Tumult snarare än repression att föredra i USA

USA Hur korrumperat är det amerikanska fria marknadssystemet, inte minst under den nuvarande presidenten? Hur orättfärdig är samhällsapparaten gentemot de svaga och marginaliserade?

Vilka möjligheter har de svaga och marginaliserade att hävda sin röst i ett samhälle som tycks sky spontana demonstrationer och social oro som pesten?

Vilken betydelse har den tvära sväng in mot ett samhällsideal där invandring och social förnyelse betraktas med rädsla i denna märkliga

Make America Great Againfantasi?

Det som tycks ha skett är ett slags omsvängning av just de värden som en gång i tiden gjorde Amerika potentiellt, än om inte de facto ”stort”, dess mångfald, befolkningsmässiga expansion och möjligheter för stora grupper att få erkännande och ett visst inflytande. Tillhör det inte populismens stora lockelser, detta att försöka trumma in föreställningen om att stängda gränser är vägen att gå i en värld präglad av ökad globalisering, allt mer samarbete över gränserna? Är inte det en dröm om Sparta, en spartaisering av samhället som vi nu kan se så tydligt också hos oss, i den sannfinländska högerpopulismen, med talet om

invasiva arter, en feminism som lierar sig med det främmande och liknande?

I det rådande läget kan, tror jag, en läsning av Machiavellianskt inspirerade tankar bilda en front mot de här föreställningarna. Social mobilisering kan, skriver Malcolm Bull i New Left Review (nr 100, 2016), utgående ifrån Machiavelli, antingen skada eller bygga upp staten beroende på kvaliteten på de politiska institutionerna. Så länge regeringen utgör ett värn för demokratin kan också en mycket skarp politisk kritik underifrån bygga upp det demokratiska systemet. Tumult är enligt Machiavelli någonting gott snarare än ont så länge det politiska systemet fungerar något så när.

Också i en demokratisk stat där förtrycksmekanismerna är så starka som de är i USA är därmed tumult snarare än repression att föredra, tumult som kan leda till social förnyelse och politiska reformer. Bull avläser Machiavellis relevans i nuet som en fråga om att undvika kontroll och repression och röra sig bort från det helt marknadsstyrda samhället. Där kritiker av kapitalismen ser marknadsekonomin som korrupt och i behov av förnyelse där ser Machiavelli den som inte tillräckligt korrupt, utan i behov av en uppmjukning.