Hufvudstadsbladet

Med kon i di­ket ... Förs­ta som­ma­ren med cy­a­no­bak­te­ri­er i bad­vatt­net

- BERRA LINDELL

Till som­ma­ren släp­per man ut kor­na på grön­be­te. Då kan det för­stås hän­da att nå­gon ys­ter ko i gläd­jen ock­så ham­nar i di­ket. Det är sä­kert an­led­ning­en till att fin­nar­na lan­se­rat ord­språ­ket som över­satt ly­der ”att ha en egen ko i di­ket”.

Språk­vår­dar­na bru­kar re­kom­men­de­ra an­vän­dan­det av eg­na ord­språk i stäl­let för di­rek­tö­ver­sat­ta mot­sva­rig­he­ter från and­ra språk. Men jag ha­de svå­rig­he­ter med att hit­ta en svensk mot­sva­rig­het till att ha en egen ko i di­ket. Så jag tog kon­takt med ord­språks­ex­per­ten Ca­ro­la Ekrem för att få hjälp. Hon som all­tid minns att jag var den förs­ta re­dak­tör som en gång bett hen­ne som stu­di­ogäst. Så jag blir smick­rad! Hon om nå­gon skul­le väl ve­ta!

Ty­värr svä­va­de ock­så hon på, om in­te mol­net, så må­let. Det när­mas­te hon kom på var ”att ta­la för sin sju­ka mor”. Men vi tyck­te bå­da att det säl­lan var mor som ham­na­de i di­ket. Sna­ra­re då män, som den gub­ben som kol­le­gan Mår­ten Holm be­rät­ta­de om som var glad i flas­kan, som i fyl­lan och vil­lan på väg till vil­lan kör­de i di­ket med sin trak­tor, och som­na­de. Då gran­nar­na till slut lyc­ka­des väc­ka ho­nom häl­sa­de han dem glatt med or­den: ”he ir in herr­li­an ti­id vi le­ver i!” Det blev se­dan ett ta­le­sätt bland oss poj­kar vid Yle. Men man ska väl in­te ha sin ko i di­ket i onö­dan. Det kan bli fejd med gran­nen, dy­likt kan va­ra käns­ligt och man kan bli hotad med dyng­gre­pen! Och så blir re­sul­ta­tet obe­hand­lad mjölk vid af­ton­mjölk­ning­en.

”Det är ett djur­skydds­brott!” skul­le djur­vän­nen sä­ga, ”först tjud­rad ut­an tjur he­la vin­tern, och se­dan fast i di­ket!”

”På vå­ren skul­le kon bli en propp i vat­ten­flö­det och un­der­grä­va väggrun­den” kun­de väg­mäs­ta­ren ut­tryc­ka sig.

”Va’ he­tä de’... då mås­te det ab­so­lut byg­gas bul­ler­skydd!” kräv­de stads­bon på lan­det, som ha­de för va­na att kla­ga på hög­ljud­da pop­fes­ti­va­ler, ”så som en ko ry­ter, el­ler vad det nu he­tä!”

”That’s a hor­se, be­li­e­ve me!” skul­le den all­ve­tan­de Trump sä­ga ...

Så helst ing­en ko i di­ket.

Myn­dig­he­ter­na i fin­land rap­por­te­rar om blågrönal­ger och blågrö­na al­ger i sam­ma äls­ka­de Ös­ter­sjön när svens­ka myn­dig­he­ter rap­por­te­rar att det finns cy­a­no­bak­te­ri­er. Vad är det rik­tigt som gör att man in­te vill hop­pa i sjön när som helst un­der som­ma­ren? Var­je som­mar är det nå­gon som und­rar vad den far­li­ga alg­blom­ning­en be­står av – blågrönal­ger, blågrö­na al­ger, blå­al­ger el­ler cy­a­no­bak­te­ri­er.

Det är bi­o­lo­ger och and­ra ex­per­ter som får ut­ta­la sig om vad det är som le­ver och fro­das i sjö­ar och hav och vad som är far­ligt i sto­ra mäng­der. Men vå­ra in­tres­sen möts när det hand­lar om hur al­ger­na el­ler bak­te­ri­er­na be­nämns och med vil­ka ord me­di­er­na rap­por­te­rar om dem.

I dag är det lätt att ta re­da på fak­ta själv om allt som fång­ar ens in­tres­se, som alg­blom­ning­en. När man sö­ker på blågrö­na al­ger på ex­em­pel­vis svens­ka, eng­els­ka och tys­ka webb­plat­ser får man ge­nast in­for­ma­tion om att be­näm­ning­en al­ger är miss­vi­san­de, ef­tersom det är frå­ga om bak­te­ri­er.

Svens­ka ex­per­ter ta­lar om cy­a­no­bak­te­ri­er, och de svens­ka ter­mi­no­lo­ger­na klas­sar nu­me­ra be­näm­ning­en blågrö­na al­ger som en föråld­rad term. I svens­ka me­di­er ser man allt­mer säl­lan blågrö­na al­ger. Om den be­näm­ning­en an­vänds nämns of­tast ock­så cy­a­no­bak­te­ri­er.

Ska me­di­er­na då föl­ja det all­män­språk­li­ga bru­ket och an­vän­da blågrö­na al­ger el­ler det mer ve­ten­skap­ligt kor­rek­ta cy­a­no­bak­te­ri­er? Det vik­ti­gas­te är att lä­sar­na för­står bud­ska­pet i ny­he­ter­na. Men man kan in­te hål­la fast vid gam­la be­näm­ning­ar ba­ra för att det är så de fles­ta ut­tryc­ker sig.

Av den an­led­ning­en tog vi fin­lands­svens­ka me­di­e­språk­vår­da­re ny­li­gen ett be­slut att re­kom­men­de­ra att me­di­er­na skri­ver cy­a­no­bak­te­ri­er i förs­ta hand. Ti­di­ga­re har vi re­kom­men­de­rat blågrö­na al­ger, ef­tersom de fin­länds­ka myn­dig­he­ter­na fort­fa­ran­de an­vän­der den ter­men.

Blågrö­na al­ger och cy­a­no­bak­te­ri­er kom­mer san­no­likt att an­vän­das pa­ral­lellt i me­di­er­na en läng­re tid – i syn­ner­het om bå­de myn­dig­he­ter­na och all­män­he­ten fort­sät­ter ta­la om blågrö­na al­ger.

För­de­len med att kal­la dem för bak­te­ri­er är att då kan man i ett en­da an­de­tag rap­por­te­ra: ”Inga skad­li­ga bak­te­ri­er i bad­vatt­net” och av­se bå­de cy­a­no­bak­te­ri­er, ko­li­bak­te­ri­er och and­ra bak­te­ri­er som kan för­o­re­na vatt­net vid bad­strän­der­na.

Önske­dröm­men är na­tur­ligt­vis att me­di­er­na in­te över hu­vud ta­get ska be­hö­va skri­va om bak­te­ri­er­na och att vi när som helst ska kun­na ta ett dopp i vå­ra sjö­ar och hav ut­an räds­la för att vatt­net ska va­ra skad­ligt för häl­san.

Språk­ko­lum­nen skrivs av språk­vår­dar­na vid Svensk Press­tjänst. Den pub­li­ce­ras på svens­ka.yle.fi och i de fin­lands­svens­ka dags­tid­ning­ar­na.

”Blågrö­na al­ger och cy­a­no­bak­te­ri­er kom­mer san­no­likt att an­vän­das pa­ral­lellt i me­di­er­na en läng­re tid – i syn­ner­het om bå­de myn­dig­he­ter­na och all­män­he­ten fort­sät­ter ta­la om blågrö­na al­ger.”

MINNA LEVäLAHTI

språk­vår­da­re

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland