Konsten att hälsa korrekt
I de homeriska dikterna beskrivs handskakningen som ett tecken på förtroende. Kutymen att räcka fram en tom handflata och skaka hand var ett sätt att visa att man inga vapen bar. På antika terrakottavaser och krukor från Medelhavsområdet ser man att folk hälsar så.
I vår kultur har det funnits många andra sätt att hälsa. Herrar bockade och kvinnor neg då de oväntat möttes på gatan. Nigandet är nästan helt borta i dag som också att kyssa någons stövel eller kjolfåll. Till gott maner hörde att en gentleman gav damer en handkyss ledsagad av en trånande blick. Då lyfte herrar också på hatten för bekanta som obekanta, utan den närkontakt som ett handslag innebar. En korrekt hälsning också i dag, men vilken herreman bär hatt längre?
Coronaviruset har fått oss att inse att det nya normala är att vi sveper in oss i ett osynligt pansar eftersom vi vet att många slag av smittor sprider sig då vi med ett fast grepp skakar hand eller pussas. Speciellt hen som vill framstå som kosmopolitisk med att ge luftiga kindpussar måste förstå att detta om också trendiga beteende är ett för tillfället farligt importgods från sydligare länder.
Nu får vi pausa med närkontakt och bara lufthälsa. En sådan coronahälsning består i att man bara nuddar vid varandras handskbeklädda händer eller påklädda armbågar. Att hälsa så är kanske heller ingen bra idé, speciellt inte med tanke på det rekommenderade en och en halv meters avståndet. Faran är att man kommer för nära och smittmolnet når en. Att fotskaka, det vill säga att föra höger fots insida mot den andra personens höger fot går bra för personer med långa ben.
Man kan förslagsvis låta sig inspireras av hur man hälsar i fjärran länder där hälsningar sker på behörigt avstånd och innebär sålunda mindre risk för smitta. Varför inte göra en thailändsk wai och långsamt sätta ihop händerna mot varandra framför hjärtat, buga och sedan föra händerna mot pannan. Att bara vinka verkar ändå lättare. Böjer man sig i en djup japansk ojigi går man också helt säker – förutom risken för ryggskott förstås.
Den tibetanska hälsningen, som bland munkar är att sträcka ut tungan för att visa att man är ren inombords och inga onda tankar hyser, kommer säkert inte att bli det nya normala på våra breddgrader.