Som ny­bli­ven ”pen­sio­nist” har Ben­ny Törn­roos tid för mu­si­ken

Hufvudstadsbladet - - Front Page -

Med mi­ni­mal kopp­ling till Mu­min blev han till­frå­gad att sjunga in­trot till tv-se­ri­en Be­rät­tel­ser från Mumin­da­len och re­dan näs­ta dag ring­de skiv­bo­la­gen. Nu har Ben­ny Törn­roos ny­li­gen fyllt 70 år, mumin­kar­riä­ren har va­rat i över 30 år och fort­fa­ran­de in­le­der han of­ta kon­ser­ter med or­den ”Vem sväng­er på svan­sen i bar­fo­ta­dan­sen, jo Mu­min!”.

Har du sett den ani­me­ra­de tv-se­ri­en av To­ve Jans­sons mu­min­fi­gu­rer så vet du pre­cis hur han lå­ter, man­nen som in­le­der var­je av­snitt med sin munt­ra men sam­ti­digt så tryg­ga stäm­ma. Ben­ny Törn­roos var vis­ser­li­gen ar­tist med en bak­grund i bland an­nat country­ban­det Country Ex­press, men hans kopp­ling till Mu­min var mi­ni­mal då Yle be­höv­de en röst som kun­de sjunga in sång­en på så­väl fins­ka som svens­ka i bör­jan av 1990-ta­let.

– Jag ha­de job­bat på Yle i närapå 20 år då jag blev upp­ringd och frå­gad om jag stäl­ler upp och sjung­er in sång­en. Förs­ta gång­en jag till­frå­ga­des var jag myc­ket tvek­sam och sva­ra­de att jag even­tu­ellt åter­kom­mer, and­ra gång­en sa jag att det blir svårt att få ihop tids­mäs­sigt med tre små här hem­ma och tred­je gång­en gav jag med mig, be­rät­tar Törn­roos.

Han ha­de då ing­en aning om att hans ja kom att bli star­ten på 30 år lång mumin­kar­riär. Fin­län­dar­na äls­ka­de be­rät­tel­ser­na från Mumin­da­len, och in­te minst hans stäm­ma som in­led­de av­snit­ten.

– Jag kun­de in­te tro mi­na öron då jag re­dan föl­jan­de dag blev upp­ringd av fle­ra oli­ka skiv­bo­lag.

Det blev star­ten på en mumin­kar­riär som fort­fa­ran­de på­går. Törn­roos star­ta­de en mu­mi­nor­kes­ter och till­sam­mans med mu­m­in­trol­len tur­ne­rar han runt än i dag.

Men vem är Ben­ny Törn­roos för­u­tom att han är den så kall­la­de mu­min­rös­ten? Och trots att han sä­ger att han ald­rig nå­gon­sin kom­mer att ång­ra att han slut­li­gen tac­ka­de ja till Yle-pro­du­cen­tens frå­ga kan man än­då stäl­la sig frå­gan; hur ha­de li­vet sett ut om pro­du­cen­ten gett med sig ef­ter förs­ta för­sö­ket?

Ing­et vin­ner fa­mil­jen

Fa­mil­jen är pri­o­ri­tet num­mer ett. Trots det star­ka in­tres­set för vad han själv kal­lar ”si­na två s”, seg­ling och snick­ran­det, så har de syss­lor­na ing­en chans mot fa­mil­jen, som be­står av fru, tre barn och ett barn­barn på 1,5 år.

Törn­roos ha­de hun­nit fyl­la 35 år in­nan fa­mil­jens förs­ta barn föd­des.

– Jag ha­de hun­nit fun­de­ra en hel del och oro­at mig över om jag skul­le få bli pap­pa. Min tan­ke har all­tid va­rit att li­vet går ut på tre sa­ker: man ska skaf­fa sig nå­got att gö­ra, nå­gon att äls­ka och ett klart mål för fram­ti­den, sä­ger han.

– Jag ha­de vis­ser­li­gen re­dan allt det, trod­de jag. Då vårt förs­ta barn föd­des in­såg jag att det var först då jag egent­li­gen fick mitt mål för fram­ti­den. Och att jag se­dan fått bli pap­pa två gång­er till ef­ter det känns helt otro­ligt.

Men fa­mil­je­li­vet för­de in­te en­bart med sig ljuv be­bis­doft och sö­ta små­barnsloc­kar.

– Jag fick lä­ra mig att fa­mil­je­li­vet för med sig ett enormt an­svar. Ett an­svar över att bar­nen har re­na klä­der, upp­för sig, har tak över hu­vu­det och väx­er upp till go­da män­ni­skor. Tack och lov har jag haft min fru att de­la det an­sva­ret med.

I dag har Törn­roos tät kon­takt med de tre ut­flug­na bar­nen. Ett av dem samt frun del­tar i spel­ning­ar­na med mu­mi­nor­kes­tern och med den älds­ta so­nen de­lar han det star­ka in­tres­set för seg­ling. De star­ka fa­mil­je­ban­den av­speglas ock­så i sva­ret på frå­gan om vad Törn­roos upp­skat­tar all­ra mest i sitt liv.

– En­kelt, min fru och mi­na barn.

I dag en ”pen­sio­nist”

Mumin­kar­riä­ren har upp­ta­git en stor del av Törn­roos liv och ti­den har gett ho­nom mas­sor, allt från spän­nan­de män­ni­skomö­ten till upp­le­vel­ser ut­an dess li­ke.

– Dess­utom kan jag in­te för­bi­se att den tryg­gat min eko­no­mi un­der åren.

Men sam­ti­digt kon­sta­te­rar Törn­roos än­då att mu­min­sång­er­na gjort ho­nom li­te lat då det hand­lar om att ska­pa egen mu­sik.

– Mu­min­tur­né­er­na har ta­git så myc­ket tid och sång­er­na har va­rit fär­dig­skriv­na. Då är det lätt att man blir li­te lat med att själv va­ra kre­a­tiv och ska­pa.

Kre­a­ti­vi­te­ten har han un­der åren i stäl­let fått ut­lopp för då han snick­rat. Ef­ter en lång ar­bets­dag har bäs­ta sät­tet för ho­nom va­rit att ta tag i så­gen och bör­ja snick­ra, och det har re­sul­te­rat i två egen­bygg­da bå­tar.

I vå­ras be­stäm­de han sig slut­li­gen för att ef­ter 44 år på Yle slut­li­gen gå i pen­sion. Trots det är han in­te re­do att kal­la sig pen­sio­när, och kom­mer tro­li­gen ald­rig bli det hel­ler.

– Jag har sagt att jag är ”pen­sio­nist”, en bra bland­ning mel­lan pen­sio­när och ar­tist.

Som pen­sio­nist har han haft tid att äg­na ock­så mu­si­ken li­te mer tid, vil­ket har re­sul­te­rat i kon­ser­ten ”Från Ö till Ö”, som han bör­ja­de tur­ne­ra med i tis­dags.

Kon­ser­ten görs i oli­ka upp­sätt­ning­ar och till­sam­mans med oli­ka ar­tis­ter be­ro­en­de på var och för vem den spe­las. I grund och bot­ten be­står den än­då av en sam­ling vi­sor som har en kopp­ling till vad han va­rit med om un­der sitt 70-åri­ga liv och ge­men­samt for­mar vi­sor­na hans livs­be­rät­tel­se.

En fa­vo­rit bland mu­min­fi­gu­rer­na

Ef­tersom Törn­roos för­knip­pas så starkt med mu­min­fi­gu­rer­na kan en in­ter­vju in­te av­slu­tas ut­an frå­gan: ”vil­ken mu­min­fi­gur är bäst?”. Törn­roos skrat­tar till och sä­ger att han ba­ra vän­ta­de på att frå­gan skul­le dy­ka upp.

– Jag kan i re­gel sä­ga att var­je jour­na­list stäl­ler den frå­gan.

Han tyst­nar för en stund och ger ett in­tryck att av sva­ret på frå­gan kom­mer ute­bli.

– Jag har all­tid sagt att fa­vo­ri­ten är li­te av en bland­ning av al­la ka­rak­tä­rer vil­ket i och för sig är sant, men den här gång­en tän­ker jag än­då ge det egent­li­ga sva­ret. Det är Mu­min­mam­man. Hon har en stor famn, hon har för­stå­el­se för al­la och hon är rätt­vis, ut­an att va­ra mjä­kig.

Ser han på sig själv så är det en Mu­min­pap­pa han ser.

– Mu­min­pap­pan har kopp­ling­en till skär­går­den, seg­ling­en och även­ty­ren. Det är kanske främst den de­len jag kän­ner att är så lik mig.

Bland al­la mu­min­fi­gu­rer­na finns än­då in­te en en­da fi­gur han in­te gil­lar.

– Där tän­ker jag väl li­te mer som Mu­min­mam­man igen, al­la har nå­got gott in­om sig.

SO­FIA WESTERHOLM/SPT

FO­TO: SO­FIA WESTERHOLM/SPT

Det kräv­des tre för­fråg­ning­ar in­nan Ben­ny Törn­roos i bör­jan på 1990-ta­let tac­ka­de ja till att sjunga in­trot till tv-se­ri­en Be­rät­tel­ser från Mumin­da­len.

FO­TO: SO­FIA WESTERHOLM/SPT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.