PK-35 åkte på förlust mot Åland United
PK-35 från Rönnbacka har, om inte flugit fram, så åtminstone åkt expressfart i ligan så här långt. Men mot ett rutinerat, tungt, fysiskt och taktiskt sett utomordentligt Åland United tvingades Helsingforslaget inkassera sin första förlust. Gästerna vann med 2–0.
– Jag sade till tjejerna inför matchen att de är nykomlingar och vi en guldkandidat. Vi har varit med väldigt länge på den här nivån och då ska det märkas ute på planen, säger Åland Uniteds kapten Anna Westerlund som med undantag för ett misstag i första halvlek var mer eller mindre felfri.
Westerlund blev lite övermodig och motståndarnas Amanda Rantanen kom åt att sno bollen. Hade passningen till Anita Abu på topp varit bättre kunde matchen ha tagit en annan vändning.
– Bättre laget vann, inget att tjafsa om. Vi fick en påminnelse om hur förbaskat hårt vi måste jobba för att också i framtiden nå resultat, säger Anita Abu i hemmalaget.
PK-35 kom fel in i matchen och efter ett olyckligt självmål i sjunde minuten blev uppförsbacken allt brantare. Självmålet kom efter att Ashley Reifner stressat hemmaförsvaret till den grad att det blev lite panik i straffområdet och ett par olyckliga studsar senare låg bollen i mål bakom Lotta Rosenström.
Ashley Riefner, enligt många fjolårets bästa spelare i ligan, bytte mästarna HJK mot idyllen på Åland. Amerikanskan har ett driv och ryck i steget som få. Tekniken, snabbheten och framfusigheten finns där och 26-åringen kommer att bli ett vasst vapen i ålänningarnas jakt på guld.
Riefner känns som något av en guldgaranti. Två FM-titlar med PK35 från Vanda och en med HJK talar sitt tydliga språk. Att hon över huvud taget är kvar i Finland är överraskande med tanke på vilka kvaliteter hon besitter.
Hon har bland annat provspelat för Eskilstuna men skadade sig och där rann den chansen ut i sanden. Det lär komma flera.
– Hon är en grymt bra spelare. Jag är så innerligt nöjd över att ha henne på mitt lag. Det var ju alldeles hemskt att spela mot henne, hon är så snabb och hal att man höll på att bli smått tokig, säger Westerlund.
Ålands taktik fungerade bättre och då laget var starkare i närkamperna, bättre i positionsspelet och säkrare i passningsspelet var 0–2 siffror som rätt väl återspeglade det som hände på konstgräset i Rönnbacka.
– Jätteglad över tre poäng och att vi håller nollan. För mig handlar fotboll om en sak, att vinna. Ibland är det vackert, ibland mindre vackert men huvudsaken är att vi når resultat. I dag spelar vi bra och får med oss poängen, säger Westerlund.
I fjol stod HJK i en klass för sig. I år verkar titelracet bli betydligt jämnare. Åtminstone TiPS, Åland United, Honka, HJK, KuPS och kanske också PK-35 från Helsingfors vill vara med i det racet.
– Inte mig emot om det blir jämnt. Vi är ute efter att vinna varje match.
Annars skulle jag inte hålla på med det här, säger Westerlund.
Efter att Maria Herreros Ossorio gjort 0–2 i början av andra började PK-35 ta in nya krafter. Ett visst tryck lyckades man etablera mot motståndarmålet under avslutande 15–20 minuter men avsluten var inte tillräckligt precisa.
– Vi lämnar allt vi har ute på planen. Vi tror på vår sak ändå in i det sista och det är jag stolt över, säger hemmalagets tränare Rami Rantanen.
”Förluster oundvikliga”
I hemmalaget fick Anita Abu före matchen motta priset som månadens spelare i ligan. Abu och Amanda Rantanen har med sina mål i hög grad bidragit till att PK-35 fått en så fin inledning på säsongen.
– Men vi visste att förluster kommer förr eller senare. Det blir en jämn serie så det här är inget att hänga läpp för. Vi kan bättre och måste jobba ännu bättre på träning för att kunna hävda oss, säger Abu som vid sidan om fotbollsspelandet studerar till tradenom vid HaagaHelia.
Dessutom jobbar hon på flygplatsen i Helsingfors-Vanda där hon säljer kreditkort till resenärer.
– Fast från det jobbet har jag varit permitterad och skolan har jag skött på distans. Det har egentligen varit rätt skönt. Jag har alltid varit oerhört aktiv och energisk med många järn i elden samtidigt. Det har känts bra att kunna ta det lite lugnare, säger Abu.
Abu hade inte spelat ligafotboll på fyra år före den här säsongen. Men både hon och laget har överraskat många positivt.
Abu började spela fotboll som femåring i Atlantis. Samtidigt spelade hon också i Puistolan Urheilijat där hon för första gången träffade tränaren Anne-Marie Weckström.
Weckström fungerar i dag som Rantanens högra hand i Pk-35.
Sen blev det Kottbyklubben KäPa där en viss Weckström och Rami Rantanen verkade.
– Rantanen är den tränare som påverkat och utvecklat mig överlägset mest. Han är krävande men lugn. Skrikhalsar har jag svårt med.
Abu har hållit på med många andra grenar vid sidan om fotboll. Fotbollen vann till slut men före det blev det basket, konståkning, badminton, redskapsgymnastik, cirkusskola och friidrott.
– Säkert har jag blivit en bättre fotbollsspelare tack vare den mångsidiga träningen.
Debatten om när, hur och varför man ska börja fokusera på en enda gren går ständigt het i Finland. Där man exempelvis i Sverige på många håll rekommenderar att man håller på med till exempel fotboll och ishockey parallellt en bra bit upp i tonåren är tänkesättet i Finland ofta att man ska satsa på en gren i ett tidigt skede.
– Det där är så individuellt. Mitt råd är väl att hålla på med flera grenar så länge man känner att man orkar, säger Abu.
Bättre laget vann, inget att tjafsa om. Vi fick en påminnelse om hur förbaskat hårt vi måste jobba för att också i framtiden nå resultat. Anita Abu PK-35 Helsingfors