Samlande regissör.
Claes Olsson samlar på gamla tidningar och böcker. Men inför inspelningarna av filmen Den svavelgula himlen, som han regisserar, saknar han ändå rekvisita i form av fiskekataloger från slutet av 1900-talet.
Claes Olsson samlar bland annat gamla böcker, tidningar, kalendrar och vykort. Sina samlingsobjekt har han haft nytta av i sitt arbete som filmregissör. Olsson är aktuell med filminspelningarna för filmatiseringen av Kjell Westös roman Den svavelgula himlen. För den saknas ännu några gamla tidningsnummer som rekvisita.
Regissör Claes Olsson, aktuell med filmatiseringen av Kjell Westös roman Den svavelgula himlen, har varit fascinerad av böcker sedan han lärde sig läsa som 4-åring. Bokintresset växte när han började jobba på ett antikvariat vid sidan av gymnasiestudierna. Hans intresse har sedermera utvecklats till det mesta som är tryckt på papper.
– Jag samlar gamla böcker, tidningar, flygblad, kalendrar och vykort, säger han.
Utöver det har han också en dvdoch vinylskivsamling.
För Olsson är tryckta papper speciellt spännande nu i en tid då det mesta blivit digitalt.
– Ännu för fem år sedan var butikerna fyllda med annonser, flyers och notiser om vad som är på gång, jag brukade plocka med mig av sådana eftersom de berättar mycket om den kultur som var då. Nu har hela ungdomskulturen flyttat till nätet.
Olsson gillar bruksföremål från förr eftersom de påminner honom om det liv han levt, därför samlar han till exempel på gratis vykort som delades ut förr. Även reklamer i gamla tidningar intresserar.
– Ordvalet i reklamerna säger mycket om hur man försökte sälja saker förr, dessutom visar det vilka saker som var populära just då.
Hur många tidningar som finns i Olssons samling vet han inte, men böckerna är ungefär 20 000. Han är speciellt intresserad av böcker utgivna och tryckta i Finland.
– Bland annat har jag första upplagan av Runebergs debutbok och Kalevalas första upplaga från 1849.
Samlandet som hobby
För Olsson är samlandet lite som att skriva dagbok.
– Min mamma sparade mycket från min barndom, sådant som hänger ihop med min livshistoria är roligt att ha nu trots att sakerna kanske inte hade så stor betydelse just då jag använde dem. Det är spännande att läsa andras gamla dagböcker, men jobbigt att skriva själv. Saker från en förgången tid påminner mig i stället om mitt tidigare liv, säger han.