”Minnesrika trakter, natur och folk”

I Birkaland vid Tavastkyro öppnar sig ett stillsamt landsbygdslandskap. Vi besöker Frantsila, en semiagrar anläggning med örtträdgård, vegetarisk restaurang och hälsocenter. Frantsila påminner om 1800-talets Finland, om den premoderna tiden. Helheten visar hur inhemskt landsbygdskunnande kan användas på ett lockande sätt. Koppning, som jag fick i bastuns förrum, var en tidsresa i traditionell läkekonst. Vilken upplevelse!

I sommar reser finländarna mycket i hemlandet. Det skall vi också göra. Semesterdrömmarna, som hittills var inriktade på Rom, New York och Sidney, pekar nu mot Lieksa, Kajana och Kotka. Obekanta inhemska platser lockar. Gamla turistattraktioner – renar, slidknivar och julgubben – tilltalar inte längre. Dagens turist vill se mera, veta mera, om allt verklighetsbaserat.

I Finland har historien – särskilt krigs- och militärhistoria – en stark ställning. Därför är det förvånansvärt att det syns så få ”historieprodukter” inom turistbranschen. Finlands trumfkort, natur- och vildmarksturism, är en ny klass inom reseindustrin. I det resande Europa gäller det att upptäcka kultur och minnesmärken. En längtan till den ”äkta och orörda” naturen föddes på 1800-talet i industrins storstäder, som en motsats till det urbana livet.

Vi åker utomlands för att få uppleva spännande urbankultur eller strandliv. Få far till Spanien, Grekland eller Italien för naturens skull, men Norden marknadsförs främst för sin natur. Även om vi har mycket annat att visa. Nöjesresandet har en överraskande lång historia i vårt land. Turistföreningen i Finland grundades 1887. Syftet var, enligt europeiska förebilder, att ”såväl hos landets egna innevånare samt hos utländingar väcka håg för samt underlätta resor i detta land, i syfte att utvidga kännedomen af dess natur och folk.”

Det fanns ett starkt patriotiskt perspektiv bland föreningens stiftare. Turistföreningens första årsbok 1887 är en intressant läsning och aktuell även i dag. Initiativtagarna var uppfinningsrika. Det studerades historia och geografi för att bjuda turistrutter och urbana och agrara natur- och minnesplatser. I dag är sociala medier en resenärs bästa vän: man får direkt information och kan be om lokala rekommendationer.

Dagens turist vill ha erfarenheter, upplevelser och information. Turismens framgång förutsätter vision, kunskap och förståelse för marknadsföring. Det behövs också lokal och nationell självkänsla. Vi måste våga vara stolta över vårt land och vår hembygd som turistmål. Man måste våga tro att ens eget land med ”dess natur och folk” är universellt intressant.

Liten och anspråkslös kan vara vacker. Det behövs fascinerande historier och marknadsföring för att öppna platsens anda, ge information. Man ska berätta om sin egen verklighet och vardag för främmande gäster. Om storyn innehåller entusiasm, glädje och stolthet fångas turisten. En bra berättelse är ärlig och sann. Då berör den alltid, över tid och gräns.

”Semesterdrömmarna, som hittills var inriktade på Rom, New York och Sidney, pekar nu mot Lieksa, Kajana och Kotka.”