Bredden ännu viktigare än vanliga år

22+5 omgångar ska spelas i rask takt. Detta förutsatt att ett visst virus inte sätter ytterligare käppar i hjulen för de under våren hårt prövade fotbollsligaklubbarna.

Då spelprogrammet är tufft och tätt brukar bredden i truppen fira triumfer.

Också mot den bakgrunden är HJK massiv favorit till titeln. Laget har förstärkts ytterligare och Toni Koskela förfogar i synnerhet i offensiven över ett kunnande och en bredd som konkurrenterna bara kan drömma om.

Revanschlustan är oerhörd i Klubi, och om inte klubben spelar hem sitt 30:e FM-guld är säsongen en oerhört stor missräkning.

Vinner inte HJK titeln är det dessutom en stor prestigeförlust för vd:n Aki Riihilahti som avskedade kompisen Mika Lehkosuo förra våren och tog in Toni Koskela. Enligt Riihilahti och hans underhuggare passade Koskelas profil perfekt mot den omfattande dataanalys Riihilahti uppgav att HJK använt sig av i rekryteringsprocessen. Om det inte stämmer i år heller kan det vara dags att se över verktygen för dataanalys eller någon annan bristande länk i kommandokedjan.

Koskelas första säsong var svår. Nu har resultaten varit hoppingivande, och om den forne mittfältaren får laget att slå ut i full blom finns inget som hindrar HJK från titel nummer 30.

Att laget inte ens har Europaspel att passa in i pusslet talar ytterligare för de mesta mästarna.

HJK är i många avseenden sin egen värsta fiende. Trycket inifrån kan ibland bli rätt stort, och fortsätter laget att spela tråkfotboll lär supportrarna snabbt avisera sitt missnöje.

Honka, fjolårsmästaren KuPS och Inter utmanar i främsta hand. Honka har legat lågt på marknaden, men det behöver inte vara en dålig sak.

I synnerhet inte som Mac Kandji verkar vara i ett helt annat fysiskt skick än i fjol. Om kroppen inte ställer till det ska han lätt vara god för tio mål i ett vältränat och välstyrt Honka.

Inter har tappat en del offensivt kunnande, men tränaren José Riveiro kompenserar upp för mycket. Spanjoren är en vän av fartfylld anfallsfotboll, och 5-0 senast i cupen mot FC Lahti var ett styrkebesked. 4–4 och seger på straffar i omgången före mot KuPS var ytterligare en indikation på att Inter lär bli ett underhållande lag också i år. Bredden är ett litet frågetecken, och här får nog fysioterapeuter och massörer ligga i för att hålla spelarnas lår och vader välknådade och lämpligt möra.

Blir för övrigt inte särskilt överraskad om Riveiro någon gång

”Att laget inte ens har Europaspel att passa in i pusslet talar ytterligare för de mesta mästarna.”

JONAS VON WENDT

Reporter

återvänder till Idrottsgatan och det blåvita lägret. I hans fall behövs dessutom ingen dataanalys. I HJK vet man vad Riveiro går för och med spanjoren vid skulle möjligheten till ”sexy fotboll” vara på högst nivå sedan en viss gentleman från östra Helsingfors lämnade klubben för ganska många år sedan.

KuPS? Intressant med rutinerade norrmannen Arne Erlandsen som ny tränare. Den bland fansen avgudade guldtränaren Jani Honkavaara försvann till SJK. Nya vindar från andra kulturer kan som bekant vara både en möjlighet och en riskfaktor. Hur bra passar norrmannen i Savolax? En första indikation får vi på onsdag kväll då Erlandsen mäter sig med landsmannen Tor Thodesens HIFK.

Kamraterna ser intressanta ut, men om det ska bli en plats på övre halvan ska det till att några namnstarka nyförvärv är de förstärkningar man tänkt sig.

Thodesen ondgjorde sig nyligen i en intervju med Yle över att finska spelare inte vågar träna tillräckligt hårt. Om att ömhet, trötthet och smärta i Finland uppfattas som signaler för att man ska lätta på bördan.

Fel, tycker Thodesen som gjorde ett jättejobb i fjol då han på kort tid fick upp den fysiska prestationsnivån inom HIFK. Nu borde inte den biten vålla lika stora bekymmer även om rapporter inifrån säger att oerhört skicklige men ojämne Mostgah Yaghoubi fortfarande undviker löpbandet om det bara går.