Varudrönaren blir innerstadens nya skåpbil
Städerna behöver börja stadsplanera för proffsdrönarna
De kommer att starta och landa på de stora köpgalleriornas och centrallagrens tak – varudrönarna som sedan susar i väg till oss kunder i egna flygkorridorer över våra städer.
Cyklisterna fick sina egna etablerade, snabba leder och banor genom våra storstäder. Nästa utmaning för 2020-talets stadsplanering blir trygga korridorer i luften för drönare som dessutom ska kunna flyga tryggt bland vanliga flygplan, såväl Cessnor som passagerarplan, tror Jonas Stjernberg.
Han ledde ett par dagligvarukedjor och är i dag pionjär på den nya generationen av nyttodrönare. Läs i dag vad det innebär att en drönare av säkerhetsskäl till exempel ska vara så ”frangibel” som möjligt.
Städerna borde börja planera drönarkorridorer på låg höjd. Stora och små automatiserade, obemannade drönare kommer snart att surra i stadsbilden. De första flygtaxina i världen väntas vara certifierade om några år.
– Det blir kanske inte 1 000 drönare samtidigt i en stad, men kanske 1 000 flygningar per dag, säger Jonas Stjernberg vid företaget Robots Expert i Vanda.
Företaget har specialiserat sig på alla frågor om säkerhet, kommunikation och trafikstyrning som behöver lösas först. Samtidigt flyger systerföretaget BV Drone också själv avancerade drönaruppdrag.
Många branscher i världen väntar på de långväga drönarnas genombrott; mest logistik- och vårdföretag som levererar mindre försändelser på ett eller två kilo.
Postorderjätten Amazon eller kurirbolaget DHL har högtflygande – eller man borde kanske säga lågtflygande – planer för drönare. Sökmotoroperatören Googles dotterbolag Wing tillsammans med S-gruppen i Finland levererar redan nu i ett testprojekt i Nordsjö i Helsingfors lunchpaket på upp till ett och ett halvt kilo.
Jonas Stjernberg har utbildat sig både i fysik och företagsadministration och har en bakgrund i att ha tävlat på internationell ni
vå med radiostyrt modellflyg – och i att ha suttit i ledningsgruppen för affärskedjan som en gång drev Siwa och Valintatalo.
Drönarna kommer att flyga i korridorer från våra större köpcentrum, spår han. Sjukhus och laboratorier kan bli andra knutpunkter. Fraktterminaler kommer att ha startbanor för tyngre drönare och det kommer att gå drönarflyg mellan våra vanliga flygplatser inne i landet.
”Tunga drönare till Tallinn och Umeå”
Fraktdrönare som till en början kan ta tiotals kilo last kommer att flyga åtminstone mellan Helsingfors och Tallinn eller Vasa och Umeå, tror Jonas Stjernberg.
– Det finns ett stort intresse att knyta samman regioner med elflyg och det kommer nu, både bemannat och obemannat, säger han.
Hans företag har redan testat tyngre drönare vid olika småflygfält som Nummela, Vesivehmaa eller Kumlinge. De är inte längre små svirrande multikoptrar, utan mindre, fönsterlösa flygplan med vingar som startar och landar automatiskt och har många timmars räckvidd. Störst i Finland är just nu försvarets Ranger-spaningsdrönare som har flugit sedan början av 2000-talet; de startas med katapult och väger närmare 300 kilo.
Sommaren 2019 lyckades Jonas Stjernbergs team visa att det tekniskt går att flyga en 40 kilos vingdrönare från Estland över Finska viken till Finland.
Flygningen från Muraste i Estland till flygstrippen i Torbacka i Ingå gick på 1 300 meters höjd och var världens första internationella flygning i så kallat U-space. Demonstrationen krävde ett massivt samarbete mellan civil flygledning, militär, myndigheter, mjukvarutillverkare och telekombolag.
Drönaren hade en transponder och syntes för all flygledning och separerades tryggt från både modellflyg, småflygplan och kommersiell flygtrafik. Till och med på varmansappen Flightradar24 som många av oss redan har i sin telefon, kunde man se drönaren.
Fyra faser tills himlen är öppen
Framtidens luftrum kommer att uppblandas av både bemannade och obemannade flyg. Det är ett jättelikt säkerhetsprojekt, i Europa sammanfattat i konceptet U-space.
I fyra faser ska man göra obemannade flygfarkoster till en trygg del av allt annat flyg. Det första steget för både amatörer och proffs är att drönaren registreras och får en elektronisk ”registerplåt” som kan läsas av med en app, så att piloten kan spåras. Efter det följer en uppsjö av elektronisk kommunikation med färdplaner, flygförbudszoner, kollisionsvarningar och olika metoder för att ”se” och ”vara synlig för andra”.
– Ursprungligen skulle U-space täcka ”alla luftrum och alla höjder”. Nu tycks man mera tala om stadsmiljöer och områden kring flygplatser och inte så mycket om landsbygden.
Mycket av utvecklingen av U-space och BVLOS-drönare som kan flyga utom synhåll (beyond visual line of sight) bygger på internet, digitala moln och på nytt snabbt 5G.
– Drönaren behöver inte vara uppkopplad till molnet, men piloten behöver vara det.
Statliga monopol på luftrum och flygledning bryts ner. Finland har redan bolagiserat flygledningen till ett eget bolag, ANS Finland. Runtom i Europa väntas nya företag, eller kommuner, ta hand om egna ”bubblor” som hanterar drönartrafik, med färdplaner, restriktioner och flygförbudszoner.
En föregångare i Europa är den belgiska storhamnen Antwerpen med sin interna drönartrafik.
– Man patrullerar hamnen för oljespill och utsläpp, inspekterar fartygen och trafiken till och från hamnen. Och man behöver också ha kontroll över att här inte smugglas någonting, säger Jonas Stjernberg.
Drönaren ska krascha tryggt
Den främsta oron är att drönare och flygplan med hundratals passagerare ombord ska kollidera, vilket kan vara katastrofalt. Men en lågt flygande drönare ska inte heller vara till fara för människor och annan egendom på marken.
I stadsmiljöer behöver det finnas nödlandningsplatser för drönarna, till exempel på hustak. Det behövs också system för att undvika att flyga över människomassor, som till exempel vid ett maraton i en stad, eller över ett dagis lekplats.
Drönaren behöver också automatiserat kunna byta rutt. Medan bemannad, tung flygtrafik flyger från vida storflygplatser med jämn vind, ska citydrönaren också hantera dåligt väder och till exempel svårberäknelig turbulens inne bland en storstads höghus.
En drönare behöver också vara frangible.
– Ett flygplan behöver byggas så stabilt som möjligt för människorna ombord. För drönare gäller det omvända. Vid en krasch ska den brytas sönder kontrollerat och orsaka så liten skada som möjligt – lite karikerat ska man tryggt kunna få sin fritidsdrönare i pannan, säger Jonas Stjernberg.
På över 50 meters höjd ska drönarna vara relativt tysta. Men det nya drönarsurret och -flimret kommer att ge en ny debatt – kanske som följande samhällsfråga efter vindkraftens hum, buller och flimmer.
Sänkt tak för din stugdrönare
Eldrivna drönare har visat sig vara klimatsmartare för småtransporter än lastbilar och budbilar. I Finland har två städer, Tammerfors och Uleåborg, redan skrivit på ett EU-dokument om att planera för ”hållbar, urban flygmobilitet”.
Folket är däremot ännu kluvet. Men, säger Jonas Stjernberg, i Norge har man frågat hur många som i dag skulle stiga ombord på en obemannad drönartaxi – 17 procent av de tillfrågade sade ja.
Drönaren är redan en självklar del av verktygslådan i många branscher. Man inspekterar byggen och telemaster, karterar skog, inspekterar jordbruksägor och fastigheter.
– Polisen i Finland är med god marginal landets största användare och har gjort ett väldigt gott jobb. De är faktiskt världsetta. Men vi har ännu inte drönare som flyger i väg ur lådor på taken till våra polis- och räddningsstationer, säger Jonas Stjernberg.
Också hans eget företag tar ständigt konkreta uppdrag för att vara på pulsen och kunna spelet.
– Vi har kört tunga drönare för att räkna sälar, granskat vattenkvalitet eller flugit fram inne i skog med mindre drönare på 16 meters höjd i Finland och Estland och kartlagt invasiva växtarter med hjälp av artificiell intelligens.
Medan samhället börjar röja luftrum för professionella drönare, minskar utrymmet för våra licensfria hemmadrönare. Den som i dagarna vecklar ut den för att se stugan med fiskmåsens öga får räkna med att det är sista sommaren topphöjden är 150 meter. Från årsskiftet sänker EU taket till 120 meter.
Vi kommer att få fraktdrönare mellan Helsingfors och Tallinn, eller Vasa och Umeå.
I Norge frågade man hur många som i dag skulle stiga ombord på en obemannad drönartaxi. 17 procent svarade ja.
Jonas Stjernberg
Robots Expert