Pengarna eller livet?

CORONAVIRUSET Coronakrisen fortsätter, men logiken bakom strategierna är fortfarande oklar. Skall vi rädda ekonomin eller rädda liv? För fyra månader sedan beskrev hjärnkirurgen och författaren Henry March det som “doktorns dilemma”. Hur skall man balansera mellan att hålla samhället öppet för att rädda ekonomin för framtida generationer och att stänga det för att rädda liv i dag?

Något senare sade den världskända nationalekonomen Jeffrey Sachs att det

egentligen inte är fråga om någon ”trade-off”, avvägning eller kompromiss. I en färsk kolumn i The New York Times påpekar nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman tvärtom ironin i ”Trumps vilja att byta ut liv mot jobb och politiska fördelar”.

Vad skall en enkel hjärna tro? Man vet hur puddingen smakar när man har ätit av den. Just nu grinar Trump illa, USA har sett en snedtändning av ekonomin. Är det ett varnande exempel?

En tredje nationalekonom, Lord John Maynard Keynes, sade att vi ”alla i det riktigt långa loppet är döda”. Det är svårt att njuta av bnp-tillväxt

om man är död. Det är heller inte lockande att överleva i ekonomisk misär.

Ekonomerna tänker, som vanligt, olika. ”Trade-off” betyder avvägning, kompromiss. Ekonomin och överlevnaden är två eftersträvansvärda, men oförenliga mål. Man måste väga dem mot varandra, kompromissa, trots att man inte kan byta ett mot ett.

Medelvägen blir att rädda en del av befolkningen och en del av ekonomin. Den mänsklighet som blir kvar lever vidare.

Det valet är moraliskt, eller med ett ännu större ord, etiskt. Sådana avväganden är svåra för politikerna att deklarera öppet. Då utsätts de för kritik från två fronter, den målrationella som vill rädda ekonomin, eller den värderationella som vill rädda liv.

Pragmatiskt, och klokt, tiger regeringarna om sådana överväganden. De balanserar på lina bakom en sänkt ridå. Det är ett kusligt skådespel. Camera obscura, men utan titthål.

Den stora politiska frågan post corona blir att fördela liv och knapphet rättvist. Mellan dem som blir kvar.