Kan man kö­pa en stu­ga om man va­rit ett par i ba­ra sex må­na­der? Inga pro­blem.

Stenud­den su­ger till sig helsing­for­sa­re. Jäm­fört med för­ra vå­ren har an­ta­let sål­da små stu­gor hos en för­e­ning mer än för­dubb­lats. Vi träf­far ett par som fick stäl­la in re­san till Lis­sa­bon men som blev med stu­ga i stäl­let. sty­rel­se­ord­fö­ran­de för Kivinok­ka

Hufvudstadsbladet - - Front Page - Te­re­sa Ku­u­si­ni­e­mi

Det gjor­de Jan­ne Hämälä­i­nen och Em­mi Tu­o­misto. Dess­utom bör­ja­de de re­no­ve­ra den till­sam­mans. – Den sista vec­kan var stres­sig med långa da­gar. Dag­tid job­ba­de vi och på kväl­lar­na var vi här. Vi brå­ka­de in­te myc­ket, sä­ger Tu­o­misto. De­ras lil­la stu­ga lig­ger på Stenud­den i Helsing­fors och om­rå­det är myc­ket ef­ter­trak­tat.

Vid en orm­bunkskan­tad stig på Stenud­den finns Em­mi Tu­o­mistos, 34, och Jan­ne Hämälä­i­nens, 41, nya som­mar­hyd­da på 12 kvadrat.

Som­mar­hyd­da lå­ter kanske mer en­kel än vad pa­ret Tu­o­misto-Hämälä­i­nens trästu­ga i själ­va ver­ket är. Men så kal­lar Helsing­fors de mi­nistu­gor som står på sta­dens ut­ar­ren­de­ra­de mark, och som ägs av pri­vat­per­so­ner. Helsing­fors har många om­rå­den med som­mar­hyd­dor, som Får­hol­men, Väs­ter­fjärdsnä­set på Drum­sö och Hamn­hol­men.

Att de kal­las hyd­dor kom­mer sig av att de ur­sprung­li­gen var blyg­sam­ma kon­struk­tio­ner av papp el­ler fa­ner som revs till hös­ten.

Pa­rets som­mar­hyd­da på Stenud­den är 70 år gam­mal och re­no­ve­ras. Tu­o­misto går nu och vän­tar på att den ef­ter­läng­ta­de sy­ren­ta­pe­ten ska an­län­da. Hon kon­sta­te­rar att kö­pet gick på im­puls.

– Af­fä­ren var i hamn på 24 tim­mar.

Hon och han hit­ta­de varand­ra på Tin­der fö­re jul och i vår har de till­bring­at myc­ket tid i varand­ras bo­stä­der i Her­to­näs och Bot­by. Tan­ken på en egen som­mar­stu­ga dök upp i vår när han bör­ja­de tit­ta på vad allt från van­li­ga som­mar­stu­gor, ko­lo­nistu­gor till som­mar­hyd­dor kos­tar. Hon svep­tes med när hans ut­vär­de­ring stod klar: att som­mar­hyd­dor bå­de är bil­li­ga­re än ko­lo­nistu­gor och lig­ger när­ma­re hem­met än en som­mar­stu­ga.

När den gu­la som­mar­hyd­dan dök upp var Tu­o­misto såld di­rekt. Hämälä­i­nen be­höv­de li­te mer över­tal­ning.

– Jag gick och tit­ta­de på den sam­ma dag och se­na­re på kväl­len kom Jan­ne med. Näs­ta mor­gon gick jag och tit­ta­de på den igen.

Hämälä­i­nen tyck­te först att stu­gan var i för då­ligt skick, men så änd­ra­de han sig. Var­för in­te tes­ta på stug­liv och att lä­ra sig re­no­ve­ring? De fick nyck­lar­na i han­den i må­nads­skif­tet maj–ju­ni, vil­ket be­tyd­de att de ha­de två vec­kor på sig att re­no­ve­ra. På Stenud­den, som har 600 som­mar­hyd­dor, rå­der nu som­mar­fred. Det be­ty­der att man in­te får gö­ra någ­ra bull­ri­ga re­no­ve­ring­ar från mit­ten av ju­ni till mit­ten av au­gusti.

– Vi oro­a­de oss över att vi in­te skul­le hin­na till­räck­ligt långt med re­no­ve­ring­en. Det skul­le ha in­ne­bu­rit att vi in­te ha­de kun­nat till­bringa tid här den här som­ma­ren.

En del kö­per först sitt ge­men­sam­ma hem, men ni sat­sa­de först på en som­mar­stu­ga. Hur har det va­rit att va­ra i ett nytt för­hål­lan­de och re­no­ve­ra? – Den sista vec­kan var stres­sig med långa da­gar. Dag­tid job­ba­de vi och kväl­lar­na var vi här. Vi brå­ka­de in­te myc­ket. Men re­no­ve­ring­en av­slö­ja­de vå­ra oli­ka ka­rak­tärs­drag. Jan­ne, som är in­gen­jör, är lug­na­re, me­ra ef­ter­tänk­sam, me­dan jag som är ny­hets­jour­na­list är van vid att allt ska bli klart snabbt, sä­ger hon.

– Vi har lärt oss mer om varand­ra och om hur vi ser på sa­ker och ting. Här tving­a­des vi fat­ta snab­ba be­slut. Sam­ti­digt har det va­rit en ro­lig upp­le­vel­se, sä­ger han. Men: – Det här är ing­et man vill gö­ra med en idi­ot, sä­ger hon med ett skratt. Och fort­sät­ter: – All­tid då den ena ha­de en säm­re dag och tänk­te att det in­te blir nå­got av det he­la, så ha­de den and­ra en po­si­tiv in­ställ­ning, och tvärtom.

Ef­ter förs­ta städ­ning­en för­stod de vad de gett sig in på.

– Vi in­såg att vi in­te vet nå­got el­ler kan nå­got och att det finns otro­ligt myc­ket att gö­ra. Men som tur är kom min mos­ters man, som re­no­ve­rat myc­ket, och hjälp­te oss kom­ma i gång, sä­ger hon.

På två vec­kor har de hun­nit med myc­ket. Ter­ras­sen är ny, hus­grun­den är ut­bytt. Väg­gar, tak och iso­le­ring in­ne i stu­gan är ock­så ut­bytt. Tu­o­misto har nju­tit av att le­ta ef­ter gam­la möb­ler på lopp­mark­na­der och i an­tik­bu­ti­ker. För där är de över­ens, i stu­gan pas­sar ba­ra möb­ler i gam­mal stil. An­nars gil­lar de oli­ka sti­lar.

– Myc­ket färg och gam­la möb­ler. I ju ri­si­ga­re skick de är desto bätt­re, sä­ger hon.

De ler åt varand­ra. Han har en mo­der­na­re smak, och ing­et emot gam­la möb­ler. Men då ska de in­te se slit­na ut.

Säljs på vå­ren

Som­mar­hyd­dor­na på Stenud­den får in­te va­ra stör­re än 12 kvadrat, ska må­las i vis­sa fär­ger och vid en re­no­ve­ring av el­ler upp­fö­ran­det av en ny stu­ga be­hövs till­stånd. Så­da­na är för­e­ning­en Kivinok­ka­lai­sets reg­ler.

På Kivinok­ka­lai­sets om­rå­de finns cir­ka 400 stu­gor. De öv­ri­ga hör till fack­för­bun­det JHL och fot­bolls­klub­ben Pon­nistus.

– De fles­ta stu­gor­na säljs ut­an mel­lan­hand. Folk ef­ter­ly­ser dem på Kivinok­ka-grup­pen på Fa­ce­book, hit­tar an­non­ser på vår an­slags­tav­la me­dan en del för­sälj­ning­ar sker via för­med­la­re. Men gans­ka myc­ket går

via fa­milj el­ler vän­ner, sä­ger Te­re­sa Ku­u­si­ni­e­mi, sty­rel­se­ord­fö­ran­de för Kivinok­ka­lai­sets ökom­mit­té.

Det är ing­en tve­kan om att som­mar­hyd­dor­na är ef­ter­trak­ta­de. Un­der

årets förs­ta sex må­na­der sål­des 27 styc­ken när mot­sva­ran­de an­tal un­der sam­ma pe­ri­od två år ti­di­ga­re var 14 styc­ken.

– De fles­ta stu­gor säljs på vå­ren.

Det är då folk kom­mer på att de vill ha en, sä­ger Kai­sa Ko­ski­nen, dis­po­nent för Kivinok­ka­lai­set.

Hon tror in­te att det en­bart är re­strik­tio­ner­na un­der co­ro­nan som gjort att ef­ter­frå­gan ökat så myc­ket. Den nya de­talj­pla­nen, som ut­veck­lar Stenud­den till ett grön- och fri­lufts­om­rå­de har fått en del upp­märk­sam­het. En­ligt pla­nen be­va­ras

De fles­ta stu­gor­na säljs ut­an mel­lan­hand. Folk ef­ter­ly­ser dem på Kivinok­ka-grup­pen på Fa­ce­book, hit­tar an­non­ser på vår an­slags­tav­la me­dan en del för­sälj­ning­ar sker via för­med­la­re. Men gans­ka myc­ket går via fa­milj el­ler vän­ner.

stug­verk­sam­he­ten. Och re­dan 2014 rös­ta­de stads­sty­rel­sen för en del­ge­ne­ral­plan som för­bju­der nya bo­stads­hus på Stenud­den.

– Vid ti­di­ga­re stu­g­af­fä­rer har jag in­te kun­nat sä­ga att om­rå­det helt sä­kert be­va­ras.

Hon no­te­rar ock­så ett ge­ne­ra­tions­skif­te. Många stu­gor som säljs nu har in­te an­vänts på fle­ra år. Ge­nom­snitts­pri­set i fjol var drygt 25 000 eu­ro för en stu­ga, och året in­nan kring 23 000 eu­ro.

– Det har kom­mit många barn­fa­mil­jer. Det är sä­kert fle­ra som vill le­va en­kelt och eko­lo­giskt ut­an att kö­ra bil långa vägar till en som­mar­stu­ga sam­ti­digt som de sö­ker na­tu­rens frid, sä­ger Te­re­sa Ku­u­si­ni­e­mi. Ge­men­ska­pen är stark här. – Jag tror att al­la är ute ef­ter ett visst lugn, och det är gran­nar­na ob­ser­van­ta för. Se­dan är vi all­tid re­do att bju­da in nå­gon på en kopp kaf­fe.

Hon sä­ger att Stenud­den är en un­der­bar plats bå­de för stugä­gar­na och för dem som be­sö­ker plat­sen.

Drag­spel­sjazz

En som gjort 1920-ta­lets Stenud­den be­kant för en in­ter­na­tio­nell lä­sek­rets är Kjell We­stö. I sin suc­cé­bok Där vi en gång gått odöd­lig­gör han ar­be­tar­klas­sens som­rar på ”Nok­ka” (kom­mer från fins­kans Kivinok­ka). Karak­tä­ren Al­lu Ka­jan­der till­bring­ar som­rar­na där i enk­la skjul. Vi får lä­sa om korv­grill­ning, drag­spels­mu­sik och för­för­da flic­kor. Han tar ock­så med sig över­klass­flic­kan Lu­cie till stäl­let för dem som ”blev ut­an herr­går­dar”.

Här är Stenud­den med We­stös ord:

” ... en öp­pen och un­der­bar him­mel där som­mar­sky­ar drev för­bi och där he­la Helsing­fors låg och an­da­des någ­ra sten­kast där­i­från, sam­ti­digt som man kun­de slu­ta ögo­nen och hö­ra fu­ror­nas sus och vå­gor­nas skvalp och in­bil­la sig att man be­fann

Det har kom­mit många barn­fa­mil­jer. Det är sä­kert fle­ra som vill le­va en­kelt och eko­lo­giskt ut­an att kö­ra bil långa vägar till en som­mar­stu­ga sam­ti­digt som de sö­ker na­tu­rens frid Te­re­sa Ku­u­si­ni­e­mi sty­rel­se­ord­fö­ran­de för Kivinok­ka­lai­sets ökom­mit­té

sig i ur­sko­gar­na i Ku­u­sa­mo el­ler Pet­sa­mo där up­pe i norr.”

Stenud­den kom in i po­pu­lär­kul­tu­ren sam­ti­digt med den le­gen­da­ris­ka or­kes­tern Dal­la­pé som star­ta­de på en dans­ba­na här på 1920-ta­let. Dal­la­pé spe­la­de drag­spel­sjazz.

Än­nu i dag kan man få en god dos kul­tur ge­nom att be­sö­ka konst­nä­ren Mai­ja Hyvö­nens kafé på Stenud­den. En äld­re dam be­rät­tar att hon åkt långa vägar hit för de go­da ör­fi­lar­na. På går­den finns al­le­han­da skulp­tu­rer, som en li­la­to­nad gris. Näs­ta verk är snart klart, det hed­rar den nu pen­sio­ne­ra­de knark­hun­den Da­ni. Se­na­re i som­mar blir det ver­nis­sage.

Hon vi­sar gär­na upp si­na ståt­li­ga höns av ra­sen pa­du­an, varav en he­ter (tro det el­ler ej) San­na Ma­rin, ef­ter vår stats­mi­nis­ter.

– Kom hit nu, stats­mi­nis­tern, loc­kar Hyvö­nen och sä­ger att hö­nans päls har sam­ma ton som Marins hår­färg.

– Och li­ka vac­ker som stats­mi­nis­tern är den.

Hyvö­nen be­rät­tar att det var en kafé­be­sö­ka­re som hit­ta­de på nam­net.

Hyvö­nen har haft hand om kafé­verk­sam­he­ten här i 20 år, men den upp­hör ef­ter den här sä­song­en. Hy­res­kon­trak­tet tar näm­li­gen slut.

Ing­en el

En all­män re­gel som gäl­ler för al­la som­mar­hyd­dor i Helsing­fors i dag är att man in­te får gö­ra någ­ra plan­te­ring­ar el­ler byg­ga nå­got sta­ket runt dem. På så sätt skil­jer sig som­mar­hyd­dor­na från ko­lo­nistu­gor­na, som all­tid har en träd­gård att od­la i.

Trots de strik­ta reg­ler­na är det my­sigt på Em­mi Tu­o­mistos och Jan­ne Hämälä­i­nens gård. Grä­set är klippt, kru­kor med fuch­si­a­fär­ga­de pe­lar­go­ner står på en bänk och på ute­bor­det prun­kar en bu­kett hund­lo­ka i en vas.

När som­mar­fre­den är för­bi fort­sät­ter pa­ret med sin re­no­ve­ring.

– På så sätt är det här ett lätt ob­jekt, ef­tersom stu­gan in­te har el el­ler vat­ten, sä­ger hon.

– Man be­hö­ver hel­ler in­te bo här me­dan man re­no­ve­rar, vil­ket är bra, sä­ger han.

FO­TO: KARL VILHJALMSS­ON

FO­TO: KARL VILHJÁLMSS­ON

Stu­gan in­reds med gam­mal­dags möb­ler, som den här säng­en. Pann­kaf­fet ko­kas på en ka­min.

FO­TO: HEINE WOLFGANG/HELSING­FORS STADSMUSEU­M

Här har stads­bor­na byggt en som­mar­hyd­da av papp år 1935. Det var van­ligt på den ti­den.

FO­TO: KARL VILHJÁLMSS­ON

Te­re­sa Ku­u­si­ni­e­mi tän­ker till­bringa sto­ra de­lar av sin se­mes­ter i sin stu­ga. När hon di­stans­job­bat här har ström­men från sol­pa­ne­len räckt för att lad­da den bär­ba­ra da­torn och mo­bi­len.

FO­TO: KARL VILHJÁLMSS­ON

Ma­jo­ri­te­ten av som­mar­hyd­dor­na får in­te va­ra stör­re än 12 kvadrat. I bak­grun­den skym­tar skyskra­por­na i Fis­ke­ham­nen.

FO­TO: KARL VILHJÁLMSS­ON

Mai­ja Hyvö­nen har va­rit ett åter­kom­man­de in­slag på Stenud­den i 20 år. – Hen­ri de Tou­louse-Lautrec äls­ka­de kafé­er, och jag äls­kar att dri­va kafé­er, sä­ger hon.

FO­TO: HELSING­FORS STADSMUSEU­M

Ett barn gung­ar på Stenud­den 1960. Nu är stu­gan byggd av trä.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.