Vem lyssnar vi på då vi lyssnar till sakkunniga?

”I varje mer komplicerad fråga finns det motstridiga expertuttalanden. Så var det också med covid-19-krisen.”

då jag skriver om och tar ställning till klimatförändringen och andra uttryck av ohållbar utveckling gör jag det utan att vara expert i vare sig klimatfrågor, kärnfysik, biologi eller någon annan naturvetenskap. Jag har vissa kunskaper i historievetenskap, men jag vill inte uppträda som expert i humanistiska vetenskaper heller.

Jag är i detta avseende i samma situation som alla politiska beslutsfattare i demokratiska samhällen. Vi måste hela tiden ta ställning till och fatta beslut i ärenden, där vi inte är experter. Då säger vi att vi lyssnar på sakkunniga.

de sakkunnigas röster kan ibland låta rätt kakofoniska. I varje mer komplicerad fråga finns det motstridiga expertuttalanden. Så var det också med covid-19krisen. Det var förståeligt med tanke på att det var en helt ny utmaning också för erfarna och kunniga experter. I början fanns inga erfarenheter och mycket lite forskningsresultat. Men det dröjde inte länge förrän det gick att identifiera en klar huvudströmning bland de sakkunnigas råd, ett slags konsensus om hur viruset sprider sig och hur det bäst kan förebyggas.

Konsensus om covid-19 ger inte entydiga svar på frågan hur man bör hantera viruset. Politiska val påverkas också av andra frågeställningar än frågan om vilket förfarande som leder till den minsta förlusten av liv. Vi måste ta i betraktande också alla ekologiska, sociala och ekonomiska följder, liksom det hur olika val påverkar människorna enligt deras ålder, sociala ställning och förhållande till samhällelig makt.

Här kommer de olika värderingar som alltid står centralt i politiskt beslutsfattande, med i bilden. De påverkar också den vetenskapliga forskningen och hur man använder dess resultat. Även om själva forskningen strävar efter objektivitet påverkas också det av värderingar i och med val av forskningsämnen.

Att värden återspeglas i forskningen kan vara medvetet eller omedvetet och kan påverka också forskningsresultaten, och ännu mer hur man tolkar dem. Att experter och forskningsresultat kan hittas för att understöda nästan alla olika opinioner förringar inte betydelsen av att följa och använda de fakta som den vetenskapliga metoden ger.

vetenskaplig konsensus är inte samma som politisk konsensus, där konsensusen också kan grunda sig på medvetna kompromisser mellan olika opinioner och handlingslinjer. Konsensus betyder inte enhällighet eller ostridbarhet. Också i vetenskapen kan konsensusopinionen ha fel, men då måste det också kunna bevisas med vetenskapliga metoder. Den är alltid öppen för granskning i ljuset av nya forskningsresultat och erfarenheter, enligt den vetenskapliga metoden.

Även om jag som politiker vill förankra mina ställningstaganden i forskning och de sakkunnigas opinion är de ingalunda fria från värderingar, utan grundar sig på mina värden. Det borde alla beslutsfattare kunna öppet medge.

PALESTINA Israels regering hotar med ensidig annektering av delar av Västbanken, ett allvarligt hot mot folkrätten.

Det finns protester. Flera EU-parlamentariker från olika partier och länder har protesterat mot planerna liksom många FN-experter. Kritiken växer, även Boris Johnson har bett Israel stoppa planerna. Källor nära Israels statsminister Benjamin Netanyahu säger att annekteringen, som var planerad till den 1 juli, inte kommer att ske nu på grund av den massiva internationella kritiken.

Jag har en stillsam fråga: Kan man behandla det palestinska folket efter eget godtycke, allt utifrån den makt man har och tar sig? Räknas inte palestiniers rätt att vara människa?

Kan man fortsätta med bosättningarna, alltså att med fysiskt våld ta över mark och bygga upp nya stadskärnor?

Kan man fortsätta att förstöra olivodlingar? Kan man fortsätta att skjuta prick på palestinier, misshandla dem, fängsla barn? Kan man fortsätta att ta över hus och hem av palestinier? Demolera husen? Fördriva beduinerna? Stänga vägar? Strypa vattentillgången? Är det rätt? Har man den rätten bara för att man är israel? Och för att det sker med statens goda vilja, allt med målsättningen att, ja, vad då? Ja, ta över all mark. Vad sker med människorna? Palestinierna! Räknas de inte? Har de inget värde?

Vart ska palestinierna ta vägen; ska jag vara så fräck och fråga: vem ger dem det nya landet? Eller ska de bli något mindre än en andra klassens medborgare på den mark de levt på i årtusenden? Är det rätt?

Israel är eller känner sig hotat av Iran. Ger det staten Israel rätt att de facto utplåna Palestinapalestinierna? En utplåning är på gång! Läs om livsvillkoren i Gaza! Det finns en väldig allmänt om

fattad bild av Israel som ”den enda demokratin” i regionen och, märkligt nog, som ett land utvalt enbart för ”Guds folk”.

Men, det finns ett annat Israel! Har ni till exempel läst den israeliska författaren Susan Nathans bok Ett annat Israel där hon på ett sakligt sätt redogör för den krassa verklighet palestinier lever under, dels i Israel, dels på den olagligt ockuperade Västbanken.

Det finns många andra författare och skribenter som pekar på samma saker, både israeliska och andra. Jag väljer att nämna Nathan, dels för hennes bakgrund, dels för hennes saklighet och stora mångfald exemplifieringar.

Dessutom kan man läsa dagsaktuell information av bland annat Gideon Levy i Haaretz, en israelisk dagstidning. Mycket finns på nätet.

Det är dags att öppna ögonen för hur israeler behandlar och behandlat palestinier. Varför inte skaffa aktuell information? Fakta ska man

inte vara rädd för. Fredsrörelsen är stor på båda sidor, på både den israeliska och den palestinska sidan! Läs om Breaking the Silence, israeliska soldater som vittnar om övergrepp de gjort, eller se filmen.

Jag är trött på att höra att man är antisemit om man kritiserar staten Israel; lär er skilja på folk och statsskick! Jag är trött på att höra om de ”palestinska raketerna”; nej, jag försvarar dem inte, inte på något sätt. Men läs om dem kontra den israeliska militära styrkan i de norska läkarna Mads Gilberts och Erik Fosses bok Ögonen i Gaza, två ögonvittnen i Gaza då militäroperationen ”Gjutet bly” pågick. Läs och jämför! Jag försvarar ändå inte palestinskt militärt våld.

Glöm inte heller de palestinska flyktingarna, är min bön.