Hufvudstadsbladet

■ Hur länge kör ”Kimi”?

Kimi Räikkönen är en av de mest populära förarna men den eviga frågan kommer alltid i början och i slutet av varje säsong. Är den här den sista? Faller finländare­n för en oskriven regel? Åldergräns­en. Den 17 oktober blir han 41 år. Ung eller gammal?

- FREDRIK AF PETERSENS sport@ksfmedia.fi

Trots att Kimi Räikkönen inte kommer att kämpa om topplaceri­ngar i VM-serien är han alltjämt populär. Världsmäst­aren från 2007 fyller 41 år i höst och hör till en exklusiv grupp fyrtioplus­sare som kört formel 1. I gruppen finns också Michael Schumacher, Nigel Mansell, Pedro de La Rosa och Philippe Alliot.

En stor fråga då säsongen 2020 äntligen kör i gång är: ska Kimi köra ytterligar­e ett år?

– Det är enkelt. Jag älskar motorsport och så länge jag har skoj fortsätter jag. Om inte slutar jag. Jag tävlar inte för tillfredst­älla andra och det intressera­r mig inte vad andra tänker. Självklart gläder det mig att många gillar mig men det finns också de som inte gillar mig, säger Räikkönen.

– Jag försöker bara göra det som gör mig lycklig.

Vi får se vad som händer. För Räikkönen har ännu inget svar.

– När kommer jag att bestämma mig? Innan nästa säsong.

Ett klarare besked kan man inte få.

Upp och ner i fjol

Förra säsongen med Alfa Romeo gick upp och ner. Flera poängplats­er i rad men sedan gick något snett och resultaten uteblev under en lång tid. Att teamet trillade ner till åttonde plats i konstruktö­rs-VM kan man inte skylla på Räikkönen för han kör

alltid så länge alla fyra hjulen finns på plats och motorn fungerar.

Hur bra är årets bil då? Innan de två första loppen är det nätt upp omöjligt att ge ett svar. Är den dålig gör Räikkönen kanske vad Niki Lauda gjorde 1979. Efter träningen i Kanada försvann österrikar­en helt plötsligt. Hans chef Bernie Ecclestone hade ingen aning om vad som hände eller varför. Lauda flög i stället till Los Angeles och hämtade sitt första plan till det egna flygbolage­t.

– Jag var trött på att köra runt i cirklar, var hans korta förklaring.

De två testerna i Barcelona i vintras var inte lika bra som Alfa Romeo hade räknat med.

– Men det är likadant varje år och det säger inget om hur bra eller dålig bilen är. Det är ju bara en test och inte en tävling, förklarar Räikkönen.

Räikkönen och Mick Schumacher?

Det finns kanske också en annan variant på vem som kör för Alfa Romeo nästa år.

Precis som Ferrari ingår Alfa Romeo i Fiat-Chrysler koncernen och Scuderia har rätten att placera en förare hos Alfa Romeo. Förra året var det Antonio Giovinazzi, som tog över från svensken Marcus Ericsson. Italienare­n sitter kanske löst för i Ferraris junior team finns inte mindre än sex förare och bland dem Mick Schumacher, son till den sjufaldiga världsmäst­aren Michael.

Varianten kan vara att Räikkönen stannar kvar och Mick Schumacher blir hans lärling.

Ett rykte som Alfa Romeos stallchef Frederic Vasseur säger är överdrivet.

– Var och en kan tro vad han vill. Jag vet inte ens hur många lopp Mick skall köra i år och tycker att han skall fokusera sig på F2-mästerskap­et.

– Någon gång mellan oktober och november kommer vi att bestämma oss. Till dess måste vi koncentrer­a oss enbart på bilen och tävlingarn­a för det handlar om prispengar­na för nästa år, säger Vasseur.

Finlandssv­enska Sandra Karsten åkte för några år sen från idrottsgym­nasiet vid Backasbrin­ken i Helsingfor­s till USA för att spela basket. Nu ska hon pröva vingarna som proffs i Svenska basketliga­n för Wetterbygd­en Sparks.

Det blir hennes första säsong som proffs.

– Jag tänkte att när jag ändå talar svenska skulle det vara trevligt att få en chans att spela i Sverige, säger hon.

Karsten fick också ett erbjudande från Island, men Wetterbygd­en Sparks kändes mer som ett lag för henne.

– Jag tyckte att Sparks var rätt ställe för mig och att jag bättre kunde utvecklas där. Wetterbygd­en visade också ett stort intresse för mig och en annan finländare, Ninni Salmi, som också nyligen skrivit under för dem.

All verksamhet sköts ännu på distans, men Karsten har ändå hunnit bekanta sig med lagets spelstil. Hon träffade också blivande lagkamrate­n Salmi för en tid sen. Karsten har hört att tränaren Krumes Patel utövar en spelstil som torde passa bra för henne och som ger henne en bra möjlighet att ta några kliv framåt i utveckling­en.

– Jag vill utvecklas som spelare och hitta det jag är bra på. Mitt hoppskott är redan bra, men jag skulle vilja utveckla det ytterligar­e och kunna använda mig av det ännu mera.

Siktar uppåt

Förutom hoppskotte­t är Karsten också bra på trepoängss­kott och försvarssp­el. Hon tycker själv att hon ännu behöver bli bättre på att hantera bollen.

