❞ Jag visste att pappa mådde dåligt, men jag förstod inte allvaret i det. Då visste jag inte vad depression var.
Den åländska stjärnkocken Michael Björklund berättar om vägen tillbaka till köken och tv-rutorna efter sin fars självmord. Han talar också om receptet bakom skrällsegern i svenska Robinson.
För några år sedan tvärstannade den åländska stjärnkocken Michael Björklunds liv då hans far begick självmord. Vägen tillbaka in i strålkastarljuset blev lång och tvingade Björklund att ompröva sina värderingar. I år blev han Robinson-Micke med hela Sverige. Kockens segerrecept: snällhet, medmänsklighet – och mättande vildmarksmat.
På restaurangen Smakbyn som överblickar den medeltida borgen Kastelholm på Åland hälsar kocken Michael Björklund med en björnkram som trotsar coronaparagraferna. En del av Robinson-skägget sitter kvar på hakan som ett minne av tv-strapatserna på ön utanför Fiji.
Sedan skrällsegern i den svenska dokusåpan har Björklund knappt haft en lugn stund.
– Jäklar Micke, nog trodde jag att du skulle gå långt, men aldrig hela vägen, ropar en av Smakbyns kunder.
– Inte jag heller. Men är man en gång öbo klarar man sig på öar, svarar den 45-åriga ålänningen.
Björklund har nu hunnit få tillbaka 10 av de 18 kilo han tappade under överlevnadstävlingens gång. Han har också två splitternya framtänder. De gamla fastnade i ett helstekt svin som en bakbunden Björklund bar med tänderna i ett av tävlingsmomenten.
–Jag hade lagningar med två skruvar från förut, men porslinständerna sprack helt enkelt när jag slet och släpade griskroppen. Det gjorde inte ont, men det blev svårt för mig att äta kokosnötter. Och jag började läspa alldeles otroligt.
– Det hade gärna fått vara lite mer salt i den.
Ropade barnens namn
Björklund inledde tävlingen som en försynt underdog, men tog småningom för sig mer och mer. Vägen genom de kniviga öråden gick genom de andra deltagarnas magar. Björklund
fick inte en enda röst emot sig.
– Jag lagade mat hela tiden, så de blev lite beroende av mig. Jag var inte intresserad av pakter och sådant, utan ville vara mig själv hela vägen, säger Björklund.
Konkurrenterna beskrev honom rentav som ”planetens snällaste”.
– Det tror jag inte, men kanske var det så att jag inte var så bra, men inte för dålig heller. Men jag är glad om jag kan ge hopp åt alla som är lite snällare och lugnare lagda. Man behöver inte vara elak och såra andra för att ta sig fram. Men visst blev jag lite bättre på att ljuga.
När Björklund lyfte pokalen efter en intensiv slutkamp ropade han:
”Det här är till mina barn Anton och Agnes! Pappa kan! Pappa kan!”
– Mina barn får ofta skämmas när pappa inte pratar så bra engelska, är lite klumpig och klantar sig på olika sätt. I programmet Kockarnas kamp åkte jag ut först av alla då det skulle stekas plättar. Det här var en liten revansch för ”plättskandalen”. Pappa klarade av ett spel som var psykiskt och fysiskt.
Stigande stjärna
Pappa har klarat annat också. I början av 2000-talet blev en ung Michael Björklund Svenskfinlands pratglada tv-kock i programmet Strömsö. Matlagningsprogrammen var en växande global trend som gjorde tv-kockar till storstjärnor och satte en ny typ av prestige i själva matlagningen. Råilskna köksmästare som Gordon Ramsay specialiserade sig på att göra verbal slarvsylta av gråtfärdiga deltagare som misslyckades.
– Gordon är en annan person när man träffar honom privat. Många minns arga kockar bäst, men i dagens läge får du ingen att jobba för dig om du bara skriker. Restaurangyrket är så tufft att man måste försöka var mer mänsklig och hålla det så roligt som möjligt, säger Björklund.
Björklund blev tidigt bekväm med tv-formatet. Dessutom gillade han tävlingar. Han knep titeln som årets kock i både Finland och Sverige. I de inofficiella världsmästerskapen i matlagning kom han femma.
