Ex post

I efterhand konstaterat, i efterklokhetens klara ljus, signalerar rubrikens latinska uttryck. Nu har vi fått leva en längre tid med det nya normala, sedan restaurangerna försiktigt öppnades i början av sommaren. Innan coronan överraskade oss hade det av tradition en aning trista livet här i vår höga Nord börjat präglas av en gemytligare stil med vin på uteserveringar samt kramar och kindkyssar till vardag och fest, på mellaneuropeiskt vis. Men sedan kom coronaförbannelsen och plötsligt blev det nya glada och friare livet ett minne blott.

Nu har vi försiktigt återgått till någonting som gåtfullt heter det nya normala. Det innebär att vi minns att hålla tryggt avstånd från främlingar på gatan, även när epidemin för tillfället ser ut att nästan ha klingat av här hos oss. Vi har lärt oss att sitta lagom långt från varandra på restauranger och uteserveringar.

Det är alltid intressant att lära sig nya beteendemönster. När vi vandrar på stadens trottoarer bör vi ha förstått att inte låta det se ut som om vi är livrädda för att smitta ner varandra. En vänlig blick är vi skyldiga även då vi slingrar oss förbi våra medmänniskor samtidigt som vi ömsesidigt respekterar den av myndigheterna rekommenderade måttliga distansen.

Men hur ska det nya normala inverka på dieten? Långt innan coronaviruset slog till försökte man av miljöskäl få folk att vänja sig vid vegetariska val för en välbalanserad kost. Å andra sidan försökte man till och med introducera insekter som i form av insektmjöl som kunde bakas in i brödet.

– Det smakar hur gott som helst, har de oförskräckta bevittnat som vågade ge sig i kast med nyheten.

Insekter är ju leddjur (athropoda) vars maritima varianter omfattar sådana läckerheter som kräfta, räka, krabba och hummer. Därför borde inte insektätandet te sig onaturligt. Men efter coronaeländet har vi inte fått höra speciellt mycket om det här miljövänliga experimentet med syfte att utvidga skalan på våra kulinariska preferenser.

Däremot var myndigheterna länge villrådiga när det gällde att uppnå konsensus kring det ändamålsenliga i att utfärda – detta även mindre vegetariskt – masktvång, åtminstone i vissa specifika situationer.

Vilka övriga egendomligheter vi ännu ska lära oss att anse som normala, det får vi se. Vi är naturligtvis öppna för det okända, ivriga att övervinna vårt eventuella motstånd mot förändringar. Visst är vi i varje fall utrustade med ett betryggande öppet sinnelag.