Arbetet har precis börjat

RASISM Black Lives Matterrörelsen har spridit sig globalt och har haft en befriande effekt för personer som mött diskriminering och rasism längs med livet på grund av sin hudfärg.

Den politiska sfären i Finland är inte fri från rasistiska yttringar och det är enbart toppen av isberget vi beskådar i uttalanden av enskilda politiker. I Finland har minister Hanna Kosonen kommenterat en färsk rapport från tankesmedjan Suomen Perusta eftersom den innehåller element som strider mot de kriterier som finns för att få statlig finansiering. Även statsminister Sanna Marin har uttalat att ”rasism, kvinnohat och diskriminering inte tillhör ett civiliserat samhälle. Mänsklighet måste försvaras ihärdigt. Allas röst har en betydelse”. (Yle 10.6).

Att flera medborgare och politiker motsätter sig alla slags former av rasism har en otroligt stor betydelse, för mig och andra bruna och svarta människor som tryckts ned av vartenda ord och varenda diskriminerande gärning som sker och har skett på individ-, grupp- och organisationsnivå. Många svarta och bruna människor har genom de aktuella digitala och fysiska demonstrationerna hittat och förstärkt sin egen röst, en röst som ofta viftats bort eller inte getts betydelse.

För att kunna förebygga rasism och trakasserier krävs åtgärdsprogram på olika nivåer i samhället (kommuner, städer, föreningar, arbetsplatser). Åtgärdsprogram kräver allokerade resurser och kontinuitet. Flera organisationer (Finlands fredsförbund, Folkhälsan, Hem och skola med flera) har redan en längre tid jobbat med mobbningsförebyggande program och fredsfostran. Det har skapats pedagogiskt material för daghem och skolor och utbildning finns att tillgå. Förebyggande arbete är väldigt viktigt eftersom det är påvisat att bristfällig utbildning i dessa teman leder till en bagatellisering av problemen, som i sig hindrar ett effektivt ingripande och en äkta attitydförändring. Mobbningsförebyggande och antirasistiskt arbete bör stödas på maximalt sätt i vårt samhälle.

Just nu firar jag att det antirasistiska arbetet har inletts i Finland som en fredlig medborgerlig rörelse. Vad jag allra innerst hoppas är att vi verkligen får se förändringar i strukturer som utgör hinder för att alla ska känna sig inkluderade. Finland har äntligen öppnat ögonen för vad som pågått i vårt land en alldeles för lång tid. Nu är det dags att förebygga, känna igen och ingripa i trakasserier samt motverka utanförskap i vårt samhälle på flera plan.