Triinu Varblane kom till Finland för tjugosju år sedan från sovjettidens Estland. Hon älskar allt det som vi finländare tar för givet, som friheten, valmöjligheterna och till och med skatterna.
Under uppväxten i sovjettidens Estland var till och med väderleksrapporterna censurerade. I sitt nya liv trettio år senare är Triinu Varblane en visionär för det österbottniska näringslivet.
Triinu Varblane tog fram karta, linjal och blyertspenna. Med hjälp av verktygen drog den 14 år gamla flickan streck från Ormsö i Estland. Det blev två streck, ett till Halmstad i Sverige och ett till Bergö i Österbotten, Finland.
Strecket till Bergö blev kortare. Dit skulle hon flytta.
Efter många strapatser satte hon sig på Korsnäs församlings buss i Hapsal. Okända människor från församlingen hade hjälpt flickan att komma i väg.
En söndagskväll anlände hon i Österbotten och togs emot av sin finländska mamma – än i dag den viktigaste människan i hennes liv. Hon flyttade in hos prästfamiljen på prästgården på Bergö för gott medan den gamla familjen blev kvar på Ormsö.
Tjugosju år senare ser Triinu Varblane ut över skärgården på sitt landställe på Gåsskäret i Korsholm. Det är vindstilla på den stora terrassen som vetter ut mot skärgården.
– Oftast är de sydliga och västliga vindarna så starka att man inte kan höra sig själv tänka.
Ett rum i sommarvillan har blivit hennes arbetsrum under coronatiden. Över en stolsrygg ligger en t-tröja med jobbets logga över bröstet, den tar hon på sig när det är dags för virtuella möten.
Varblane är internationell affärsutvecklare vid teknologicentret Merinova i Vasa och har länge varit en stark röst inom företagsvärlden i Österbotten.
Under sina år i Österbotten har hon blivit helt finländsk och vill helst glömma sin gamla identitet. Hon längtar efter att slippa vara annorlunda. Sina barn lärde hon direkt att älska salmiak och lakrits, något hon själv inte förmår.
– Livet skulle vara mycket lättare om jag hade ett vanligt finländskt namn.
Hon älskar allt det som tas för givet här: Frihet. Ordning och reda. Valmöjligheter. Infrastrukturen. Skolorna. Och skatterna förstås.
– De behövs för att upprätthålla ett levande näringsliv, det är en enkel ekvation.
Från ett slutet land
Triinu Varblane började ifrågasätta normerna redan i sandlådan, i sovjettidens Estland. Varför fick pojkarna leka med bilen och hon förväntades hålla sig till dockan? Ju mer hon tänkte, desto mer blev hon nertystad.
Och tänkande människor tenderade att försvinna.
Hon ville bort. Men det talades om fienden i väst och hela samhället motarbetade alla former av flyktförsök, säger hon. Historieböckerna censurerades och till och med väderleksrapporterna manipulerades så det alltid blåste för hårt för att ge sig av mot väst.
Under barndomen i Estland tjuvlyssnade Triinu Varblanes pappa på finländsk och amerikansk radio för att få tillförlitliga rapporter om vädret. Familjen var självförsörjande och behövde fisk och viltkött på bordet för att överleva. Det fanns alltid bär i skogen och familjen odlade all sin mat.
Det var inte olikt Finland femtio år tidigare.
När Varblane träffar gamla människor som är över åttio år i sitt nya
hemland har de ofta många barndomsminnen gemensamma. De åt på samma sätt, lekte på samma sätt, blev bestraffade på samma sätt.
Livet efter flykten blev som en annan värld, säger hon.
– Jag är tacksam över det liv jag har fått och min finländska familj. Det hade jag aldrig fått i Estland.
Brinner för näringslivet
Nu har Triinu Varblane tillbringat flera månader på sommarvillan men egentligen är hon nästan alltid på resande fot.
I sitt arbete tillbringar hon långa perioder utomlands och reser mycket. Hon trivs i stora städer med högt tempo. Det återspeglas också i hennes arbete på teknologicentret – när hon stryker en sak från att göra-listan lägger hon alltid till något i samma veva.
När hon börjar tala om arbetet märks passionen på långa vägar.
Hon är tacksam över att hon fått jobba både inom den privata och kommunala sektorn, vilket gör att hon förstår både snårig byråkrati och företagare. Hon säger att hon verkligen får påverka i sitt jobb.
– Jag brinner för näringslivet.
Och Österbotten som region blir inte attraktiv utan ett livskraftigt näringsliv.
Teknisk utveckling och ett bra utbildningssystem är nyckeln till framgång, säger hon. När vi har det faller bitarna på plats som av sig själva. Men utbildningen måste förnyas snabbare.
– Skolvärlden måste mer flexibelt kunna leverera det som behövs i näringslivet.
Ett annat krav är att hela Norden ska börja samarbeta bättre. Det arbetar hon mycket med. Hon tror att närheten till Sverige måste värnas om mer – om 50 år kanske vi varken har några symboliska eller reella gränser mot väst.
– Våra barn växer upp och blir smartare och öppnare än vi. Det visar att vi gjort ett gott jobb.
Hon ser det som tungt att kämpa mot gammalmodiga strukturer och inskränkta normer och fördomar. Mångfald, jämställdhet och positiv förändring kan få också näringslivet att blomstra, säger hon. Hon söker sig gärna till folk som är annorlunda än hon själv och fasar för att det alltid ska bli samma homogena grupp kring det runda bordet.
– Det skulle vara en katastrof om alla var likadana.
Här behövs det god vilja och likvärdighet. Det gäller att sluta diskriminera unga för att de bara är på genomfart, kvinnor för att de ska bli gravida och äldre för att de inte lär sig lika snabbt varje gång.
– Jag vet hur det känns att heta fel och prata fel. Jag vet hur det känns när ingen märker en.
Mellan blåsiga öar
När Triinu Varblane blev vuxen flyttade hon till Brändö i Vasa – ännu en ö. Men Bergö har alltid en plats i hjärtat. Bergöungdomarna drällde runt och pratade med varandra via walkie-talkier. De fiskade och festade.
– Bergö har format mig. Det var där jag växte upp och där jag var som vildast.
Hela barndomen var beroende av åt vilket håll det råkade blåsa. Det har gett Varblane en respekt för naturen.
– Jag är ödmjuk inför naturen. Det är inte vi som bestämmer fast vi så gärna vill tro det.