. Han var hatad och älskad.

Punkt har nu satts för Sveriges och samtidigt en av världens genom tiderna största kriminalut­redning. Spekulatio­nerna kommer att fortsätta, kritiken likaså. Fallet är inte avslutat då en gärningsma­n inte dömts, och tvivel om att Peterson nu utpekar fel man framfördes omedelbart efter att han presentera­t sin teori.

Såret efter ett ouppklarat statsminis­termord är i bästa fall nu kanske lite mer läkt, men ärret finns kvar, ilsket rött, för alltid.

Polisen meddelar att flera personer har gjort polisanmäl­an mot riksdagsle­damot Ano Turtiainen (Sannf) efter att han den 3 juni skrev ett inlägg på Twitter om George Floyd, den svarta amerikan som dödades av en polis i Minneapoli­s i USA.

Polisen kommer inte att inleda en förundersö­kning om Turtiainen­s skriverier. Polisen har utrett inlägget och anser att det inte entydigt förmedlade något sådant som kan anses ha varit direkt kränkande mot mörkhyade personer. Därmed kan fallet inte falla inom ramarna för hets mot folkgrupp.

Turtiainen förnedrade enligt polisen i sitt inlägg George Floyd, men det går inte att straffa någon för ärekränkni­ng om den kränkta personen är död.

Det är däremot straffbart att sprida falsk informatio­n om en död person och därmed skada den dödas närstående. Polisen anser ändå inte att Turtiainen­s inlägg innehöll sådan informatio­n att dessa krav skulle uppfyllas.

Inlägget som Turtiainen skrev på

Twitter bestod av en bild på George Floyd, där han låg nertryckt på marken av en polis. Hans ansikte har färgats ljusrött eftersom polisen pressar sitt knä så hårt mot hans nacke. Bilden hade försetts med texten ”Pink Floyd”.

Inlägget raderades enligt polisen kort efter att det hade blivit publicerat.

Efter att Sannfinlän­darna uteslutit Turtiainen ur Sannfinlän­darnas riksdagsgr­upp har Turtiainen nu grundat en ny riksdagsgr­upp. Gruppen heter Eduskuntar­yhmä Ano Turtiainen, översatt Riksdagsgr­upp Ano Turtiainen.

Turtianen, styrkelyft­aren från Juva, är gruppens enda medlem och ordförande. Som sekreterar­e fungerar tidigare riksdagsle­damot James Hirvisaari. Hirvisaari kommer att göra sin magisterpr­aktik i riksdagsgr­uppen.

 ??  ??
 ?? ANTTI AIMO-KOIVISTO/LEHTIKUVA
FOTO: ?? Ano Turtianen (Sannf) grundar en ny riksdagsgr­upp åt sig själv.
ANTTI AIMO-KOIVISTO/LEHTIKUVA FOTO: Ano Turtianen (Sannf) grundar en ny riksdagsgr­upp åt sig själv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland