Barnen blir färre i hela Finland.
Men i Helsingfors absoluta centrum är läget det motsatta. Här är kön lång till daghemmet Marias Asyl. Många fler föräldrar skulle vilja placera sina barn i daghemmet där barnen ofta tillbringar delar av dagen i Gamla kyrkans park. På andra håll i landet ä
Vädret är inte det bästa men det tycks inte bekomma barnen i lekparken i Gamla kyrkans park i Helsingfors. På Lönnrotsgatan susar bilarna förbi i strid ström och i parken tömmer sopbilen sopkärlen. Vi befinner oss i Helsingfors absoluta centrum.
När det är dags för lunch vandrar barnen till daghemmet Marias Asyl på Stora Robertsgatan, två kvarter bort.
– Ibland får vi frågan hur barnen klarar sig i trafiken. Men de är vana och trafikmedvetenheten hos dem är stor, säger Nora Karlsson, föreståndare för Marias Asyl.
Det tycker också föräldern Sebastian Wärnhjelm vars två söner går på daghemmet.
– Femåringen är visserligen tryggare i trafiken, men också tvååringen har nu under våren lärt sig vad man gör vid ett övergångsställe.
Sebastian Wärnhjelms två söner hör till gruppen på kring 50 barn om går i Marias Asyl. Men många fler står i kö.
– Vi har ungefär lika många barn på dagiset som i kön, det vill säga 50. Även om alla skulle sluta på en gång skulle vi kunna fylla dagiset igen, säger föreståndaren Nora Karlsson.
Att Marias Asyl har gott rykte är en del av orsaken. Att de svenskspråkiga barnen blir fler i Helsingfors är en ännu större orsak.
Småbarnen med svenska som modersmål ökade med över 200 i antal eller tio procent i Helsingfors 2010–2019.
Det visade HBL:s granskning som publicerades 18.7.
Trots att det är dyrast att bo och leva i Helsingfors väljer allt fler svensk- och tvåspråkiga finländare att bilda familj i just Helsingfors.
Samtidigt minskade de svenskspråkiga småbarnen med nästan 2 000 i övriga Finland under samma period.
Barnfamiljer sägs ibland prioritera förmånligt boende men i grannkvarteren till Marias Asyl är kvadratmeterprisen bland de högsta i landet.
Också i övriga Helsingfors är bostäderna dyrare än i övriga landet.
För Sebastian Wärnhjelm och hans fru har det varit ett medvetet val att bo i centrum av Helsingfors.
– Vi gillar enkelheten och att allt är så nära. Vi bor i Rödbergen, jobbar i Mejlans och kan cykla till jobbet.
Sebastian Wärnhjelm växte upp i Esbo i trakterna av Esboviken och Sökö och jämför med sämre kommunikationer om valet av plats för hemmet i stället hade fallit på hans barndomstrakter.
Boendet i Helsingfors kommer ändå med ett högt pris.
– Det är jättedyrt och därför bor vi lite mindre. Samtidigt tänker vi att vi klarar oss med en bil i stället för två bilar och att bilpengarna går till lägenheten.
Med tiden kanske den nuvarande lägenheten känns för liten för fyrapersonsfamiljen Wärnhjelm.
– De är stora summor det handlar om. Det känns både i hjärta och i plånbok.
Mindre familjer överallt
Avvägningen mellan boende och ekonomi i huvudstadsregionen är inte unik för Wärnhjelmarna.
För allt fler har valet liksom för dem fallit på att stanna i eller flytta till Helsingfors när de bildar familj.
Det är den främsta orsaken till att de svenskspråkiga barnen blivit fler i Helsingfors de senaste tio åren.
I många andra kommuner har antalet barn sjunkit på grund av utflyttning, men främst för att familjerna blivit mindre.
Det gäller framför allt i Helsingfors grannkommuner Esbo och Sibbo och Esbos granne i väster, Kyrkslätt.
Flerbarnsfamiljerna har blivit färre och fruktsamhetstalen bland dem har sjunkit mot samma låga nivåer som i Helsingfors.
I Esbo har de svenskspråkiga barnen i åldern 0–4 minskat med drygt 20 procent under de senaste tio åren, i Kyrkslätt med över 30 procent.
I Esbo och Kyrkslätt beskriver man ändå läget som stabilt för de svenska daghemmen och skolorna.
Den främsta orsaken till situationen är att upp till 20 procent av daghemsbarnen och skoleleverna i Kyrkslätt och Esbo har finska som modersmål.
Kyrkslätt och Esbo är finskspråkiga miljöer där svensk skola är det givna valet för familjerna som vill att barnen ska ha svenska och finska som starka språk. I en finskspråkig skola i en finskspråkig miljö är det svårare att värna om tvåspråkigheten.
– Föräldrar i tvåspråkiga familjer är väldigt medvetna om detta, säger Mikael Flemmich, chef för den svenska dagvården och utbildningen i Kyrkslätt.
Färre daghem
Läget för småbarnspedagogiken och skolorna är tuffare i kommuner där svenskan är stark.
Barn med finska som modersmål är inte en likadan möjlighet för de svenska skolorna, särskilt inte på orter där antalet barn sjunker i båda språkgrupperna.
Orter som Lovisa, Raseborg, Hangö och Pargas hör till den här gruppen orter där småbarnspedagogiken och skolnätet är under press från många håll.
I Pargas tampas staden liksom många andra kommuner med en sämre ekonomi. I maj fick fullmäktige ta ställning till ett balanseringsprogram vars mål är att minska på utgifterna. I programmet konstateras att barnen blir färre i Pargas. För att spara kommer man att se över småbarnspedagogiken. Målet är färre enheter.
– Det här är frågor som vi funderar på varje dag, säger Ulrika Lundberg,
som är utbildningschef i Pargas.
Pargas är en vidsträckt stad med både glesbygd och tätort.
Tidigare var det främst skärgården som var problembarnet med ett elevunderlag som bara krympte.
– Det vi tidigare såg ute i skärgården ser vi nu också 20 kilometer från Åbo centrum, säger Lundberg.
Det trots att Pargas ser en inflyttning av småbarnsfamiljer som är större än utflyttningen i samma grupp.
– Det är en intressant och positiv tendens. I vår har vi också fått många förfrågningar om att flytta till Pargas, vilket säkert har att göra med coronapandemin.
De nyinflyttade småbarnsfamiljerna och det nyvaknade intresset för att flytta till skärgårdsstaden Pargas kompenserar ändå inte tillräckligt när familjerna blir mindre i Pargas liksom i resten av landet.
I längden får den sjunkande fruktsamheten och den allt äldre befolkningen stora följder.
– Det handlar om flera hundra elever som faller bort, säger Ulrika Lundberg.