Det krävs ett ja, annars är det nej

Det är dags att skärpa lagstiftningen om sexualbrott. Sexuellt umgänge 2020 ska baseras på bägge parters uttryckliga vilja.

En arbetsgrupp presenterade på tisdagen – inte en dag för sent – en skärpning av lagstiftningen om sexualbrott. Det förslag som arbetsgruppen lade fram är bra, den sexuella integriteten stärks.

En central punkt i arbetsgruppens förslag är kravet på samtycke, eller som gruppen själv uttrycker det: ”Ändringen går ut på att ett centralt rekvisit för våldtäkt blir samlag med en person som inte deltar frivilligt. Frivilligheten eller avsaknaden av den kan framgå t.ex. av ett verbalt uttryck, gester eller annan handling.”

Den som har samlag med en person som inte frivilligt är med på det gör sig således skyldig till ett brott. I dagens lagstiftning krävs användning av våld eller hot för att en handling ska betecknas som våldtäkt.

Det väsentliga när man bedömer om gärningen varit uppsåtlig är vilka tydliga bevis det finns på frivillighet eller avsaknaden av den. Oberoende av hur utförligt den slutliga lagtexten skrivs kommer det att uppstå kvistiga fall där frivillighet eller icke-frivillighet är svår att avgöra.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) betecknar totalreformen av lagstiftningen om sexualbrott som en av de mest betydande reformerna vid Justitieministeriet under den här regeringsperioden. Hon ser det som mycket viktigt att stärka den sexuella självbestämmanderätten och att brottsoffrets ställning måste förbättras. Ministern har ett brett stöd för sina tankar bland finländarna och sannolikt också i riksdagen.

Den senaste stora genomgången av den här lagstiftningen gjordes i slutet av 90-talet, så det är verkligen på tiden att uppdatera. Frågan har varit högt uppe på agendan även internationellt, inte minst på grund av #metoo.

Brottsstatistiken talar också för att det är hög tid att göra något. Under de senaste tio åren har antalet statistikförda våldtäkter fördubblats och i fjol bokförde polisen nästan 1 500 våldtäktsbrott.

Det är högst sannolikt att om och när den nya lagen träder i kraft kommer polisanmälningar att öka ytterligare, mörkertalet är från tidigare stort. Efter att Sverige ändrade sin lagstiftning (2018) så att ett samlag innebär våldtäkt om det inte finns samtycke ökade våldtäktsdomarna med 75 procent. Orsaken kan vara att tröskeln för att anmäla en våldtäkt sänktes.

Det kan ha en preventiv effekt om anmälningströskeln sänks. Förhoppningsvis leder en skärpt lagstiftning hos oss till att sexualbrotten, såväl anmälda som icke anmälda, på sikt minskar.

På det hela taget innebär de ändringar som arbetsgruppen föreslår att fler gärningar ses som sexualbrott och att straffen skärps. Arbetsgruppen föreslår att bestämmelsen om tvingande till sexuell handling ska ersättas med en ny bestämmelse om sexuellt övergrepp. Straffbarheten för sexuella trakasserier utvidgas också till andra gärningar än beröring. Arbetsgruppen föreslår vidare att bestämmelserna om sexualbrott mot barn under 16 år ska åtskiljas från de bestämmelser som gäller vuxna. Skyddet för barnens integritet stärks. Sexuella handlingar mot barn under 12 år ska kunna bestraffas som barnvåldtäkt eller sexuellt övergrepp mot barn. Det behövs ingen bedömning av om barnet deltagit frivilligt.

Våldtäkter är oerhört allvarliga brott och leder ofta till långvariga skador, psykiskt lidande och trauman för livet. På sina håll har strängare straff setts som en lösning. Nästan alla straff för sexualbrott föreslås nu också bli strängare, vilket beror på att straffskalor höjs och på nya straffbestämmelser för sådana handlingar som för närvarande bestraffas lindrigare eller inte bestraffas alls. I praktiken kommer särskilt den höjning av straffskalan som gäller minimistraffen att förlänga fängelsestraffen i framtiden.

Ett tidigare problem har varit att vissa domstolar nöjer sig med att döma enligt skalornas nedre gräns. Det ger fel bild av hur allvarligt och kränkande sexualbrott är.

Det viktigaste är i alla fall att få sexualbrottslingar över huvud taget dömda.