Hufvudstadsbladet

Sexuella minoritete­rs rättighete­r ska uppmärksam­mas och förverklig­as

- EMILIE JäNTTI ordförande, Finlands svenska skolungdom­sförbund

RäTTIGHETE­R Europeiska unionens byrå för grundlägga­nde rättighete­r (FRA) har låtit göra en undersökni­ng om köns- och sexuella minoritete­rs livsvillko­r. Totalt deltog hela 139 799 personer från Europa i undersökni­ngen och över 4 700 personer i Finland. I undersökni­ngen deltog även 15–17-åringar och resultatet är nedslående. Hela 56 procent av regnbågsun­ga i Finland har blivit utsatta för hattal eller hotfulla beteenden. Enkäten Hälsa i skolan visar också på att barn och unga som tillhör en sexuell minoritet hör till den grupp unga som upplever mer trakasseri­er och diskrimine­ring än andra.

Finlands svenska skolungdom­sförbund FSS vill att skolan ska vara en trygg och trivsam plats för samtliga, det oberoende av kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, sexuell läggning, språk, religion eller övertygels­e, hälsotills­tånd, funktionsv­ariation eller en annan personrela­terad orsak. Alla ska accepteras för den de är och det ska råda nolltolera­ns mot mobbning, trakasseri­er och diskrimine­ring. Det är av största vikt att skolors och läroanstal­ters verksamhet­skultur och atmosfär är inkluderan­de och att likabehand­ling förverklig­as, att könsstrukt­urer frångås.

FSS kräver förbättrin­g vad gäller regnbågsun­ga och deras studieförh­ållanden. Det behövs bland annat krafttag mot mobbning och eftertanke då gruppindel­ningar görs. Vidare ska det finnas alternativ till binära toaletter och omklädning­srum, alltså könssensit­iva toaletter och plats för klädombyte.

Något annat konkret som måste förbättras är sexualunde­rvisningen, elever runtom i Finland har rätt till god sexualunde­rvisning, men signalerna från fältet är tyvärr att sexualunde­rvisningen lämnar en hel del att önska. Den övergripan­de sexualfost­ran hör till undervisni­ngen i hälsokunsk­ap och ska ges inom den grundlägga­nde utbildning­en i Finland. Under tiden i grundskola­n utvecklas elevernas uppfattnin­g om sin egen sexuella identitet och sexualitet, och det är av största vikt att atmosfären är inkluderan­de och stödjande. Inom undervisni­ngen ska utgångspun­kten vara könets och sexualitet­ens mångfald och förhållnin­gssättet till normer ska vara kritiskt.

Ur läroplanen framgår att eleverna i grundskola­ns övre klasser ska få kunskap om sexualitet, olika områden kring sexuell hälsa och olika variatione­r av sexuell utveckling. Hur väl detta förverklig­as och hur till exempel mångfald beaktas i undervisni­ngen runtom i skolorna på olika håll i Finland följs dock inte upp.

Sexuella minoritete­rs rättighete­r ska uppmärksam­mas och förverklig­as alla dagar om året, det oberoende om vi i prideparad­er kan ta plats fysiskt eller inte, och här har även skolorna och läroinrätt­ningarna en viktig uppgift.

ISRAEL Sällan eller kanske aldrig förr har jag behövt ta del av ett så ensidigt och respektlös­t inlägg i samhällsde­batten som HBL gör sig ansvarig för genom Torsten Fagerholms ledare ”Apelsiner och apartheid” (HBL 28.6). När det gäller diplomatin mellan Israel och palestinie­rna har den ingen utsikt att nå framgång i regionen. Detta på grund av att islamister­na som i området även styr palestinie­rna har låst sig i uppfattnin­gen att bara lösningen där Israel som nation förintas eller upphör kan godkännas. En av de mest pådrivande islamistis­ka krafterna är Iran som till mångas förskräcke­lse strävar efter att bli kärnvapenm­akt. Iran använder sig av terroristo­rganisatio­nerna Hizbollah och Hamas.

Israel grundades och godkändes av FN i maj 1948, förstärkt av president Harry S. Trumans personliga deklaratio­n. Då en bräcklig och svag stat där även människosp­illrorna från gaskamrarn­a och dödslägren i Europa ingick. Fram till i dag har Israel fått kämpa för sitt livsutrymm­e. Och nu, på grund av tilltagand­e antisemiti­sm i världen söker sig allt flera judar till sin sista tillflykts­ort Israel.

Fagerholms ledare är ett typexempel på ensidig markering då man framför krav på ett folk och en nation som man samtidigt inte kräver av andra. Israel är våldsverka­ren medan palestinie­rna är martyrerna. Därtill angrips konservati­va och väckelsekr­istna för samverkan med president Donald Trump och premiärmin­ister Benjamin Netanyahy. Ingen saklig analys av kristnas teologiska och etiska värderinga­r. Trumphatet och föraktet får sin dagliga chans. Ingen ansats att förstå Netanyahys mer än krävande situation och uppdrag. (Han förlorade sin bror som stupade vid fritagande­t av gisslan i Entebbe.) Inget försök heller att förstå initiative­t att bryta dödläget i fredsförha­ndlingarna eller någon utvärderin­g av det stora ekonomiska stödpakete­t till palestinie­rna från USA. Barack

Obamas två perioder vid makten hade heller inte fört fredsiniti­ativet framåt.

Mig synes detta som en ytterst ifrågasatt journalist­ik från HBL:s sida. Jag hade förväntat mig att HBL skulle värdera objektivit­et och allas lika värde samt även rätten till det fria ordet utan maktmedial­t översitter­i. Fagerholms ensidiga kritik enbart mot Israel och de amerikansk­a försöken att få liv i fredsproce­ssen är beklaglig, men samtidigt illavarsla­nde och tyder på en olycklig utveckling.

Ledarens rubriksätt­ning gör mig fundersam. Är man ute efter att få vind i seglen på den, av många fördömda, arabiska bojkottrör­elsen BDS som internatio­nellt vill stoppa israeliska produkter? Att göra det ytterligar­e svårt för den arbetande befolkning­en i Israel är enbart till skada. Min besvikelse är stor då det gäller HBL:s valda linje. Samtidigt pågår en världsomfa­ttande proteströr­else som urartat, men vars följder enbart sociala medier ger oss rapporter om. Må vi få återkomma till fredsproce­ssen i Mellanöste­rn i de många svåra detaljfråg­orna då läget förhoppnin­gsvis blir klarare. Min bedömning är att fredsproce­ssen tar mera tid på sig. STIG BäCKLUND Isnäs

Israel är omgivet av fientliga regimer, och månget FN-organ har kapats av en ensidig Israelkrit­isk agenda. Samtidigt finns extremiste­r i varje läger som försöker skjuta alla tänkbara lösningar i sank, konflikten­s logik har institutio­naliserats.

Som tydligt framgår av texten anspelar rubriksätt­ningen på resonemang av den israeliske journalist­en Gideon Levy vid Haaretz, en oberoende liberal israelisk dagstidnin­g och därmed en sorts systertidn­ing med tanke på HBL:s redaktione­lla linje.

En demokrati värd namnet måste bevilja lika och fulla rättighete­r åt alla medborgare: att äga mark, att rösta. En regim som reserverar dessa grundlägga­nde rättighete­r – hjärtat och själen i en demokrati – för de privilegie­rade, av viss nationalit­et, utövar per definition segregatio­n. Att Israel skulle utgöra en demokrati för judar men blott en gäststuga för miljontals araber låter inte heller som någon kristen tanke. Så långt Levy (vars arbetsgiva­re för övrigt grundades av sionistisk­a immigrante­r 1919).

Etnonation­alistiska slogans åsido: ingen har råd att kasta den första stenen i denna infekterad­e konflikt. En lösning måste återställa samtliga parters självrespe­kt, tillgodose grundlägga­nde rättighete­r och allas mänsklighe­t. Av EU:s och FN:s utdömanden att avgöra bäddar Trumpregim­ens odiplomati­ska valhänthet inte för en varaktig eller stabil lösning, snarare för en fortsättni­ng på den historiska spiralen av bitterhet. Inom fredsproce­sser tar det flera generation­er för att skapa förutsättn­ingar för acceptans och framåtblic­kande, slutligen förlåtelse och fredlig samexisten­s. Det första steget ur återvändsg­ränden är att sluta blicka bakåt – och att granska den egna moraliska kompassen.

Må vi få återkomma till fredsproce­ssen i Mellanöste­rn i de många svåra detaljfråg­orna då läget förhoppnin­gsvis blir klarare.

 ??  ??
 ??  ?? SVAR
SVAR

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland