Corona är ingen landskamp
På samma sätt som för många finländare och ålänningar har Sverige en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Där har jag släkt och vänner. Stockholm är som en andra hemstad fast jag aldrig bott där. En klar dag kan jag till och med se till Sverige från min hemkommun. Det är så nära att man i högstadiet skojade med oss från Eckerö att vi börjar tala rikssvenska så fort det blåser västlig vind. En vanlig sommar är kommunen fylld av svenska turister och färjan till svenska Roslagen tuffar på tre gånger per dag. Det finns ingen gräns.
Men den kommande sommaren är inte vanlig. Färjan ligger nu vid kaj tagen ur trafik och gränsen till Sverige finns plötsligt. Det känns nästan ofattbart och det gör mig både ledsen och sorgsen. Samtidigt vet jag att det inte går att motivera en helt öppen gräns just nu. Det är inget mot Sverige, utan endast för att stävja coronavirusets spridning.
finland har nu nästan lyckats kväva utbrottet. I torsdags rapporterades bara 24 nya fall. Samma dag i Sverige rapporterades 1 474, en ny rekordnivå. Finland har kanske haft tur, men åtgärderna har också varit tuffare än i Sverige. Den mest radikala var att stänga gränsen till och från Nyland, med 700 vaktande poliser på in- och utfarterna till ett landskap i vårt eget land där passerkort behövde visas då jag reste från riksdagen till Åland. Det var inte heller mot Nyland, utan för att stävja coronavirusets spridning.
Vilken åtgärd som till syvende och sist haft mest effekt är omöjligt att svara på i dagsläget. Det enda vi med säkerhet vet är att vi nu har en situation med ett litet antal nya bekräftade fall per dag och bara fyra personer i intensivvård. Det goda läget är dumt att äventyra fast det skär i hjärtat. Ingen vet hur framtiden kommer att se ut och vems strategi som i det långa loppet varit bäst. Vi vet ändå att Finlands och Sveriges strategi har varit olika och att smittoläget just nu är annorlunda. Det är ingens fel. Ingen hade erfarenhet att bekämpa detta nya osynliga virus.
Sverige är som en bror för Finland och är Finlands allra bästa vän. Aftonbladet skrev i söndags en artikel med rubriken ”Hatet växer i Finland: Slå larm om ni ser svenskar”. Det är inte sant. Åtminstone jag har inte sett något hat mot Sverige. Däremot finns en rädsla för coronaviruset hos många. Men att vara oroad är inte detsamma som hat eller mobbning.
tyvärr finns det så klart människor som på internetforum häver ur sig saker, om Sverige, corona och annat, eller som leker privatdetektiver. Men en överväldigande majoritet av finländarna är nog ändå bara ledsna över att ett virus har medfört så mycket begränsningar i våra liv, i våra naturliga kontakter och att det har skördat så många liv. Om någon i Finland känner skadeglädje för att det i Sverige insjuknat fler personer än här i Finland har ju den personen förlorat vettet. Ingen normal människa önskar att någon annan blir sjuk. Coronaviruset är ingen landskamp, utan enbart sorgligt. Människor dör på riktigt.
Jag ser fram emot att få välkomna mina svenska vänner till både Åland och Helsingfors igen så fort virusläget är bättre. Låt oss först besegra viruset, tillsammans.
”Sverige är som en bror för Finland och är Finlands allra bästa vän.”