I dag är de etiopiska judarna av andraklass

I sommar har israeler av alla hudfärger protesterat mot mordet på George Floyd i USA. Men Israels egen svarta minoritet, de etiopiska judarna, har fått kämpa rätt ensamma mot polisvåld och rasism.

I dag känner de sig som andra klassens medborgare trots att staten satsade så mycket på att ta dem till Israel.

På korniga gamla filmer syns trötta men lyckliga etiopiska ansikten och gestalter som sjunker ner på knä och kysser asfalten på landningsbanan. Lika trötta och glada israeliska ansikten hjälper ner dem från flygplanen och tar de svagaste under armarna.

På 1980- och 1990-talen hämtade den israeliska armén och säkerhetstjänsten Mossad tiotusentals etiopiska judar från inbördeskrig och hungersnöd till Israel där de som judar omedelbart fick israeliskt medborgarskap.

Den första spektakulära räddningsoperationen kallades Operation Brothers och inspirerade Netflixfilmen The Red Sea Diving Resort från 2019. Mossad smugglade ut tusentals etiopiska judar från flyktinglägren i Sudan och vidare med båt till Israel. Den israeliska säkerhetstjänsten spelade i flera år europeiska turistföretagare och drev ett dykarhotell på Rödahavskusten med ovetande lokal personal och internationella turister som täckmantel.

Sedan kom Operation Moses, en luftbro som mellan november 1984 och januari 1985 flög ut flera tusen etiopiska judar från Sudan.

Under Operation Solomon, i maj 1991, evakuerade 34 flygplan på 36 timmar 14 000 etiopiska judar från Addis Abeba till Israel. Ett av planen kom in i Guinness rekordbok med det största antalet personer på samma flygplan – 1 088 personer i en Boeing 747, varav två föddes på flygplanet där alla säten plockats ut för att rymma så många som möjligt.

Det urgamla judiska samhället i Etiopien hade äntligen fått komma till sitt förlovade land. Men allt det här tycks många israeler ha glömt trettio år senare. De runt 150 000 israelerna med etiopiska rötter känner sig ofta som andra klassens medborgare trots att staten satsade så mycket på att ta dem till Israel.

Efter vågorna av judiska invandrare från nordafrikanska och arabiska länder är det nu etiopierna som hamnat på ett av de lägsta trappstegen i samhället, tillsammans med araberna. Det betyder lägre inkomster, sämre utbildning, större arbetslöshet, rasism och rentav segregering. En av de första nyheterna jag fick ögonen på när jag flyttat till Israel var en etiopisk mammas berättelse om hur hennes dotter första dagen på förskolan förts till en separat avdelning med bara etiopiska barn. Det dagiset fick stänga.

Men det värsta problemet är polisvåldet.

År 2015 utbröt stora protester efter att en uniformerad soldat med etiopiska rötter misshandlats av polisen.

I början av 2019 sköts 24-åriga, psykiskt sjuka Yehuda Biadga till döds av en polis efter att ha hotat sin familj och polisen med en kniv.

I juli i fjol sköt en polis 18-åriga Solomon Tekah till döds. Tiotusentals etiopiska israeler gick på nytt ut på gatorna i massiva protester, men i stället för sympati och stöd fick de höra att de var huliganer för att de blockerade trafiken i flera dagar.

I sommar har israeliska kändisar som skådespelaren Gal Gadot och modellen Bar Refaeli stöttat den amerikanska Black Lives Matter-rörelsen på sociala medier, och vanliga israeler har ordnat sympatiprotester. Men för många etiopiska israeler framstår det hela som skenheligt. De frågar sig var stödet fanns för ett år sedan när de försökte bli hörda och sedda.

Integrationsminister Pnina Tamano-Shata säger att det är dags att vakna upp och stoppa rasismen inom poliskåren. Hon är optimist och själv ett levande exempel på att det lönar sig.

Pnina Tamano-Shata var ett av de barn som flögs till Israel under Operation Moses år 1984. Då var hon tre år gammal. I år utnämndes hon till Israels första etiopiskfödda minister. Personen som utsåg henne var vice premiärminister Benny Gantz – en av dem som genomförde operationen som tog henne till Israel.