Kulturföretagare i Malmö kämpar för att överleva
Svenska företag inom besöksnäringen riskerar förlora miljarder när turisterna uteblir. Det är inte bara hotell och restauranger som får ta smällen utan förbudet drabbar alla evenemang och företag som kräver större folksamlingar än de femtio som är tillåtna nu på grund av coronaläget i Sverige.
I Malmöstadsdelen Kirseberg, på Södra Bulltoftavägen 51, ligger SJ:s 100 år gamla lokstallar. När området användes som järnvägsverkstäder var det en av Malmös största arbetsplatser med över 1 000 anställda.
I dag är det främst kreativa företagare, krogar och konstnärer som finns i de gamla byggnaderna av rödtegel. När man går in på området och vidare längs infartsvägen, förbi kafferosteriet och en koloniträdgård syns en gammal färggrant målad husvagn, ett cirkustält och ett dussin cirkusvagnar.
Det här är Grand Cirkus Hotel som ägs och drivs av Valle Westesson. Förutom att han är hotellägare har han ett förflutet som humorproducent i Sveriges Radios kanal P3, manusförfattare för både radio och tv och dessutom författare till utflyktsserien 100 balla ställen i tre delar som täcker Skåne, Köpenhamn och Stockholm. Lägg ännu till att han ännu för en tid sedan jobbade med att bygga cirkusvagnar och sälja dem. En definition av ordet mångsysslare.
I det här hotellet bor alla gäster i en av de 12 cirkusvagnar som Valle Westesson har byggt eller rustat upp. Att driva ett hotell har funnits på hans saker att göra innan jag dör-lista.
Att det blev Kirseberg har en praktisk orsak. Han såg området, det fanns färdiga elstolpar, kommunen och markägaren var välvilligt inställda till projektet och sedan var det bara att börja bygga vagnar. En hade han klar, byggd för eget bruk till landstället i norra Skåne.
Först snickrade han ensam, sedan kom en snickare till, ännu en och till slut var de fem stycken som byggde och renoverade för att kunna öppna hotellet den 10 maj 2019.
Westesson är en vän av cirkusestetiken, dels på grund av resande folket romantiken från cirkusens storhetstid när tälten restes i socknar där största delen människor levde och jobbade hela livet. Och de fick se exotiska djur, akrobater, eldslukare och skäggiga damer. Den andra orsaken är att han tycker att minimalismen är tråkig.
– Jag tycker att det är så jäkla tråkigt med de här rena vita ytorna, raka linjer och antracitgrått. Jag tycker att det är så roligt med runda former, färger, sprak och spektakel. Det har varit lite fult, lite barnsligt, dålig smak och lite arbetarklass att tycka att det är fint.
”Vad fan gör vi här?”
Sviten heter Akrobatens vagn, en av två ryska vagnar som stod på en lerig åker i Pommern ännu för ett och ett halvt år sedan. Med hjälp av telefon och en kompis som kunde polska fick Westesson tag på kvinnan som ägde vagnar. De var en del vildmarkshotell och hade stått och förfallit en längre tid. När sportlovet kom och alla andra åkte på skidsemester till Alperna åkte familjen Westesson på bilsemester bland annat till en lerig åker i Polen.
– Ungar, det blev semester i år! Jag fick med dem genom att boka ett hotell med pool så då var de nöjda, säger Westesson.
– Nu ska vi åka på utflykt! Jag ska bara tala lite med tanten där borta.
Efter förhandlingar med ägaren köptes vagnarna, en kranbilsfirma från Stettin körde en kran med larvfötter till den pommerska åkern. Där lastades vagnarna ombord på bil som sedan fraktade dem till Malmö. Priset för det hela blev cirka 100 000 kronor, ungefär 9 500 euro.
– Det var jobbigare att renovera dem än att bygga nya men de är så coola.
Vagnen har rinnande vatten, fyra sängar och kylskåp och är en riktig svit.
”Corona, ja det är svårt nu”
Cirkushotellet blev en omedelbar succé när det öppnade för drygt ett år sedan. I fjol var nästan hela sommaren fullbokad. I år skulle framgången fortsätta, sedan kom corona.
– Hotellvärlden är ju jättehårt ansatt för tillfället. Det finns ju inget underlag för de vanliga hotellen som lever mest på affärsresenärer. Men eftersom det inte ordnas några festivaler eller andra evenemang så slåss alla hotellen om de få semesterfirarna och då är alla utlänningar borta, säger Westesson.
Det gäller danskar och tyskar som är majoriteten av turisterna i södra Sverige, speciellt Malmö. Det som lockar är kulturevenemang som Folkets park, Malmöfestivalen och Malmö sommarscen – alla inställda. Mera långväga turister som asiater och nordamerikaner som kommer över från Köpenhamn för att bocka av ett land till på sin ”erfarenhetskarta” saknas också.
Det svenska Tillväxtverket som för statistik över bland annat hotellbokningar såg en minimal ljusning gällande antalet gästnätter under maj månad men det är fortfarande på minussidan med över 70 procent jämfört med 2019.
I slutet av juni är det få gäster på hotellet men Valle Westesson har inte en lugn stund. Vinkelslipen viner och gnistorna sprutar när han skär igenom oljefatet som ska användas när foodtrucken, som heter Baron von Oberlichts uteservering, rustas upp. För även om de semestrande turisterna tryter så ordnar Westesson program. Konserter i cirkustältet, med sittande bord, handsprit och mat som säljs från Baron von Oberlicht.
– Vi ska prova det för att se om det kan få någon fart. Här fungerar att ha konsert för 50 personer för att det är så luftigt och stort.
När det gäller hotellverksamheten tippar Valle Westesson att han borde ha en månad fullbelagt för att få allting att gå runt.
Just nu tar han inte ut någon lön och gör allting själv så hur hösten ska se ut när man inte får någon lön får honom fundersam. Å andra sidan har hotellet inga banklån utan investerarna är en av Westessons vänner och kompisens far.
Norra Grängesbergsgatan
Från Kirseberg tar det ungefär 45 minuter att gå till Norra Grängesbergsgatan. I den norra ändan av ga
tan finns en liten park och där finns Malmös bästa falafelbar – Falafel Baghdad – längs gatan som kallas NGBG finns mest däckfirmor och företag som reparerar bilar. På högra sidan syns Pågens bageri, till vänster bakom järnvägsspåren lyser höghusen i Rosengård i kvällssolen.
Det är svårt att förstå att gatan är något annat än en del av ett industriområde. Det är ändå ett mycket kulturfyllt område med NGBG-festivalen i september som huvudattraktion. Ungefär halvvägs nerför gatan, om man hittar in på rätt gård, går runt hörnet till vänster, förbi lastbryggan och gör ännu en vänstersväng, så kommer man till Plan B, en av Malmös största rockklubbar.
Här är Ebbott allas favorit. Han är en tre månader gammal Ciobanesc romanesc mioritic, en rumänsk vallhund. Ägaren Carlo Emme driver Plan B. Han drev också den tidigare versionen som var en svartklubb i en källare på andra sidan gatan men som i fjol blev laglig, flyttade till nya lokaler. Framför den största scenen ryms ungefär 800 personer, de två mindre har en kapacitet på 200–300.
Italienaren fastnade i Malmö
Carlo Emme var egentligen fastighetsmäklare i hemlandet Italien men fick nog och för drygt 10 år sedan beslöt han att flytta till Norden. Stockholm lät bäst men han blev övertalad av en släkting som studerade i Skåne att komma via Malmö och fastnade här.
2019 var ett bra år med mycket publik och stort intresse bland band både från Sverige och internationellt. Alla tecken tydde på att 2020 var året då Plan B skulle slå igenom på allvar. Det skulle bli en storsatsning. Sedan kom pandemin.
– Vi satt och funderade ett par veckor på vad vi skulle hitta på, säger Emme. Vi var tvungna att stänga verksamheten.
Restriktionerna var för rigorösa för att kunna arrangera livekonserter och man försökte sig på digitala evenemang för att få in pengar utan att lyckas. I början av april slog man upp dörrarna igen med Folkhälsomyndighetens restriktioner som ledstjärna, alltså med maximalt 50 personer i publiken, det inkluderar personalen.
Emme säger att salen är så stor att det aldrig blir trängsel. Dessutom håller man koll på att det inte uppstår köer vid bardisken, det finns handsprit för kunderna och precis som i cirkustältet i Kirseberg finns det möjlighet att äta sittande vid bord.
Alla planer på utvidgning är ändå på is.
– Vi förhandlade tidigare med fastighetsägaren om att ta över en del till av lokalen. Tanken var att ett lokalt bryggeri skulle flytta in där.
Nu väntar Carlo Emme och investerarna på att livet ska normaliseras också på evemangssidan eftersom livekonserter med bara ett femtiotal åhörare varken betalar löner för de anställda eller hyror för lokalerna.
För någon plan b har Plan B inte åtminstone inte just nu.