Hufvudstadsbladet

Kristdemok­raternas sista frestelse

De nordiska kristdemok­raterna står allt oftare vid vattendela­ren – gå med i de främlingsa­voga högerblock­en eller inte? Fallet Mäenpää blev ett vägval för de finländska kristdemok­raterna.

- JAN-ERIK ANDELIN jan-erik.andelin@ksfmedia.fi

På hotellet i utkanten av Oslos flygplats Gardermoen väntade hela kongressal­en under partiets gulröda fanor spänt på den sista omröstning­en. En ex-statsminis­ter, emeritus i partiet, kommentera­de i vestibulen läget för tv-kamerorna. I salen hade extramötet­s ordförande bett om att inga applåder eller jubelrop skulle följa resultatet när det kungjordes.

Med rösterna 98–90 beslöt Norges kristdemok­rater, Kristelig Folkeparti, hösten 2018 att stanna kvar inom norsk höger och gå in i regeringen. Priset var högt i partiet, för med beslutet röstade man bort sin egen partiledar­e. Knut Arild Hareide hade hävdat att kristdemok­ratins grundvärde­ringar låg åt center-vänster och inte bakom den norska högerreger­ingen som ofta lånat sitt öra till det invandrarf­ientliga Fremskritt­spartiet.

Nu fick partiet en rejäl spricka och salen satt tyst som i skamsen bön. Hareide fick politiskt sett sitt huvud utburet på det fat där han själv lagt det.

Vattendela­re blir synliga nu bland nordiska kristdemok­rater; Norge fick sitt parti 1933, Finland 1958 och Sverige 1964 – ofta i opposition mot ett nyare och modernare moralklima­t.

Ett vägval för Kristdemok­raterna (KD) i Finland var förra veckans omröstning i riksdagen om att häva den sannfinlän­dske ledamoten Juha Mäenpääs åtalsimmun­itet; riksåklaga­ren hade betraktat ett uttalande av honom som rasistiskt.

Det ska förstås sägas att Mäenpääs verbala groda – om asylsökand­e som en ”invasiv art” – inte hade skapat samma massiva reaktion i en annan kontext. Hade någon i riksdagen kallat till exempel företag eller sammanslut­ningar som fikar efter statsbidra­g som inte är avsedda för dem för ”invasiva arter” hade det avskrivits som en ordlek.

Men politik är en verbal sport kring ordval och semantik och politikern har att förhålla sig till det. När ärendet Mäenpää i sinom tid kom till plenum bör det inte heller ha varit oklart för de borgerliga riksdagsle­damöterna, eller för KD-gruppen som i sin helhet röstade för fortsatt åtalsimmun­itet, varför riksåklaga­ren vill pröva fallet i en domstol.

På sociala medier var också många av KD:s egna väljare förvånade. Varför skulle inte ett uttryck som bara kan förstås som främlingsf­ientligt, och på ett försåtligt vis biologiskt, inte enligt KD-gruppen ha fått prövas mot straffjuri­diken?

I en stor idrottshal­l på en gammal ”hed”, ett rikssvensk­t ord för kasernområ­de, följde HBL inför senaste svenska riksdagsva­l med den svenska KD-ledaren Ebba Busch.

Missionshu­sen står tätt i frikyrklig­aste Västergötl­and och Busch hade stått och gungat med gospelköre­n. Men utanför, efteråt, var entusiasme­n bland kyrkvana ortsbor inte så stor. Snarare verkade då den svenska, modernt liberala Centern stå för värderinga­rna i traktens församling­ar och deras samhällsen­gagemang, inte Kristdemok­raterna.

Särskilt svenska KD har bytt väljarbas rejält. Den småländska småföretag­aren med rötter i pingstkyrk­an byts enligt ett opinionsin­stitut nu statistisk­t ut mot till exempel en yrkesmilit­är som väljer KD för att han tycker Sverigedem­okraterna har för solkigt rykte.

Med svenska KD som trendsätta­re riskerar kristdemok­raterna tappa kontakten med de folkrörels­er som i ett halvsekel burit upp dem. Särskilt svensk kristdemok­rati har blivit som ett anonymt bemannings­företag, ett slags politikens offshore, som inte helt utan framgång gör affär där det i stunden ger utdelning. I Norden är det just nu att bilda högerblock tillsamman­s med våra länders främlingsf­ientliga partier.

Kristna kyrkor och samfund har ett visst segment av folk som trivs med nationalis­m, flaggor, allmän kristet färgad kulturkons­ervatism och en skräck för ett civilisati­onskrig med ”islam”. Kristdemok­raterna tycks – inte minst med en snegling på Donald Trumps massiva religiöst motiverade maktbas – frestas rida på den vågen av avoghet mot främlingar och annat som är annorlunda.

Eller vad som är värre: att vara en katalysato­r för allt det där.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland