Sanningens minut närmar sig för regeringen
Regeringspartierna vill inte skylta med några nedskärningslistor i det här skedet men klart är att regeringsprogrammet måste gås igenom före budgetmanglingen i september. I höst skulle minst hälften av de sysselsättningsåtgärder som regeringen eftersträvat vara på plats. Samtidigt har flera andra omstridda frågor förlagts till hösten.
– Nu har vi ett läge där vi antingen måste skära i kostnaderna eller höja skatteintäkterna, och sannolikt blir det fråga om både och, säger Centerns gruppordförande Antti Kurvinen.
Inte heller SDP sticker under stol med att det kommer en tid då ekonomin måste balanseras – rättare sagt ska det hittas mer skatteintäkter, nedskärningar eller reformer.
Ambitionerna när det gäller sysselsättningen måste skruvas upp snarare än ner, säger Centern och SFP. De gröna sätter press på torven. Planerna att sälja statsaktier blev osäker med börskurserna. – Det kommer att bli hårda förhandlingar och också smärtsamma beslut i höst, säger Centerns gruppordförande Antti Kurvinen.
Hösten 2020 blev den stora prövningen för regeringen redan för ett år sedan, då alla stod på rad i biblioteket Ode och såg nöjda ut. Antti Rinnes regering hängde upp programmet på att man når en sysselsättning på 75 procent – och om det inte ser ut att lyckas ska utgifterna ses över.
I höst skulle minst hälften av sysselsättningsåtgärderna vara på plats. Annars är det klart att allt utlovat inte blir av – det betonade särskilt Centern, pressad av den kluvna regeringssitsen efter valnederlaget. Samtidigt har flera andra omstridda frågor förlagts till hösten 2020. Energiskattereformen är en av dem.
Det kunde alltså slås fast som sanningens minut redan innan Rinne avgick, regeringen byttes ut och coronakrisen bröt ut.
– Men nu strider vi om att hålla kvar de arbetstillfällen som finns, säger Paavo Arhinmäki, Vänsterförbundets gruppordförande.
Alla ser det inte som någon förmildrande omständighet.
Centern ser sysselsättningsfrågan snarast som ännu mer pressande än förr. Centerns gruppordförande Antti Kurvinen har målat upp det som en ”knäckfråga för oss” (Centern) och vid flera tillfällen signalerat att Centern kan avsluta sin tid i regeringen om partiet tappar tron på regeringsprogrammet.
Utspelen låter som hård turbulens, men i regeringsleden finns också de som tror att läget lugnar ner sig då veteranen Matti Vanhanen (C) tagit över som finansminister och ledare för Centerns ministergrupp. Han beskrivs som lugn, lösningsinriktad och mindre oförutsägbar än partiordförande Katri Kulmuni. Även om det uppstår en situation där Centerns ordförande inte sitter i regeringen spekuleras det i att det kan vara positivt ifall Centern lyckas stärka partiets egna positioner. ”Svaga ledare är inte i någons intresse”, lyder ett omdöme från ett annat regeringsparti – ju lugnare det blir kring partiets väljarstöd desto lugnare kan det bli i regeringen.
Kurvinen säger att sysselsättningsmålet ”snarare måste bli mer ambitiöst än mindre. Dess betydelse har blivit ännu större.”
– Nu har vi ett läge där vi antingen måste skära i kostnaderna eller höja skatteintäkterna, och sannolikt blir det fråga om både och. Som tredje ben har vi de reformer som vi talat om länge. Det behövs reformer och högre ambitioner för sysselsättningen och mer investeringar, och så behövs reformer som sparar utgifter – som vårdreformen, säger Kurvinen, som ser framför sig att det behövs ett mastodontpaket i höst med alla tre element.
– Det kommer att bli hårda förhandlingar och också smärtsamma beslut.
Inte heller SDP sticker under stol med att det kommer en tid då ekonomin måste balanseras – rättare sagt ska det hittas mer skatteintäkter, nedskärningar eller reformer – men gruppordförande Antti Lindtman framhåller att tågordningen är den som föreslås i rapporten från de ekonomiska ex
perternas arbetsgrupp ledd av Vesa Vihriälä: Först sköta den akuta krisen, sedan stimulera, och senast 2023 börja balansera. Men någon form av karta borde forma sig i höst.
– Den absolut största delen av de tilläggsbudgetar som nu gjorts är ännu inte stimulans utan skötsel av den akuta krisen. När vi sedan flyttar oss till stimulansskedet behöver vi som motvikt reformer. Det är budgetförhandlingens tid, säger Lindtman till Yle.
SDP:s ordförande Antti Rinne håller också fast vid Vihriäläs tågordning och upprepar att det inte är tid för direkta nedskärningslistor nu. Däremot hoppas och tror han att Arbets- och näringsministeriet ska komma med en tillräcklig lista förslag på sysselsättningsåtgärder till budgetförhandlingen, som det var tänkt redan före coronakrisen.
Känsligt ämne
Några nedskärningslistor är det ingen i regeringspartierna som skyltar med i det här skedet, inte heller konkreta utsagor om vilka orealiserade planer som kan skjutas på framtiden. Frågan är känslig, och ett utspel i maj av Centerledamoten Mikko Savola om att regeringen bör slopa planen på förlängd läroplikt sköts snabbt ner av Kurvinen som inte vill att förhandlingar ska ”skötas i offentligheten”.
– Regeringsprogrammet gäller tills något annat är överenskommet, sade han.
Men programmet ska oundvikligen gås igenom före budgetmanglingen i september.
Centerordförande Katri Kulmuni har redan problematiserat kommunernas lista över uppgifter, som håller på att växa snarare än krympa. I regeringsprogrammet planeras läroplikten förlängas och personaldimensioneringen i vården öka, löften som fått så mycket synlighet att de är svåra att backa.
SDP:s vallöfte om ”Valborgshundringen” till pensionärer kommer inte att materialiseras i sin helhet. Där hade Rinne garderat sig med att säga ”om ekonomin tillåter det”. Och det gör den inte, sade statsminister Sanna Marin i juni.
Kurvinen håller med Kulmunis tidigare utsagor om att man i första hand måste se på de utgifter som ännu inte realiserats.
– Det är lättare att spara på kommande förväntningar än på sådant som redan genomförts.
Kan inte bara ta ”den som hunnit först”
SFP:s gruppordförande Anders Adlercreutz säger att det i regeringsprogrammet finns sådana bestående utgifter som baserar sig på den ekonomi vi hade för ett år sedan.
– Den ekonomin har vi inte mera, säger Adlercreutz och drar slutsatsen att det måste sättas under ny granskning.
Men vad blicken faller på går han inte in på – SFP har inte behandlat prioriteringarna. Centerns uppdelning i utgifter som redan klubbats igenom och sådana som inte gjort det köper
däremot inte Adlercreutz rakt av.
– Man kan nog inte basera analysen enbart på vem som ”hunnit först”, säger han.
Kommunernas ekonomiska situation i relation till kommunernas uppgifter ser han också på sikt som ett orosmoment.
– Vårdreformen kommer att minska en betydande del av kommunernas egna utgifter, men också statsandelar, och det kan leda till att nya kommunkriser slår hårdare mot de budgetposter som kommunerna har kvar: Skolorna och dagvården blir mer exponerade.
När det gäller nedskärningar överlag hänvisar Adlercreutz också till Vihriäläs rapport om att det kommer senare – men det innebär inte att man kan köra på utan koll på bollen, säger han.
– Det finns skäl att hålla det i minnet redan nu i höst, eftersom det kommer en tid då vi ska börja balansera.
Hårdast kring sysselsättning och klimat
Antti Kurvinen tar inte ställning till om själva siffermålen bör ändras, alltså målen på 60 000 arbetstillfällen och 75 procents sysselsättningsgrad. Han betonar arbetsmarknadsreformer överlag.
Särskilt betonar han lokala avtal, en fråga som varit svår förut och som möter även den här regeringen. Skrivningen i regeringsprogrammet utgår från att lokala avtal ska främjas via kollektivavtalssystemet. Men den eldfängda debatten om små, oorganiserade företag och deras förhandlingsmöjligheter kan ta fart på nytt.
Kurvinen utesluter inte de oorganiserade företagen, utan talar om små företag i allmänhet:
– Ja, om arbetsgivarna och arbetstagarna är överens och av samma åsikt så borde man kunna avvika från kollektivavtalsvillkoren, bara det sker på ett rättvist sätt. Något diktat från arbetsgivaren ska det förstås inte vara, och arbetstagarna förtjänar sin trygghet.
Adlercreutz håller med Centern om att sysselsättningsfrågan hela tiden blir viktigare än tidigare.
– Det behövs reformer som ökar både utbud och efterfrågan på arbetskraft. En sak som behövs är mer lokala avtal.
Nu har största delen av landet nya kollektivavtal, och vad regeringens skrivning innebär tycks tolkas på olika sätt.
– Det är svårt att säga hur det ska genomföras i praktiken, men det finns en skrivning om det i regeringsprogrammet. Man kan visserligen tolka den på olika sätt, men mer lokala avtal är viktigt för SFP. Här kan man hoppas att krisen också visat att det är möjligt med mer flexibilitet än man trott, till exempel i hur man tolkar arbetstiden, säger Adlercreutz.
Kulmuni har också, innan bläcket torkat på hennes avsked som finansminister, gjort utspel om att den verkliga pensionsåldern måste fås upp och om att arbetslöshetspengen borde vara flexibel. Kulmuni målade upp att dagpenningen skulle kunna vara lägre då det är högkonjunktur, högre då det är dåliga tider och svårt att få jobb.
De grönas färska gruppordförande Jenni Pitko säger att hennes parforskning ti förhåller sig öppet till sysselsättningsförslag – ”vi skjuter inte ner något i förväg”.
