Bra för kroppen och själen.
Hagnäskajen, Aspnäsgatan, Sörnäs strandväg. Fågelviksgränden, Göksgränd, Tavastvägen. Vart är Axmed Bahjad egentligen på väg? Ingenstans. Han ska bara gå. Och om någon vill utbyta ett ord med honom på finska eller svenska, då blir han glad. För han har al
Ibland kombinerar han alla sina tre intressen. Han tar med sig kasserade böcker från bibliotek och delar ut dem till folk på gatan. Men inte i dag. Han ska bara bocka av några gator i Sörnäs. Gå, och titta. Gå, och titta. För det mår hans kropp och själ bra av.
Träffen är spikad. Klockan 10 på Vasaskvären.
Eller ja, frågar man dem som hänger på Vasaskvären heter stället Eviga valborgens torg eller Piritori, efter amfetaminet som ska byta hand där.
En man står på torget. Han är iklädd blå joggingskor, lösa jeans och en beige kavaj och heter Axmed Bahjad. Axmed har åkt in till Sörnäs med buss från sitt hem i Sockenbacka.
Axmed Bahjad står bara några minuter för sig själv, innan en annan man kommer fram till honom. Han vinglar fram till Axmed, presenterar sig som ”Juristen”, och förkunnar stolt att han inte lyssnar på polisen, bara på advokater. Frasen är så bra så han upprepar den.
Axmed nickar. Jaha, okej. En stund står Juristen där. Sen drar han hörlurarna över huvudet och fortsätter bortåt Helsingegatan. – Ta hand om dig! hojtar Juristen. Sådana som Juristen kommer ofta fram till Axmed på Helsingfors gator. Människor känner sig ensamma och vill prata med andra, tror Axmed. Så han har utvecklat knep för att folk ska våga närma sig honom.
– Håll inte händerna bakom ryggen. Det gör folk misstänksamma. Han viftar med händerna i vädret. – Nämen titta! Är det inte solen som tittar fram! Sånt kan man säga. Och så ler man. Då vill människor prata.
På den vägen har han lärt känna den pensionerade tandläkaren med gångstavarna, 82 år, som hade en 30-årings biceps. Fysikprofessorn som erbjöd sig att lära Axmed finska. Ex-sjuksköterskan vars dotter jobbar för FN i Ukraina. Jarmo, journalisten som gärna berättar allt om vad familjen har på gång. Och många, många fler. Men varför talar förbipasserande med Axmed? Kanske för att han har all tid i världen.
– Häromdagen satte jag mig ned utanför en kyrka. Jag var trött efter en lång promenad. En kvinna slog sig ned bredvid mig och vi började prata. Hennes man hade nyligen gått bort, de hade varit gifta i 50 år, och barnen hade sedan länge flyttat ut. Hon kände sig ensam.
– Om vi inte tar hand om våra äldre, då kollapsar samhället. Vi behöver varandra. Och att inte ha tid, det är ett svagt argument. Bara 20 minuter kan göra skillnad.
Till på köpet får Axmed lära sig finska. Han har inte tagit lektioner sedan han kom till Finland, utan lär sig genom att prata med folk på gatan.
– Och svenska vill jag också lära mig! Hur säger ni det? ”Ha det bra?” Okej. ”Tack så mycket”. ”Ha det bra!”
Till vardags undervisar han barn i åldern 6–18 i kreativt skrivande. Han älskar böcker, och har läst uppemot 1 500 böcker enligt egen utsago. I år ska han slå rekord. 700 böcker.
Efter promenaden ska han hem och avsluta tre böcker han har på gång.
En stor del av de böcker han läst, omkring 30 stycken, handlar om hans favorithobby och livsstil. Gång.
Ibland kombinerar han sina hobbyer. Han plockar med sig kasserade böcker från bibliotek och delar ut dem åt folk på gatan. Många hör av sig per mejl till Axmed och tackar honom.
Vi traskar i väg mot Havshagen. Den stickande lukten av urin på Vasaskvären byts ut mot byggdamm från Kurvan.
Plötsligt är Axmed inte längre med oss. Han har stannat vid korsningen. – Ursäkta ... Ur fickan plockar han upp sin mobil och för den mot skylten. Terrassgatan. Axmed har bott i Helsingfors i 18 månader, men här har han aldrig gått förr, vill han minnas.
Färden går vidare uppför backen. Vi tar vänster in på Torkelsgatan. Axmed stannar. Räcker upp sina två armar, tittar sig omkring.
Så här fortsätter han. Göksgränd. Fågelviksgränden. Ekogatan. Sörnäs strandväg. Hagnäskajen.
Aspnäsgatan.
Och så ska han fortsätta tills han om några veckor gått på alla gator i Helsingfors, över 4 500 stycken.
Senare i kväll plockar han fram sina sju utskrivna kartor, och streckar med tuschpenna över de gator han bockat av.
– Jag har gjort research i bibliotek och frågat dem som jobbar där om nån gjort det här förr. Alla har sagt nej.
Axmed ger inte mycket för internet. Han har inget Facebookkonto, för då skulle han ha mindre tid för gång och läsning. Men om han googlade skulle han få veta att åtminstone en annan har gått på alla Helsingfors gator, i alfabetisk ordning dessutom. Det var förra året.
Men frågan är om någon gjort det på samma sätt som Axmed. Och för honom är det ingen tävling. Det viktigaste är att han går.
– Det är hälsosamt. Bra för musklerna och vikten, billigare än gym, och mer skonsamt för lederna än löpning.
– Gång är också bra för hjärnan. Redan de gamla grekerna fick sina bästa idéer på promenader. Så vare sig ditt problem är att rädda företaget, relationen, eller bara få inspiration, då är svaret: gå. Och observera saker runtom dig, så mår ögonen bra.
Iltalehti snappade tidigare upp Axmeds projekt. Då hörde många människor av sig. Bland dem sju sannfinländare, visade det sig.
– Jag ska faktiskt träffa en av dem. Han kandiderar för partiet i nästa val.
Det är inget konstigt med det, tycker Axmed.
– Oavsett om du är vänster eller höger, ung eller gammal, en alkis i parken, man eller kvinna, så är du människa. Och jag accepterar dig som det.