Nya statyer, nya minnen

I Köpenhamn, ett stenkast från det kungliga palatset Amalienborg finns sedan 2018 en staty som utmanar den ”hyggeliga” Danmarkshistorien. Den svartmålade glasfiberstatyn föreställer en kvinna sittandes på något som verkar vara en tron. I den ena handen håller hon en brinnande fackla och i den andra en grov kniv för att hugga sockerrör. Statyn heter I am Queen Mary och avtäcktes i samband med att det gått hundra år sedan Danmark 1917 sålde sin västindiska koloni bestående av öarna Sankt Croix, Sankt Jan och Sankt Thomas till USA. Kvinnan är Mary Leticia Thomas (1845–1905), i sin samtid kallad Queen Mary, och en av ledarna för det Fireburn-upproret 1878 på den danska kolonin som i dag bär namnet Jungfruöarna.

Upproren var en följd av missnöje och en känsla av hopplöshet bland de afro-karibiska arbetarna. Trots att slaveriet hade avskaffats 1848 blev inte förhållandena nämnvärt bättre. Lönsamhetsproblem som uppstod genom ökad ekonomisk konkurrens gjorde dem faktiskt sämre. Den billiga arbetskraften hindrades då att lämna öarna genom olika effektiva administrativa åtgärder. Då utsikterna för att förhandla sig till drägligare arbetsförhållanden, högre löner och ett människovärdigt liv i största allmänhet på sockerplantagen grusades, bröt oroligheter ut. Grödan på omkring 50 plantager sattes i brand, vilket orsakade stora ekonomiska förluster för ägarna.

Var detta berättigat? Är Mary Thomas att betrakta som en hjälte? Det är frågor som kan besvaras först då denna del av Danmarks och Nordens historia får den uppmärksamhet den bör få. Den tiden är nu inne. Redan 2017 utkom det mastodontiska historieverket Danmark og koIonierna i fem band. Danmarks Radio visade samma år historiedokumentären Slavenation Danmark, som även har kunnat ses hos oss. I den ledsagas tittarna tydligt och pedagogiskt in i det historiska faktum att Danmark otvivelaktigt var en del av tringelhandeln. Denna gav betydande rikedom som ännu i dag finns både synligt i form av ståtliga byggnader, och mera osynligt i form av ackumulerat kapital i det danska samhället.

Drottning Mary sitter på sin tron utanför det som en gång var det västindiska kompaniets pack- och tullhus. Statyn är ett samarbete mellan konstnärerna La Vaughn Belle från Jungfruöarna och danskan Jeanette Ehlers. De har valt att bygga statykompositionen efter ett fotografi på en poserande Huey P. Newton, ledare för de Svarta Pantrarna. På Mary Thomas själv finns inga fotografier, bara tecknade bilder och protokoll från hennes tid i tukthus i Köpenhamn. Där avtjänade hon en del av det livstidsstraff hon dömdes till.

Allusionen till 1960- och 1970-talens revolutionära svarta motståndsrörelse kopplar den danska fången till globala portalfigurer i kampen mot rasism och ojämlikhet. Rätten till självförsvar och våldsamt motstånd sanktioneras i den historietolkningen. Den danska sockerplantagearbetaren av afro-karibisk etnicitet och hennes hårda öde faller då in i en berättelse av västerländskt och vitt förtryck, något som inte varit en del av en nordisk historisk självbild och minneskultur.