Kamp mot ”virtuell diktatur”.
De åländska konstnärerna Ida Jonsson och Simon Saarinen har satt ner foten och lämnat reklamvärlden efter att de insett hur storföretagen använder våra personuppgifter. Nu letar de efter datafria zoner – ställen där företagen inte hittar dig.
Simon Saarinen och Ida Jonsson är på jakt efter platser dit den mobila täckningen ännu inte når. Efter en kometkarriär inom kommunikationsbranschen valde de att hoppa av – då de etiska frågetecknen blev för många. – Google Maps, Zoom, Siri och Pokemon Go är produkter som marknadsförs som kostnadsfria tjänster för att underlätta allas vardag. Men i själva verket är dessa produkter trojanska hästar. Vad dessa produkter gör är att de samlar in, använder och säljer vidare vår personliga data. Priset på kostnadsfria tjänster är alltså både outtalat och i en valuta vi ännu inte lärt oss värdet av, säger Jonsson.
Varje gång du öppnar mobilen och använder internet, scrollar Facebook eller söker efter något på Google, ger du bort information om dig i realtid. Var du är, vad du är intresserad av just vid den tidpunkten, kanske du skriver ett meddelande om vad du tänker på via Facebook? Marknaden för din och alla andras data är värderad till en av världens största – den omsätter till och med mer än oljeindustrin.
Ida Jonsson och Simon Saarinen är mycket väl medvetna om detta. Under det ett och ett halvt år som de jobbade inom reklam- och kommunikationsbranschen i New York hade de att göra med flera stora företagsjättar, allt från Amazon till Adidas. De reagerade på hur otroligt mycket man utnyttjade persondata och i vilka skrämmande kvantiteter.
När HBL når konstnärsduon befinner de sig i Korpo i Åbolands skärgård. Där letar de efter nya datafria zoner.
– Vi går omkring med mobilen i luften och letar efter signaler. Det ser himla töntigt ut, säger Jonsson med ett skratt.
– Vi hittade faktiskt en datafri plats ute på Västerön, ett gammalt militärområde, berättar Saarinen.
Att hitta de datafria zonerna är svårare än man kunde tro.
– Alla operatörer har täckningskartor som man kan jämföra med, men det är väldigt svår information att få tag på. Man får pussla ihop alla täckningskartor och se hur terrängen ser ut. Sen åker vi ut till platserna för att göra vår bedömning, förklarar Saarinen.
– Projektet går ut på att göra den här informationen tillgänglig också för andra. Vi jämför täckningskartorna med vår egen uppkoppling och utifrån det kan vi ringa in allt från små, kanske en meter stora områden till områden på flera kilometer, säger Ida Jonsson.
Saarinen och Jonsson hoppas att vissa av dessa zoner kan bevaras datafria – som ett slags naturskyddsområden. Platser där folk kan röra sig fritt och prata fritt utan att spåras.
– Parallellt med att vi genomför det här projektet håller operatörer på att slå upp mängder av 5G-master. Vi hoppas kunna fortsätta med projektet så länge som möjligt, men vårt fysiska luftrum blir mer och mer ockuperat av datanätverk, menar Saarinen.
– Vi försöker involvera så många människor som möjligt i projektet – det finns många som har kunskap om närområdet och vi uppskattar alla som vill hjälpa oss, säger Jonsson.
Övervakningskapitalism
Övervakningskapitalism är ett samlande begrepp som syftar på den process som gör privatpersoners data till en eftertraktad handelsvara. Enligt Jonsson och Saarinen genomsyras de internationella big tech-företagen av övervakningskapitalism.
– Google Maps, Zoom, Siri och Pokemon Go är produkter som marknadsförs som kostnadsfria tjänster för att underlätta allas vardag. Men i själva verket är dessa produkter trojanska hästar. Vad dessa produkter gör är att de samlar in, använder och säljer vidare vår personliga data. Priset på kostnadsfria tjänster är alltså både outtalat och i en valuta vi ännu inte lärt oss värdet av, säger Jonsson.
– Det är annonsörer, politiker och regimer som trissar upp priset, för ju mer data du har, desto mer makt har du också. Med hjälp av informationen kan de också utöva olika slag av makt, menar Simon Saarinen.
– Det har en enorm konsekvens för vår integritet.
– Internet är en extremt viktig grundpelare i vår demokrati. I och med den osynliga kostnaden har nätet dock också blivit ett redskap för motsatsen. Vår digitala uppkoppling möjliggör förutom insamling av alla våra personuppgifter och intressen också insamling av bilder i realtid.
Vi kan spåras via gps och ljud, säger Saarinen.
Vem tar ansvar?
Duon anser att det inte är den enskilda personen som ska behöva gömma eller skydda sig – utan att företagen bör ta ansvar.
– Vad vi önskar se är en balans i systemet, där vi fortsättningsvis kan använda internet men själva avgöra vilken information vi delar och vad den används till. Det här valet har vi inte i dag, säger Ida Jonsson.
Simon Saarinen menar att den politiska diskussionen om ämnet är ganska ny, men att systemet för att utnyttja datan har funnits betydligt längre tid än så.
– Ett exempel på hur detta kan se ut är Facebooks algoritm för ansiktsigenkänning. Tack vare alla bilder som vi har laddat upp så har Facebook samlat in ansiktsdata på miljontals
människor och den här datan har till exempel sålts vidare till övervakningssystem i Kina. Där används det bland annat för att spåra minoritetsbefolkningen uigurer, säger Saarinen.
Rapporterna om våldet mot den kinesiska minoritetsbefolkningen ökar: systematiska läger och tortyr – samt omfattande högteknologisk bevakning.
– Man kan också övervaka och identifiera demonstranter, till exempel har det använts av polisen under Black Lives Matter-demonstrationerna i USA, inflikar Ida Jonsson.
Bland annat Washington Post rapporterade om den amerikanska användningen av ansiktsigenkänning under demonstrationerna och flera företag höjde rösten då ingen lagstiftning finns som reglerar datainsamlingen och hur det kan användas.