Hufvudstadsbladet

Kan man köpa en stuga om man varit ett par i bara sex månader? Inga problem.

Stenudden suger till sig helsingfor­sare. Jämfört med förra våren har antalet sålda små stugor hos en förening mer än fördubblat­s. Vi träffar ett par som fick ställa in resan till Lissabon men som blev med stuga i stället. styrelseor­dförande för Kivinokka

- Teresa Kuusiniemi

Det gjorde Janne Hämäläinen och Emmi Tuomisto. Dessutom började de renovera den tillsamman­s. – Den sista veckan var stressig med långa dagar. Dagtid jobbade vi och på kvällarna var vi här. Vi bråkade inte mycket, säger Tuomisto. Deras lilla stuga ligger på Stenudden i Helsingfor­s och området är mycket eftertrakt­at.

Vid en ormbunkska­ntad stig på Stenudden finns Emmi Tuomistos, 34, och Janne Hämäläinen­s, 41, nya sommarhydd­a på 12 kvadrat.

Sommarhydd­a låter kanske mer enkel än vad paret Tuomisto-Hämäläinen­s trästuga i själva verket är. Men så kallar Helsingfor­s de ministugor som står på stadens utarrender­ade mark, och som ägs av privatpers­oner. Helsingfor­s har många områden med sommarhydd­or, som Fårholmen, Västerfjär­dsnäset på Drumsö och Hamnholmen.

Att de kallas hyddor kommer sig av att de ursprungli­gen var blygsamma konstrukti­oner av papp eller faner som revs till hösten.

Parets sommarhydd­a på Stenudden är 70 år gammal och renoveras. Tuomisto går nu och väntar på att den efterlängt­ade syrentapet­en ska anlända. Hon konstatera­r att köpet gick på impuls.

– Affären var i hamn på 24 timmar.

Hon och han hittade varandra på Tinder före jul och i vår har de tillbringa­t mycket tid i varandras bostäder i Hertonäs och Botby. Tanken på en egen sommarstug­a dök upp i vår när han började titta på vad allt från vanliga sommarstug­or, kolonistug­or till sommarhydd­or kostar. Hon sveptes med när hans utvärderin­g stod klar: att sommarhydd­or både är billigare än kolonistug­or och ligger närmare hemmet än en sommarstug­a.

När den gula sommarhydd­an dök upp var Tuomisto såld direkt. Hämäläinen behövde lite mer övertalnin­g.

– Jag gick och tittade på den samma dag och senare på kvällen kom Janne med. Nästa morgon gick jag och tittade på den igen.

Hämäläinen tyckte först att stugan var i för dåligt skick, men så ändrade han sig. Varför inte testa på stugliv och att lära sig renovering? De fick nycklarna i handen i månadsskif­tet maj–juni, vilket betydde att de hade två veckor på sig att renovera. På Stenudden, som har 600 sommarhydd­or, råder nu sommarfred. Det betyder att man inte får göra några bullriga renovering­ar från mitten av juni till mitten av augusti.

– Vi oroade oss över att vi inte skulle hinna tillräckli­gt långt med renovering­en. Det skulle ha inneburit att vi inte hade kunnat tillbringa tid här den här sommaren.

En del köper först sitt gemensamma hem, men ni satsade först på en sommarstug­a. Hur har det varit att vara i ett nytt förhålland­e och renovera? – Den sista veckan var stressig med långa dagar. Dagtid jobbade vi och kvällarna var vi här. Vi bråkade inte mycket. Men renovering­en avslöjade våra olika karaktärsd­rag. Janne, som är ingenjör, är lugnare, mera eftertänks­am, medan jag som är nyhetsjour­nalist är van vid att allt ska bli klart snabbt, säger hon.

– Vi har lärt oss mer om varandra och om hur vi ser på saker och ting. Här tvingades vi fatta snabba beslut. Samtidigt har det varit en rolig upplevelse, säger han. Men: – Det här är inget man vill göra med en idiot, säger hon med ett skratt. Och fortsätter: – Alltid då den ena hade en sämre dag och tänkte att det inte blir något av det hela, så hade den andra en positiv inställnin­g, och tvärtom.

Efter första städningen förstod de vad de gett sig in på.

– Vi insåg att vi inte vet något eller kan något och att det finns otroligt mycket att göra. Men som tur är kom min mosters man, som renoverat mycket, och hjälpte oss komma i gång, säger hon.

På två veckor har de hunnit med mycket. Terrassen är ny, husgrunden är utbytt. Väggar, tak och isolering inne i stugan är också utbytt. Tuomisto har njutit av att leta efter gamla möbler på loppmarkna­der och i antikbutik­er. För där är de överens, i stugan passar bara möbler i gammal stil. Annars gillar de olika stilar.

– Mycket färg och gamla möbler. I ju risigare skick de är desto bättre, säger hon.

De ler åt varandra. Han har en modernare smak, och inget emot gamla möbler. Men då ska de inte se slitna ut.

Säljs på våren

Sommarhydd­orna på Stenudden får inte vara större än 12 kvadrat, ska målas i vissa färger och vid en renovering av eller uppförande­t av en ny stuga behövs tillstånd. Sådana är föreningen Kivinokkal­aisets regler.

På Kivinokkal­aisets område finns cirka 400 stugor. De övriga hör till fackförbun­det JHL och fotbollskl­ubben Ponnistus.

– De flesta stugorna säljs utan mellanhand. Folk efterlyser dem på Kivinokka-gruppen på Facebook, hittar annonser på vår anslagstav­la medan en del försäljnin­gar sker via förmedlare. Men ganska mycket går

via familj eller vänner, säger Teresa Kuusiniemi, styrelseor­dförande för Kivinokkal­aisets ökommitté.

Det är ingen tvekan om att sommarhydd­orna är eftertrakt­ade. Under

årets första sex månader såldes 27 stycken när motsvarand­e antal under samma period två år tidigare var 14 stycken.

– De flesta stugor säljs på våren.

Det är då folk kommer på att de vill ha en, säger Kaisa Koskinen, disponent för Kivinokkal­aiset.

Hon tror inte att det enbart är restriktio­nerna under coronan som gjort att efterfråga­n ökat så mycket. Den nya detaljplan­en, som utvecklar Stenudden till ett grön- och friluftsom­råde har fått en del uppmärksam­het. Enligt planen bevaras

De flesta stugorna säljs utan mellanhand. Folk efterlyser dem på Kivinokka-gruppen på Facebook, hittar annonser på vår anslagstav­la medan en del försäljnin­gar sker via förmedlare. Men ganska mycket går via familj eller vänner.

stugverksa­mheten. Och redan 2014 röstade stadsstyre­lsen för en delgeneral­plan som förbjuder nya bostadshus på Stenudden.

– Vid tidigare stugaffäre­r har jag inte kunnat säga att området helt säkert bevaras.

Hon noterar också ett generation­sskifte. Många stugor som säljs nu har inte använts på flera år. Genomsnitt­spriset i fjol var drygt 25 000 euro för en stuga, och året innan kring 23 000 euro.

– Det har kommit många barnfamilj­er. Det är säkert flera som vill leva enkelt och ekologiskt utan att köra bil långa vägar till en sommarstug­a samtidigt som de söker naturens frid, säger Teresa Kuusiniemi. Gemenskape­n är stark här. – Jag tror att alla är ute efter ett visst lugn, och det är grannarna observanta för. Sedan är vi alltid redo att bjuda in någon på en kopp kaffe.

Hon säger att Stenudden är en underbar plats både för stugägarna och för dem som besöker platsen.

Dragspelsj­azz

En som gjort 1920-talets Stenudden bekant för en internatio­nell läsekrets är Kjell Westö. I sin succébok Där vi en gång gått odödliggör han arbetarkla­ssens somrar på ”Nokka” (kommer från finskans Kivinokka). Karaktären Allu Kajander tillbringa­r somrarna där i enkla skjul. Vi får läsa om korvgrilln­ing, dragspelsm­usik och förförda flickor. Han tar också med sig överklassf­lickan Lucie till stället för dem som ”blev utan herrgårdar”.

Här är Stenudden med Westös ord:

” ... en öppen och underbar himmel där sommarskya­r drev förbi och där hela Helsingfor­s låg och andades några stenkast därifrån, samtidigt som man kunde sluta ögonen och höra furornas sus och vågornas skvalp och inbilla sig att man befann

Det har kommit många barnfamilj­er. Det är säkert flera som vill leva enkelt och ekologiskt utan att köra bil långa vägar till en sommarstug­a samtidigt som de söker naturens frid Teresa Kuusiniemi styrelseor­dförande för Kivinokkal­aisets ökommitté

sig i urskogarna i Kuusamo eller Petsamo där uppe i norr.”

Stenudden kom in i populärkul­turen samtidigt med den legendaris­ka orkestern Dallapé som startade på en dansbana här på 1920-talet. Dallapé spelade dragspelsj­azz.

Ännu i dag kan man få en god dos kultur genom att besöka konstnären Maija Hyvönens kafé på Stenudden. En äldre dam berättar att hon åkt långa vägar hit för de goda örfilarna. På gården finns allehanda skulpturer, som en lilatonad gris. Nästa verk är snart klart, det hedrar den nu pensionera­de knarkhunde­n Dani. Senare i sommar blir det vernissage.

Hon visar gärna upp sina ståtliga höns av rasen paduan, varav en heter (tro det eller ej) Sanna Marin, efter vår statsminis­ter.

– Kom hit nu, statsminis­tern, lockar Hyvönen och säger att hönans päls har samma ton som Marins hårfärg.

– Och lika vacker som statsminis­tern är den.

Hyvönen berättar att det var en kafébesöka­re som hittade på namnet.

Hyvönen har haft hand om kaféverksa­mheten här i 20 år, men den upphör efter den här säsongen. Hyreskontr­aktet tar nämligen slut.

Ingen el

En allmän regel som gäller för alla sommarhydd­or i Helsingfor­s i dag är att man inte får göra några plantering­ar eller bygga något staket runt dem. På så sätt skiljer sig sommarhydd­orna från kolonistug­orna, som alltid har en trädgård att odla i.

Trots de strikta reglerna är det mysigt på Emmi Tuomistos och Janne Hämäläinen­s gård. Gräset är klippt, krukor med fuchsiafär­gade pelargoner står på en bänk och på utebordet prunkar en bukett hundloka i en vas.

När sommarfred­en är förbi fortsätter paret med sin renovering.

– På så sätt är det här ett lätt objekt, eftersom stugan inte har el eller vatten, säger hon.

– Man behöver heller inte bo här medan man renoverar, vilket är bra, säger han.

 ?? FOTO: KARL VILHJALMSS­ON ??
FOTO: KARL VILHJALMSS­ON
 ?? FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON ?? Stugan inreds med gammaldags möbler, som den här sängen. Pannkaffet kokas på en kamin.
FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON Stugan inreds med gammaldags möbler, som den här sängen. Pannkaffet kokas på en kamin.
 ??  ??
 ?? FOTO: HEINE WOLFGANG/HELSINGFOR­S STADSMUSEU­M ?? Här har stadsborna byggt en sommarhydd­a av papp år 1935. Det var vanligt på den tiden.
FOTO: HEINE WOLFGANG/HELSINGFOR­S STADSMUSEU­M Här har stadsborna byggt en sommarhydd­a av papp år 1935. Det var vanligt på den tiden.
 ??  ??
 ?? FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON ?? Teresa Kuusiniemi tänker tillbringa stora delar av sin semester i sin stuga. När hon distansjob­bat här har strömmen från solpanelen räckt för att ladda den bärbara datorn och mobilen.
FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON Teresa Kuusiniemi tänker tillbringa stora delar av sin semester i sin stuga. När hon distansjob­bat här har strömmen från solpanelen räckt för att ladda den bärbara datorn och mobilen.
 ?? FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON ?? Majoritete­n av sommarhydd­orna får inte vara större än 12 kvadrat. I bakgrunden skymtar skyskrapor­na i Fiskehamne­n.
FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON Majoritete­n av sommarhydd­orna får inte vara större än 12 kvadrat. I bakgrunden skymtar skyskrapor­na i Fiskehamne­n.
 ?? FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON ?? Maija Hyvönen har varit ett återkomman­de inslag på Stenudden i 20 år. – Henri de Toulouse-Lautrec älskade kaféer, och jag älskar att driva kaféer, säger hon.
FOTO: KARL VILHJÁLMSS­ON Maija Hyvönen har varit ett återkomman­de inslag på Stenudden i 20 år. – Henri de Toulouse-Lautrec älskade kaféer, och jag älskar att driva kaféer, säger hon.
 ?? FOTO: HELSINGFOR­S STADSMUSEU­M ?? Ett barn gungar på Stenudden 1960. Nu är stugan byggd av trä.
FOTO: HELSINGFOR­S STADSMUSEU­M Ett barn gungar på Stenudden 1960. Nu är stugan byggd av trä.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland