Så snabbt som möjligt är inte speciellt snabbt
SLUTFöRVARING Jaakko Heikkilä och Timo Saanio skriver (HBL Debatt 17.6) om slutförvaret av det utbrända kärnbränslet med titeln ”Säkerheten är viktigast”. Jag tror att nästan alla anser att säkerheten är det viktigaste, men däremot finns det olika uppfattningar kring vad detta betyder.
En sak skribenterna vill diskutera är vikten av att så snabbt som möjligt deponera kärnavfallet i ett geologiskt slutförvar. Det första som man måste förstå är vad ”så snabbt som möjligt” innebär. Det utbrända bränslet från kärnkraftverken måste ligga under vatten i minst 30 år för att det inte ska vara för varmt
när det deponeras. Kärnkraftverken har också en livslängd på 50 år så den absolut kortaste tiden vi måste ha ett temporärt förvar är 80 år. Om vi anser att det slutförvar som nu är tänkt att byggas inte är tillräckligt säkert och det blir en 50 års fördröjning skulle detta innebära att kärnbränslet skulle ligga 130 år i ett temporärt förvar.
Skillnaden mellan 80 och 130 år är för liten för att det ska anses vara en avgörande skillnad mellan ”så snabbt som möjligt” och extremt långsamt. En annan aspekt man bör beakta är att i framtida kärnkraftverk vill vi kanske använda det utbrända kärnbränslet som bränsle. Detta för att vi antingen har utvecklat nya typer av kärnkraftverk eller för att vi av någon anledning inte kommer anse att ett geologiskt slutförvar
är tillräckligt säkert. Oberoende av vilket, om avfallet är deponerat i ett geologiskt slutförvar skulle detta avsevärt försvåra tillgängligheten till bränslet.
Den viktigaste frågan om vi kan anse att slutförvaret är tillräckligt säkert är om slutförvaret kommer fungera som det är tänkt. För att kunna anse att slutförvaret kommer fungera som det är tänkt krävs två saker. För det första måste man kunna bevisa att de teorier som förvaret bygger på gäller och för det andra måste man kunna bygga fungerande prototyper. Svenska, finska, tyska och amerikanska forskare har visat att det teoretiska antagandet att ingen korrosion av koppar sker i syrefritt vatten är felaktig.
De enda forskare som visar att denna teori skulle stämma är sponsrade av kärnkraftbolagen och dessa forskare har därför en klart begränsad trovärdighet. Det har dessutom gjorts ett antal prototypförsök (Minican, Lot-försöken, Fedex etcetera) och det gemensamma för dessa prototypstudier är att de påvisar en korrosion som är minst tusen gånger större än den som antagits i den säkerhetsanalys som gjorts. Prototypstudierna är också gjorda utan närvaro av strålning från bränslet och vetenskapliga studier har visat att strålningen påskyndar korrosionen.
Det är därför i dag inte ansvarfullt att bygga ett geologiskt slutförvar och begreppet ”så snabbt som möjligt” är inte speciellt snabbt.