Businessen bakom bären

Ett av problemen som följt pågrund av att coronapandemin stängt gränserna och drastiskt minskat resandet mellan länder är att den finländska bärindustrin plötsligt stått inför en stor brist på arbetskraft. Denna vår har det blivit klart för alla att businessen, som är uppbyggd kring bär är så starkt förknippad med finländsk sommar och Finland att den kan ses som en del av vårt nationella varumärke, är helt beroende av utländsk arbetskraft. Tyvärr har sommaren även fört med sig avslöjanden om att allt inte står rätt till i fråga om behandlingen av de utländska arbetstagare som kommer hit.

Den lagstiftning som reglerar ställningen för bärplockare beror på om det är fråga om skogsbär som omfattas av allemansrätten, till exempel blåbär och lingon, eller om det är fråga om odlade bär som plockas på gårdar, såsom jordgubbar.

I Finland tolkas skogsbärsplockandet inte som förvärvsarbete, i och med att det sker med stöd av allemansrätten. Det innebär att arbetstagarna därför inte omfattas av den finländska arbetsmarknadslagstiftningen. Skogsbärsplockarna är så gott som helt och hållet thailändska, och flygs in av bärbolagen för att plocka bär i cirka tre månader. Thailändarna, som ofta kommer från den fattiga jordsbruksprovinsen Isan, ansvarar själva för rese- och sjukförsäkringskostnader och betalar bärbolagen för det uppehälle bolagen ordnar i Finland. Därmed är de skuldsatta på flera tusen euro redan innan de anländer. De får ingen minimilön och ingen lön över huvud taget, utan deras inkomster är beroende av hur mycket bär de lyckas plocka åt bolagen, som betalar dem per kilo. Därför arbetar många 10–12 eller till och med 15 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Ändå har det genom åren varit många, speciellt av de som kommit för första gången, som inte lyckats täcka sina utgifter. För att kunna betala av skulderna kommer de och plockar även följande år. Genom åren har problemen med hur de thailändska bärplockarna behandlats varit många, och vissa företagare har blivit dömda för människohandel.

På gårdarna och jordgubbsodlingarna är situationen annorlunda. Den utländska arbetskraften domineras ofta av personer från Ukraina, och de omfattas både av den finländska arbetsmarknadslagstiftningen och av kollektivavtalen. Ändå är det inte alls garanterat att allt går rätt till. Säsongarbetstagare med bristande språkkunskaper i finska och med stort behov av pengar kan lätt bli utnyttjade av icke-seriösa företagare. Denna sommar avslöjade Helsingin Sanomat i ett stort reportage om ett jordgubbsföretag i Savolax stora brister i fråga om boende, anställningsförhållanden samt olaglig praxis när det gäller arbetsvillkor. De som först rapporterade om missförhållandena var unga finländare, som anställts på grund av svårigheterna med att få ukrainare in i Finland under coronakrisen. I intervjun konstaterar finländarna att de främst är oroliga över hur ukrainarna behandlas, efter att de själva fått sparken efter några veckor.

Både thailändarnas och ukrainarnas situation påvisar hur centralt det är att vi har en stark och fungerande arbetsmarknadslagstiftning med kollektivavtal och en fungerande övervakning av att reglerna följs, för att undvika en situation där utländsk arbetskraft utnyttjas med arbets- och lönevillkor som borde vara omöjliga i Finland. Vi vill alla njuta av jordgubbar och blåbär under sommaren, men med gott samvete. Därför måste problemen åtgärdas så snabbt som möjligt.