Diagnos: kverulansparanoia

Också det nordiska mediefältet har drabbats av högerpopulisternas simulerade smärta, ett knep importerat från den polariserade amerikanska debatten.

Då den egna talangen tryter tillgriper den mediokre spelaren fulknep. Inom fotboll heter otyget filmning. Också inom politiken förekommer simulerade fall eller smärtor i avsikt att locka fram fördelaktiga domslut eller obefogade straff åt motståndarna.

Grundmanövern är att ställa folket mot ”etablissemanget”. Högerpopulismens argumentationsstrategi går ut på att förespråka det ”sunda förnuftet” i motsats till den ”korrumperade eliten”: att fingera eller förstora oförrätter och därefter kräva upprättelse. På denna punkt är man världsmästare.

I boken What Liberal Media? (2003) noterade mediekritikern Eric Alterman amerikanska mediers slagsida – som överraskande nog gynnar en konservativ verklighetsbeskrivning på bekostnad av en liberal. Han introducerade termen ”working the refs”: att övertyga domaren eller mala sönder dennes trovärdighet i publikens ögon. Enligt Alterman har en konservativ högljuddhet tvingat mediefältet att normalisera en högervinkling och agera överkänsligt inför liberala ståndpunkter. Normalläget inom amerikansk politik och media har förskjutits, stora delar av allmänheten har svalt myten om en ”liberal” slagsida med hull och hår.

Vi ser samma utveckling i Europa där etablerade medier har försatts i försvarsposition. Ju mer de anklagas för partiskhet och dolda agendor, desto mer avtar tilltron till förnuftsargumentens makt. Det samhälleliga förtroendet urholkas, politiken fragmenteras eller handlingsförlamas.

Det är ingen slump att Donald Trump regelbundet attackerar medierna, eller att han twittrar om ”röstfusk” ett halvår innan själva valet. Syftet är att vinna sympatier hos de egna leden och skrämma de frisinnade till tystnad, passivitet och underkastelse.

Med pitbullterrierns envishet har konservativa politiker, författare, kommentatorer, tankesmedjor och radioröster i 50 år beskyllt ”liberaler” var gång de konfronteras med obekväma fakta eller egna misslyckanden. Numera sköter den digitala mobben, en liten men aktiv skara onlineaktivister, stora delar av jobbet.

Syftet är att skapa en ny spelplan där man inte behöva bemöta motståndarnas argument. Däremot har man satt i gång en utmattningskamp där själva syftet är ilska, tvivel och apati – inte förståelse. Den inflammatoriska retoriken har skapat en snedvridning som bidrar till en begreppsförskjutning och legitimerar cynismen. Öppen redovisning, ärlighet eller balans stämplas som ”liberalt” eller ”PK”.

Samma taktiska massförstörelsevapen har importerats av nationalkonservativa krafter i Europa. Också här bevittnar vi en falsk balans i rapporteringen, en fördummad offentlighet med moralfebriga politiker. Löst, hetsigt eller helknasigt tyckande ges oproportionerligt mycket utrymme i förhållande till en balanserad, faktabaserad presentation. Och tyvärr fungerar strategin: varje gång klimatskeptiker eller högernationalister gastar om ”orättvis behandling” blåser domaren frispark, samtidigt förskjuts målstolparna några centimeter.

Lögn och sanning kan aldrig ges likabehandling, de är inte jämbördiga. Visst behövs diversitet inom opinionen. Det finns ett intellektuellt egenvärde i att våga ruska om getingboet, vilken ilsken svärm som än må surra fram. På senare år har dialog och interaktion med läsarna blivit en del av journalistikens kärnuppdrag, en egen genre. Läsarrelationen fördjupas, men här har så kallade gammelmedia varit senfärdiga. Ändå består behovet av faktagranskning, pressetiska regler, gallring och redigering – alltså ansvarstagande.

Debatten frodas i ett klimat av pluralism och tolerans. Tillsammans ska vi förbehållslöst undersöka tankar, också ifall de skaver. Återhållsamhet kan vara lika destruktivt som stigmatisering eller misstänkliggörande. Återigen minns man Bertrand Russells bevingade ord från 1933: ”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting – och de kloka så fulla av tvivel.” Medan de tvärsäkra saknar både filter och självironi, kan tilläggas.