Karsten har haft som mål att få spela utomlands som proffs. Hon vill ändå inte nöja sig med det, nu när hon redan nått sitt mål. Hon vill komma med i landslaget som just nu siktar på att kvala in till EM 2021. Karsten har under sin karriär spelat sju matcher i damlandsla­get, men hon vet ännu inte om hon får vara med i den slutliga laguppstäl­lningen i EMkvalen. Nu tränar hon hela sommaren tillsamman­s med landslaget.

– Det är alltid en ära att få en chans att represente­ra Finland. Konkurrens­en att komma med i landslaget är hård, så redan att få vara med i det här skedet är stort.

Spelade tidigare i USA

Karsten kom in på Hofstra University i New York tack vare sina basketkuns­kaper. Hon spelade för universite­tslaget Hofstra Pride i fyra år. Spelstilen i USA var annorlunda än den Karsten var van vid.

– Det tog en stund för mig, speciellt under första året, att komma in i spelstilen. Det blev lättare sen när man blev van, säger Karsten.

– Spelet var kanske lite långsammar­e (än i Finland) på grund av en skottklock­a på 30 sekunder. Det fanns också väldigt klara roller i laget, vilket skiljer sig från Finland.

Att få pröva på nya saker och att uppleva en annan kultur var enligt Karsten det bästa med att spela i USA, men det fanns även dåliga sidor med att spela i NCAA.

– Det värsta (med att spela i USA) var nog de morgnarna man var tvungen att vakna tidigt, då man hade träningar redan klockan sex.

Karsten var en av Hofstras viktigaste spelare under den senaste säsongen. Hon satte in 22 trepoängss­kott på 30 matcher, vilket var andra bäst i laget, och gjorde i medeltal 4,6 poäng per match.

Det räcker ändå inte med att man spelar på en hög nivå. Spelarna i universite­tsligan måste prestera på en viss nivå också i sina studier. Betygen får inte bli för låga och man måste få ihop tillräckli­gt med studiepoän­g för att få spela.

– Coacherna ville också hjälpa. De ville att vi skulle få de högsta betygen och de försökte uppmuntra oss till att studera.

Hur hinner man träna och studera samtidigt?

– Hela laget hade tre till fyra timmars paus mellan föreläsnin­garna för att hinna träna. Efter träningarn­a gick vi på kvällsföre­läsningar, säger Karsten.

– Vi kunde ha vår första föreläsnin­g klockan åtta på morgonen, träningar mitt på dagen och en kvällsföre­läsning så sent som sex eller till och med åtta på kvällen. Som värst slutade sista föreläsnin­gen tio på kvällen, fortsätter hon.

Studierna gick ändå bra för Karsten och hon blev kandidat i revision i våras, även om det blev några tidiga morgnar och sena kvällar. Huvudämnet valde hon för att hon är intresse

Shiffrin har vunnit den totala världscupe­n de tre senaste åren och slalomcupe­n sex gånger på sju år. Men i år blev 25-åringen utan kristallgl­ober. Federica Brignone, Italien, vann totalt och Petra Vlhova, Slovakien, vann slalomcupe­n.

Skälet är att Shiffrin missade tävlingar när hon åkte hem till Colorado när pappan råkade ut för en olycka, och sedan avled. Och sedan kom coronapand­emin och avslutade säsongen i förtid.

– Det är något som har varit nästan omöjligt att förstå. Hjärnan har inte kunnat ta in allt, det har blivit för mycket att processa, säger Shiffrin i en intervju från hemmet i Edwards, Colorado.

Pappans viktiga roll

Hennes pappa Jeff jobbade som narkosläka­re, men hade också en viktig roll i dotterns liv.

– Han var vd för skidåkaren Mikaela Shiffrin, säger hon och tilllägger att han hade hand om ekonomin och arbetade dagligen med hennes agent.

Nu finns han med henne i tankarna för att bearbeta sorgen och orka fortsätta.

– Vi behöver positivite­t just nu, jag behöver positivite­t just nu. Min pappa brukade säga att när man ler frigörs kemiska substanser i hjärnan som gör dig lycklig. Så ibland när man är nere får man ”fake it til you make it”.

Hon försöker hålla humöret uppe genom att träna på hemmagymme­t, sjunga, spela gitarr och dansa.

”Det kunde vara värre”

Shiffrin har också använt våren till att engagera sig mer i välgörenhe­t. Hon har bland annat skrivit en sång som en del i ett projekt där man skänker skidglasög­on till sjukvården. Hon säger att välgörenhe­tsprojekte­n

håller henne verklighet­sförankrad och gör henne tacksam.

– Jag får höra historier som är väldigt upprörande men också väldigt inspireran­de, säger hon.

– Och det är inte bara att jag gör bra saker, vilket förstås känns bra, utan det hjälper mig också att ha rätt perspektiv på saker och ting. Typ, ”det kunde ju vara värre”.

 ??  ??
 ??  ??
 ?? FOTO: GIOVANNI AULETTA / AP PHOTO ?? Mikaela Shiffrin. Arkivbild.
FOTO: GIOVANNI AULETTA / AP PHOTO Mikaela Shiffrin. Arkivbild.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland