Estnisk folkmusik väcker intresse över viken

Tonen är bekant men ändå annorlunda. Det estniska folkmusikfältet rymmer mångahanda artister som spelar allt från intim och avskalad musik till riviga arenakonserter. Tove Djupsjöbacka utforskar en rik kultur.

FOLK/POP

Curly Strings: Hoolima (egen utgåva 2018)

Trad. Attack!: Kullakarva (egen utgåva 2017)

Maarja Nuut & Ruum: Muunduja

(egen utgåva 2018)

Mari Kalkun: Ilmamõtsan (Nordic Notes 2017)

Puuluup: Süuta mu lumi (Õunaviks 2018)

Fler tips i Spotifylistan.

Det är något fascinerande med upplevelsen då jag som finländare lyssnar till estnisk musik. På världsmusikfältet njuter man allt som oftast av musik man inte förstår ett ord av, men här befinner man sig i något slags mellantillstånd. Språkmelodin i estniskan är igenkännbar och jag identifierar några ord då och då. Musiken spelar an på bekanta strängar men håller sig ändå lite på avstånd. Ofta uppfattar jag en bekant sångtyp eller tematik – till exempel inleder Cätlin Mägi sin soloskiva Mu pill parmupill (2018) med en barnramsa i samma stil som den finska ”Oli ennen Onnimanni” och fortsätter med en sång som påminner om skapelsemyten i Kalevala. Tuulikki Bartosik och hennes dragspel kunde passa in i min sommarskärgård lika väl som i den estniska.

Den estniska folkmusiken börjar bli allt bättre känd även internationellt och har fått välkommen draghjälp av att institutioner som Tallinn Music Week och Music Estonia grundats under de senaste tio åren. Folkmusikfältet i Finland uppmärksammar sina estniska kolleger med intresse, samtidigt som många suckar över att kollegerna söder om Finska viken ofta väcker betydligt större intresse i hemlandet än vad deras finska kolleger gör. Hela förhållningssättet till hemlandets kultur är annorlunda i Estland, men jag funderar över vad vi kunde lära oss av det och göra annorlunda här: riva de höga skranken mellan genrerna.

Mångahanda undertoner

I Estland har till exempel kvartetten Curly Strings haft stora framgångar på hemmaplan med sin akustiska strängspelsmusik med starka intryck av amerikansk bluegrass. Speciellt Hoolima från 2018 är en fullträff med Eeva Talsis skira och smekande sångröst, uppbackad av läckert tindrande violin, gitarr, mandolin och kontrabas. Musiken har en melankolisk underton men är ändå genomsyrad av ljus och optimism. På sistone har man också gjort utflykter mot barnvisor och symfoniska samarbeten.

Söder om Finska viken är folkmusikfältet vitt och brett och mycket uppskattat. Sångerskan och violinisten Maarja Nuut söker nya vägar i samarbete med experten på elektronisk musik, Ruum.

FOTO: RUUDU RAHUMARU/PRESSBILD Mari Kalkun sjunger på både estniska och võru, dialekten med drag som saknas i moderspråket.