Med restaurangerna Smakbyn, Pub Niska och Hejm i Vasa höll Björklund många bollar i luften. Uppdragen blev fler och fler, åren gick fort.
– Man vill ju ställa upp om folk behöver en, säger Björklund.
Men plötsligt, en helt vanlig dag i maj för fem år sedan, drogs mattan under Michael Björklund. Han stod i restaurangköket och stekte köttbullar när han fick ett förtvivlat samtal från sin mor.
– Min far hade tagit sitt eget liv, han låg död hemma. Jag visste att pappa mådde dåligt, men jag förstod inte allvaret i det. Då visste jag inte vad depression var, säger Björklund.
Tvärstopp
Björklunds far som också arbetat i restaurangbranschen och varit ett slags mentor för sonen var på väg att gå i pension.
– Han sade att det skulle bli skönt, men det blev inte så. Han blev deprimerad. På restaurangen hade han varit behövd hela tiden. Det är svårt när du gett hela ditt liv till ett yrke och det plötsligt tar slut.
För Björklund blev händelsen en tvärnit.
– Jag tog smällen direkt. Jag avskärmade mig, jag lagade ingen mat på nästan ett år och var inte ens inne i restaurangen. Jag trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till köket.
Björklund är tacksam för den psykologhjälp han fick när han höll på att gå in i väggen.
– Det finns ett bra nätverk av proffs här på Åland som gör ett otroligt jobb. De såg till att jag vågade prata om saken. Att hyscha om depression är helt fel väg att gå. Sådana saker måste man ta upp och prata om. Det är därför jag väljer att prata om det här. För att det kanske kan hjälpa någon annan att prata.
Samtidigt är sorgen fortfarande stor.
– Jag har förstått att jag aldrig kommer att försonas med det här, utan det är något jag måste lära mig leva med. Om jag träffade min far igen skulle jag säga att jag förstår
Jag tog smällen direkt. Jag avskärmade mig, jag lagade ingen mat på nästan ett år och var inte ens inne i restaurangen. Jag trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till köket.
att det var en sjukdom. Att jag vet att han inte ville såra oss. Men jag har svårt att förlåta det helt och hållet.
Försiktig comeback
Under sin frånvaro från restaurangscenen och offentligheten började Björklund värdesätta andra saker.
– Jag fick vara hemma med barnen ett helt sommarlov. Det hade jag aldrig varit förr. Jag koncentrerade mig på familjen och på att äta och sova. Jag såg att det också finns annat än jobb, och att man ibland måste säga nej till uppdrag. Om man bara ger och ger av sig själv går man i personlig konkurs.
Stödet från familjen och de närmaste kollegerna fick honom att småningom återvända till arbetslivet.
– Det gick mycket sakta. Först var jag bara i köket på nätterna, ensam. Småningom kom jag in i jobbet igen.
I dag är Björklund tillbaka som spindeln i sitt restaurangnät. Smakbyn har öppnat igen efter coronapausen och Björklund hoppas på många hungriga finländska turister. Men epidemin är ett hårt slag mot kändiskockens verksamhet.
– Viruset har slagit bort fötterna. Kring påsk, när vi öppnar för säsongen, har vi ofta obetalda räkningar, men dem brukar vi kunna beta av så fort vi kommer i gång. I år fanns inga sådana möjligheter. Det är en riktigt jävlig situation.
– Samtidigt kan ingen säga att kockar och företagare som drabbats själva har gjort fel. Det enda vi nu kan göra är att försöka gå vidare.
Utvidgar
Virusbakslaget kom i ett läge där Björklund skulle verkställa sin långvariga plan på att utvidga Smakbyn.
– Det ska bland annat bli hotell, spa och ett bageri med kanonbra frukost. Jag planerar för framtiden medan min fru Jenny som är mycket duktigare på att räkna hittar sätt för oss att överleva, säger Björklund.
Utvidgningen av Smakbyn är en långkörare där Björklund inledningsvis stötte på patrull. Det berodde bland annat på att marken kring Kastelholms slott – där Gustav Vasa vistats och Erik XIV och Karin Månsdotter suttit fångna – är kulturmärkt.
När detaljplanen sedan gjordes upp uppstod en diskussion kring hurdana byggnader Smakbyn skulle få uppföra.
– Man ville att vi skulle bygga i funkisstil så att man tydligt skulle se att det är byggt i vår tid. Men jag vill bygga så att det stilmässigt passar in med slottet. Dessutom bygger jag inte hus med platta tak. Min farfar sade att vatten alltid kommer in någonstans om taket är platt.
– Men egentligen är det bra att vi inte kom i gång med byggandet direkt. Nu har planerna mognat och den detaljplan som klubbats är vi nöjda med, säger Björklund.
Trots det hårda slag coronarestriktionerna inneburit blickar Björklund därför framåt med viss tillförsikt.
– Jag tror att närsemestrar kommer att få större betydelse på grund av viruset. Människor sätter större värde på lokala råvaror.
Skarv på menyn
En mycket lokal råvara som Björklund utnyttjat i flera viltrecept är den omstridda skarven. Fågeln är fridlyst i övriga Finland och skapar många konflikter. Men ålänningarna går sin egen väg och sätter skarven i pizzaugnen.
– Ja absolut serverar vi skarv, mest till marknader och skördefester. En gång försökte jag servera skarv i Österbotten, men då fick jag höra att jag kan ställas inför rätta, trots att skarven var ärligt och lagligt skjuten på Åland. Så jag bjöd dem som vill smaka på skarv till Åland i stället.
I en av sina kokböcker, Mickes vilda, listar Björklund flera skarvrecept, bland annat bouef bourguignon: ”Jag ger den franska grytan en åländsk touch genom att ersätta traditionellt nötkött med kontroversiellt skarvkött”, skriver han.
– Skarven kräver ju lite arbete. Den är tranig och stark i smaken. Jag har bland annat testat tacokryddor, och det gillade barnen.
När skarvpizzan diskuterades planerade du att också lägga gråsäl i pizzan. Blev det en sälpizza?
– Jag har jobbat en del med sälen och kommit fram till att rökt säl är det bästa. Det komplicerade med sälen är blodtömningen. Om man lär sig göra det rätt kan man också laga annat på den.
Han betonar ofta vikten av att ta vara på alla råvaror man tar ur naturen. Det är något han växte upp med och senare skrivit böcker om.
– Båda mina föräldrar var kockar, och när jag skulle födas stod min mor och fileade abborre. Men själv skulle jag inte bli kock. Jag skulle bli möbelsnickare, berättar han.
Svårt i skolan
Siktet var inställt på en möbelskola i Sverige. Men betygen räckte inte till.
– Jag hade väldigt svårt i skolan.
Det var min mamma och mina lärare som hjälpte mig att komma in på kockbanan. Då kände jag: men fan, det här är ju roligt. Du kan skapa, lite på samma sätt som när du bygger möbler – med den skillnaden att det genast äts upp och du får börja på nytt.
– Dessutom blir du aldrig färdig, det finns hela tiden ny kunskap att inhämta. Det passar mig som är ganska rastlös. Och på en restaurang vet man aldrig vad som kommer att hända. Vissa dagar är det fullt kaos.
Björklunds egen skolgång och yrkesbana har väckt ett personligt engagemang för utbildningsfrågor.
– Jag skulle vilja ge mig in i utbildningen och uppmuntra unga som är intresserade av matlagning. Jag tycker mig se att allt fler väljer hantverksyrken igen, och att unga är mer intresserade av vad de stoppar i sig.
Jämlika utbildningsmöjligheter hör till Björklunds hjärtefrågor. Orättvisa utgångspunkter kan få honom att se rött.
– Jag kan bli förbannad när jag ser tendenser där vi går mer mot ett klassamhälle. Det här är ett fantastiskt land där till och med jag som hade sådana svårigheter i skolan fick en chans. Det vill jag att alla ska ha i fortsättningen också.
I köket på Smakbyn finns redan en stark återväxt. Björklunds egen son Anton visar tecken bli mästerkock i tredje generationen och har redan tävlat i matlagning.
– Hans intresse föddes tidigt när han fick testa i köket, fast vi trodde det skulle gå tvärtom. Nu gör han sin egen grej. Han vill säkert inte att farsan kommer och nojsar och härjar.
Jag ger den franska grytan bouef bourguignon en åländsk touch genom att ersätta traditionellt nötkött med kontroversiellt skarvkött.