Berghäll är som en ungdomskärlek för president Tarja Halonen
President Tarja Halonen har bott största delen av sitt liv i Berghäll. I början av 2000-talet blev det ett 12-årigt avbrott i samband med uppdraget som Finlands president. Nu är hon tillbaka och har återupptäckt kärleken till stadsdelen.
President Tarja Halonen har bott i Helsingfors hela sitt liv. Trots att hon bockat av några stadsdelar under sina år, är det Berghäll som hon starkast identifierar sig med.
– I tonåren flyttade mina föräldrar från Berghäll till Kasberget. Jag bodde kanske två år på Norra Kajen, då jag var värdinna på studenthemmen som hör till Finlands studentkårers förbund. Så några år har jag varit borta, men största delen av livet har jag bott bortom Långa bron.
Från år 2000 bodde president Halonen tolv år på Talludden. Efter två mandatperioder i tjänstebostaden bestämde sig Halonen och hennes man Pentti Arajärvi att ta lite av en risk. De bestämde sig för att flytta tillbaka till Berghäll.
– Jag sade att Berghäll var som en ungdomskärlek, någon som jag vågade och ville träffa. Jag ville träffa Berghäll igen trots att ungdomskärleken inte alltid är som förr.
Halonen berättar att många hade svårt att förstå hennes kärlek för Helsingfors och Berghäll. Många blev till och med besvikna, säger hon.
– Naturligtvis var inte Hagnäs och Berghäll samma platser som jag lämnade tolv år tidigare. De hade blivit mycket mera internationella och lite mera borgerliga.
Ständig utveckling
Mycket har förändrats sedan Tarja Halonen började skolan i slutet av 1940-talet.
Bland annat promenerade Halonen ensam till skolan som sexåring.
På den tiden var stadsdelarna lite mer som byar.
Hon berättar att hennes pappa kom från en svenskspråkig familj. Under hennes uppväxt präglades Helsingfors av två kulturer som fastställdes av språken, svenskan och finskan. Dualismen har enligt Halonen delvis försvunnit. I stället kan samhället beskrivas som en smältdegel.
– Helsingfors har blivit mer mångkulturellt, men det är inte på samma sätt två kulturer vad gäller språket. Att svenskan har försvunnit är lite synd, eftersom det är en del av Finland, men också en del av min hemstads traditionella profil.
Att staden utvecklas ser Halonen som naturligt. Utbyggnaden av kollektivtrafiken har förändrat stadens utseende och Halonen ser omvälvningen som positiv. Förutom fler byggarbetsplatser är staden sig lik. Den mänskliga atmosfären är densamma, säger presidenten.
– Helsingfors har blivit mer lik en liten storstad. Det är inte längre samma hemby som det var för mig, men staden är mig fortfarande mycket kär.
Finns det något speciellt du associerar med att bo i Helsingfors? – En sak som är typisk är då folk frågar var man kommer från. Från Helsingfors, säger jag. Då säger de: ”Jaja, men ursprungligen?”
De tänker på inflyttningen från landsbygden till städerna. Till Helsingfors skedde den lite senare än i många andra länder, vilket föranleder frågan, berättar Halonen.
– Det är klart att det flyttas hit, det skulle vara ganska knepigt om alla var tvungna att födas här.
Vad tycker du om Berghälls utveckling? – Jag bor i en stadsdel dit många flyttar som första plats i Helsingfors. Det kommer hela tiden nya människor, så har det alltid varit. Många av dem som har flyttat hit har varit tvungna att flytta. De har inte tyckt om staden med hela hjärtat. Det kan ta några år att vänja sig och börja tycka om staden.
Halonen berättar att inflyttningen har blivit mycket mer internationell. I Berghäll och de östra stadsdelarna är de boende vana vid inflyttning.
Har du ett favoritställe i Helsingfors? – Jag tycker väldigt mycket om parken vid Tölöviken, Hagnäs torg och Djurgårdsviken. Dessutom har jag ägt en kolonilott på Marudd i 40 år, den tycker jag är jättefin. Många tycker om Fölisön, men jag har inte vant mig vid de västra delarna av staden.
Tarja Halonen säger att det finns många fina platser i staden. Bland annat nämner hon Helsingfors universitets botaniska trädgård i Kajsaniemi. Hon lyfter också fram stadens kultur. Bland annat tycker hon mycket om stadens teaterliv.
Har du några speciella minnen från Helsingfors? – Min pappa och mamma tyckte om att promenera till Esplanaden och kanske ta en kaffe på Fazers kafé, och på samma sätt kommer min man ihåg Ekbergs kafé. Dessutom kommer jag alltid att komma ihåg Stockmanns julfönster.
❞ Jag sade att Berghäll var som en ungdomskärlek, någon som jag vågade och ville träffa. Jag ville träffa Berghäll igen trots att ungdomskärleken inte alltid är som förr.