– Att förkorta den så kallade pensionsslussen är något vi förhållit oss positivt till. Vi har också varit öppna för att diskutera den inkomstrelaterade arbetslöshetspenningen, säger Pitko men preciserar att det inte handlar om Kulmunis utspel, utan om den tidigare debatten om huruvida arbetslöshetspengen kan vara högre i början av arbetslöshetsperioden och sedan trappas ner.
– Men reformerna ska inte ha en negativ inverkan på orken och hälsan. Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken för unga att stanna utanför arbetslivet och det är något vi måste se på.
Ett dilemma kommer att bli själva matematiken.
Regeringen har bundit sig till ett siffermål för sysselsättningen – ett mål som Pitko säger att alltjämt gäller som utgångspunkt – men alla åtgärder kan inte få någon sifferkalkyl än. Det gäller till exempel kommunexperimenten, regeringens flaggskepp bland sysselsättningsåtgärderna, där det dock inte finns några resultat att tillgå ännu i höst.
Blir då sysselsättningsfrågan det som avgör regeringens fortsatta existens? – Den ekonomiska balansen på lång sikt blir säkert en knäckfråga i budgetförhandlingen och också för regeringens fortsatta arbete. Men utgångspunkten är att vi ska lösa det tillsammans, säger Pitko.
I september löper också tiden ut för regeringens arbete med en förnyelse av energiskatterna. Där väntar torvfrågan, en motsättning mellan särskilt Centern och De gröna.
– Det är en viktig fråga. Torvbeskattningen är det som är lättast att ändra för att torven åtnjuter så stor skattesubvention. Det handlar om 200 miljoner samtidigt som torven står för 13–14 procent av växthusutsläppen. Det är via det vi allra lättast når målen, säger Jenni Pitko.
De gröna har inte släppt sitt mål att på sikt gallra betydligt i miljöskadliga eller ekonomiskt ineffektiva företagsstöd eller subventioner, men läget efter coronakrisen har ställt företagens situation på ända. Pitko säger att man ändå redan inlett en övergång till att stödja forskning och utveckling i stället, något som fått mer i regeringens tilläggsbudget, och hoppas att företag ska se det som att de kan vinna där i stället.
Ska det då gallras i motsvarande grad någon annanstans, och hur mycket? – Det är vårt långsiktiga mål, ja. Men det finns väldigt många olika företagsstöd, och vissa branscher där det på grund av coronakrisen blir svårare att ta. Det handlar mer om ett långsiktigt mål, en strukturomvandling. Men genom att satsa på och utveckling kan man förhoppningsvis hjälpa samma företag att förnya sig och förlänga företagets livslängd.
Oppositionen har krävt att hela regeringsprogrammet skrivs om. Vänsterförbundets gruppordförande Paavo Arhinmäki säger att man inte behöver gå in och skriva om själva programmet, men nog lägga om budgetramen och utsikterna, vilket han ser som helt normalt då utsikterna förändras.
Vänsterförbundet har betonat det som regeringen kallar ”framtidsinvesteringar”.
Det är de utgifter regeringen planerat finansiera genom att sälja tre miljarder av statens aktieinnehav – till dessa hör utveckling av skolor, övergång från fossil uppvärmning, transportnät, innovationspengar och lärare i yrkesskolor.
Också tidigare regeringar har sålt innehav, men redan under regeringsförhandlingarna uppstod en dragkamp om huruvida de skulle finansieras med aktieinnehav eller mer skulder.
Med coronakrisen blev marknadsläget instabilt. Värdet på aktierna har återhämtat sig sen mars, men utsikterna är grumliga.
– Jag tror att ingen klok person anser att man borde sälja aktier om värdet gått ner. Men hela Europa och världen behöver göra framtidsinvesteringar, och det är mycket större summor än de vi talar om i regeringsprogrammet, säger Paavo Arhinmäki.
Finansieringen blir därför en diskussion som måste tas, men Arhinmäki ser det inte som ett alternativ att frångå önskelistan.
– Vi behöver nu ännu mer framtidsinvesteringar än för ett år sedan, säger Arhinmäki och blickar därför mot EU:s återhämtningsplan och följande långtidsbudget, där prioriteringarna i den så kallade Nya gröna given motsvarar dem i regeringens plan, säger Arhinmäki.
– Vi måste satsa på spårtrafik och utbildning. En möjlighet är de stödpaket som EU planerar. Vad förhandlingsresultatet blir är inte klart, men under sommaren och före budgetförhandlingen kommer vi kanske att veta vad EU gör, och det spelar en stor roll.
Vad som blir allra svårast för regeringen ”vet ingen”, säger Arhinmäki.
– Det beror på hur läget är med coronaviruset. Det kan komma en ny våg. Osäkerheten råder fortfarande kring allting, därför kan bilden vara en annan i morgon eller nästa vecka.
Den ekonomiska balansen på lång sikt blir säkert en knäckfråga i budgetförhandlingarna och också för regeringens fortsatta arbete.
Jenni Pitko
De grönas gruppordförande