Grundlagsdomstol skulle bygga upp förtroendet

RIKSDAGEN Borde också riksdagen ha en chef? Det har den ju också. Folket givetvis. Statsmakten i Finland tillkommer folket som företräds av riksdagen. Så säger vår grundlag.

Men folket kan påverka, bestraffa och berömma i sin egenskap som boss för riksdagen endast vart fjärde år. Fyra år är en lång tid.

Att ersätta grundlagsutskottet med en av opartiska, opolitiska, erfarna och kloka juridiska experter bestående grundlagsdomstol är en tanke som framförts många gånger. Men tanken har aldrig accepterats av våra politiker. På frågan om varför kan nog politikerna själva bäst svara på. Jag vill inte beskylla grundlagsutskottets medlemmar för okunskap och oärlighet. Men tyvärr har det under årtiondens förlopp funnits tillfällen då misstanken uppstått att utskottets medlemmar har låtit sitt partis åsikt gå framför ett rättvist tänkande och ett rättvist beslut.

Dessa tankar rör sig nog i många medborgares huvuden efter det att ärendet om riksdagsledamot Juha Mäenpää blev avgjort. Ledarskribent Tommy Westerlund skriver i sin utmärkta ledare (HBL 27.6) bland annat följande: ”Hur kan riksdagsledamöterna blunda för att inga sakkunniga som grundlagsutskottet hörde rekommenderade bibehållen immunitet? Nu gör sig den lagstiftande makten till dömande friande makt i stället för att låta rättsinstanserna avgöra frågan.” Westerlund avslutar ledaren med orden: ”Riksdagen har nu förbrukat en del av sitt förtroende och själv bidragit till att dess anseende sjunkit.”

En grundlagsdomstol skulle inte enbart ge en säkerhetskänsla åt medborgarna att ärendena som behandlas där är fria från partipolitiska inflytanden. Den skulle också betjäna beslutfattarna att bygga upp förtroendet för vår parlamentarism och själva riksdagen.