Jan-Erik Andelin i ledaren,
När det verkligen gällde under vårens coronamånader var de nordiska regeringarnas instinkt att bygga allnordiska politiska broar svag. Ta den spärrade Öresundsbron som fyller år som symbol för det.
Våra nordiska broar går allt mera käpprätt ut i dimman. Om någon undrar om det här ska uppfattas som en hälsning till vårt SFP och dess nordiska samarbetsminister Thomas Blomqvist så är svaret ja.
Ingvar Carlsson var en för omvärlden relativt okänd svensk politiker tills han plötsligt ryckte in som en slags andremålvakt efter Olof Palmes brutala död 1986. I dag är han en rask 85-årig pensionär i Tyresö utanför Stockholm.
Vill han tala om något monument över sina sju år som statsminister i Sverige sägs det inte vara landets EUinträde, stärkt svensk 1990-talsekonomi, eller den trygghet som trots allt återvände i Sverige efter att Palme blivit mördad.
Ingvar Carlssons stolthet är bron. För många av hans generation är det viktiga det man konkret byggt. Det var han som drev på bygget av den 7485 meter långa Öresundsbron som i dag förbinder Sverige med Danmark och ”svenskarna med Europa”, som det hette.
Högbron är kronan på den totalt 16 kilometer långa Öresundsförbindelsen av vägbankar, mindre broar och tunnlar. När bron öppnades i juli för 20 år sedan innebar den ett stort uppsving för hela den gamla skånska jordbrukskusten. Malmö blev en modern, europeisk stad med närmare 400 000 invånare. Södra Sverige integrerades med Köpenhamn och Danmark genom smidiga vägar och tåg.
Ändå symboliserar bron just nu snarare några av de större gränshindren i både Schengen, EU och vårt gemensamma Norden.
Först ströp Sverige 2015 den fria trafiken över bron med svensk poliskontroll för alla inresande på grund av det årets stora flyktingpuls. I fjol införde Danmark polisspärrar i den södergående trafiken när den svåra kriminaliteten i Malmö spillde över med både mord och bombdåd till Danmark. Sedan mars i år håller danskarna bron stängd för svensk coronasmitta.
Det finns två skolor kring Öresunds framtid. I en gemensam debattartikel till brojubileet skrev överborgmästaren i Köpenhamn och finansborgarrådet i Malmö, de högsta kommunpolitikerna, båda socialdemokrater, om en fortsatt utvecklad region.
Den skolan ser nya tunnlar och broar. En tunnel önskas vid Helsingborg–Helsingør. Längre bort i Danmark byggs tunneln som 2028 ska ersätta färjpasset Rødby–Puttgarden vidare till Tyskland. År 2035 visionerar man att Köpenhamn och Malmö ska ha gemensam metro.
Andra, som analytikern Anders Olshov vid en skånsk tankesmedja är mera pessimistiska. Gränshindren på Öresundsbron anser han visar att de gränsöverskridande EUregionernas tid är förbi.
Coronakrisen har helt riktigt visat på smärtpunkter och skrovliga gränssnitt mellan de nordiska länderna. 1950-talets soliga somrar då vi hade slopat passen var mera optimistiska än vardagen i dag, sjuttio år senare. Torneå-Haparanda är en annan brännpunkt som har visat sig ligga i två riken och trots allt inte vara två stadsdelar i samma tvillingstad.
Öresundsbron fann vägen in i populärkulturen med tv-thrillern Broen som öppnade sin första säsong med ett lik vid riksgränsstolpen på bron. Med serien följde också den svenska kriminspektören Saga Norén, en tvär, lätt autistisk och supernyktert logisk polis i en udda Porsche.
I coronakrisen symboliserar krimSaga kanske bäst den plåtögda, egna världsuppfattning som hennes hemland Sverige valt. Om inte alla nordiska länder då mer eller mindre har kört sina egna lopp med viruset. Vi kunde ha väntat oss en starkare allnordisk krisstab mellan länder som i årtionden talat om sin gemensamma värdebas och grundmurade vårdstrukturer.
Allt prat om att slopa gränshinder som brukar garnera talen vid Nordiska rådets halvmatta sessioner, detta obligatoriska släktkalas, har nu mentalt tagit stora steg bakåt.
De nordiska ländernas epidemiologer har – trots att man haft olika strategier – kunnat ha en professionell kontakt med varandra. Politikernas styrka att i krisen hitta ett Norden som håller samman har däremot varit nästan noll.
Våra nordiska broar går allt mera käpprätt ut i dimman. Om någon undrar om det här ska uppfattas som en hälsning till vårt SFP och dess nordiska samarbetsminister Thomas Blomqvist så är svaret ja.