■ Moa Persdotter gör entrepenörer av akademiker i Lund
Moa Persdotter är verksamhetsledare vid VentureLab, som är Lunds universitets inkubator för studenter. För henne är det totalt främmande att blivande entreprenörer bara är intresserade av att bli rika. – Det är många som försöker lösa vardagsproblem och riktar in sig på delningsekonomi. Andra försöker lösa globala utmaningar.
Vi träffas på Djäkne Kaffebar & Coworking i centrala Malmö. Orsaken till att vi inte träffas i Lund där studentinkubatorn finns i anslutning till universitetet är att Moa Persdotter håller på att ge över jobbet till sin efterträdare och har haft möten om det i Malmö.
Djäkne kaffebar är ett passande ställe, här jobbar nämligen många uppstartsföretag och entreprenörer. Efter att baristan Javier har tillrett varsin japansk iskaffe börjar vi tala om de ungefär 350 projekt som lämnas in årligen.
Vad är det för vardagsproblem som studenterna försöker lösa? – Många av idéerna har att göra med delningsekonomi. Det gäller till exempel cyklar – för att Lund är en sån studentstad – eller hur vi kan ta till vara mat från restauranger i stället för att kasta den och använda det billigare alternativet och ge den till studenter.
Men, säger Moa Persdotter, det är inte bara lösningar på specifika vardagsnära dilemman som läggs fram. Hon säger att studenterna tittar på världen ur ett mycket större perspektiv.
– Vi har sett en ökning av utmaningsdriven innovation, att ta grundidén ur hållbarhetsmålen och jobba utifrån dem och hitta lösningar.
Hållbarhetsmålen är Agenda 2030, de 17 globala mål som FN har fastställt, för att bland annat minska ojämlikhet, förbättra levnadsstandarden och skydda liv och planeten.
Exemplen som hon tar upp handlar om globala problem. Energiförsörjning, vattenrening, hygien bland flyktingar och hungersnöd.
– Vi har två projekt i inkubatorn som har jobbat med solceller. Ett av projekten jobbar med energiförsörjning med solceller för städer i Afrika. Ett annat projekt har jobbat med att ta vara på gråvatten och rena det.
Hon nämner också ett projekt som jobbar med att framställa en dusch som ska kunna användas ”off-grid” utanför elnät och annan infrastruktur som ska kunna användas i flyktingläger.
En annan jobbar med att ta fram ett slag av massa av solroskärnor i stället för jordnötter, som ska användas i länder där människor lider av hungersnöd. Det ska också kunna produceras på ort och ställe så att man ska minska på frakten. Det är verkligen världsproblem som engagerar studenterna i Lund.
– De vill rädda världen och de tycker att det går för långsamt. Jag upplever att de är så sjukt drivna, de ber inte om ursäkt utan bara kör, säger Persdotter och ser nöjd ut.
Hon har andra exempel: 16-åringen som kom på idén om hur man mer effektivt ska avsalta havsvatten med spillvärme från tung industri. Efter studier i Lund har han nu ett företag och anställer folk. Eller den unga kvinnan som skapade sitt eget recept för ätbara sugrör.
– Hon har varit ensam entreprenör och det är alltid svårare när du inte har ett team bakom dig. Men att ha kommit på det här och utvecklat ett recept vid universitetet, för att sedan slingra sig igenom hela innovationsprocessen och till sist ha en klar produkt. Det är fantastiskt.
Uppstartsstarten
En idé behöver inte vara en färdig slipad diamant för att få plats i idéverkstaden, berättar Persdotter, den kan lika bra ha fötts dagen innan eller vara något som idékläckaren har jobbat med en längre tid.
– Det är väldigt högt till tak och låga trösklar. Alla idéer är välkomna så länge de inte bryter mot universitets riktlinjer.
Uppstartsprogrammet vid Lunds universitet kan man egentligen kalla det första steget på vägen till att bli entreprenör. Här lär man sig grunderna, utan att få studiepoäng, allt studenterna gör med sina projekt gör de på sin fritid.
När jag har jobbat tidigare har jag upplevt att medarbetarna har väldigt mycket idéer men de plockas sällan upp. I stället tänker man ’vi gör som vi alltid har gjort’ och tror att innovativt tänkande är för teknologi- eller uppstartsföretagen. Men vi behöver ju det tänkandet i alla verksamheter. Moa Persdotter
– Vi kan inte säga att vi utbildar dem i det här programmet men vi lär ut och inspirerar genom att vi använder egen kunskap som vi har i till exempel affärsmodeller, i att prata med investerare och prata med kunder.
Andra verktyg som Persdotter nämner är value creation forums – återkoppling för presentationer där en panel ger feedback på innehåll och presentationen. Ett annat verktyg är NABC-modellen som har utvecklats vid Stanford University för att definiera en idé och tänka igenom vad som egentligen gör den till något av värde för tänkta användare eller kunder.
Det är som en tre till fyra månader lång träningssession som avslutas med att de som har medverkat får berätta om sin resa. Då får de också möjlighet att träffa potentiella investerare.
Lunds universitet har ett eget holdingbolag som kan gå in och investera.
– De hjälper också till att bygga styrelser och att få in ännu mer medel, om de har kommit så långt. Det finns också möjlighet att söka verifieringsmedel från Vinnova – Sveriges innovationsmyndighet – men också en del stipendier som universitet har andra aktörer som vi samarbetar med. De går från att ha varit studenter till att bli entreprenörer helt enkelt.
Men Persdotter poängterar att universitetets uppstartsprogram ändå bara är ett första steg på vägen. De flesta som faktiskt vill ha investerare och fortsätta utvecklingen går vidare till andra inkubatorer.
Stela hierarkier
Nästa år fyller VentureLab 20 år. Trots att det har funnits så länge så finns det fortfarande ett visst motstånd bland en del av fakulteterna. För andra fakulteter är det helt naturligt att tala om produktutveckling och affärsmodeller.
”Det håller vi inte på med, det är inget för oss”-tänkandet finns, enligt Persdotter.
Hon tror ändå att entreprenörskap kommer att bli mera accepterat i framtiden och säger att det ändå är främst en attityd och ett sätt att tänka, ett mindset kallar hon det.
Det här med ändrade attityder till hierarkier och hierarkiskt tänkande tog Persdotter med sig efter ett utbyte vid Korean University i Seoul. Trots att Sydkorea är ett extremt hierarkiskt land fick statsvetaren från Lunds universitet i sig en dos av nytänkande – agilt tänkande. Att kunna röra sig bort från det klassiska stupröret och jobba i en mera samverkande roll.
– I Korea var det mycket mera så att du kommer att vara tvungen att jobba mellan olika myndigheter, med företag och med civilsamhället.
– När jag har jobbat tidigare har jag upplevt att medarbetarna har väldigt mycket idéer men de plockas sällan upp. I stället tänker man ”vi gör som vi alltid har gjort” och tror att innovativt tänkande är för teknologi- eller uppstartsföretagen. Men vi behöver ju det tänkandet i alla verksamheter.
– Det viktiga är att få in mera teknik i alla utbildningar men också humaniora i teknik.
Ett exempel som Persdotter nämner är utvecklingen av artificiell intelligens.
– Det är teknologibolagen som utvecklar dem men de är inte jämställda, ändå ska produkterna användas av alla. Vi får verktyg och teknologi som är utvecklade av en målgrupp för en likadan målgrupp men de ska användas av många olika målgrupper.
Bland annat det vill hon ta med sig nu när hon går vidare i arbetslivet också inom innovationssystemet, där hon passande nog ska jobba med digitalisering och jämställdhet.