EU-stöd godkänt av riksdagen

EU-ledarna nådde kompromiss om återhämtningsfond

Förhandlingarna om EU:s gemensamma återhämtningsfond på 750 miljarder euro och budgeten för 2021–2027 blev historiskt långa. Vid ett flertal tillfällen gick medlemsländernas åsikter kraftigt isär.

Den kompromiss som nåddes på tisdagsmorgonen är till fördel för Finland, enligt statsminister Sanna Marin (SDP). Från oppositionshåll är tongångarna inte lika positiva.

– Finland är en av betalarna och för betalarnas del är skillnaden inte så stor även om andelen lån och direkta stöd nu till viss del omfördelats, säger Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho.

Stödet till Finland landade på 3,2 miljarder, medan Finland bidrar med 6,6 miljarder till fonden. Det kommer att dröja åtminstone till nästa år innan pengarna betalas ut.

400 miljoner av stödet ska gå till utveckling av landsbygden. Enligt uppgörelsen ska 30 procent av paketet stödja EU:s klimatmål men exakt hur kraven ska implementeras är också oklart.

Riksdagens stora utskotts ordförande Satu Hassi (Gröna) ser två orsaker att vara glad över att EUledarna lyckades nå enighet.

– Dels hjälper detta nu till att få EU:s ekonomi på fötter igen efter coronakrisen, dels visar unionen att vi kan agera tillsammans.

Det är viktigt för EU att medlemsländerna nu är överens om ett gemensamt krispaket för coronastöd och den långtidsbudget som hänger ihop med det. Frankrikes president Emmanuel Macron var inte sen att kalla överenskommelsen historisk. Finlands statsminister Sanna Marin (SDP) sade sig vara nöjd med slutresultatet, även för Finlands del.

Det är aldrig lätt när nationella intressen ska jämkas samman med de gemensamma intressen en större grupp länder har. För de enskilda politikerna är det viktigt hur den uppgörelse de går med på ser ut på hemmaplan och i de egna väljarnas ögon. Samtidigt måste man också arbeta för det gemensamma bästa.

Kommentarerna om uppgörelsen från de stora EU-länderna har överlag varit positiva. Tysklands förbundskansler Angela Merkel sade sig vara lättad efter förhandlingarna. ”Vi har hittat en lösning på den djupaste kris EU hittills har skådat”, sade Merkel. Frankrikes president Emmanuel Macron ansåg att avtalet var historiskt.

Krispaketet på 750 miljarder euro innehåller ett direkt stöd på 390 miljarder och en gemensam lånebit på 360 miljarder. EU-observatörer konstaterar att det gick att ro maratonförhandlingarna i hamn efter att den frugala fyran, Nederländerna, Österrike, Sverige och Danmark, fått löfte om rabatter i sina stöd till EU.

Under förhandlingarna i Bryssel slogs också en långtidsbudget på 1 075 miljarder euro fast för åren 2021–27. Speciell hänsyn tas till forskning, utveckling och klimat. Rättstatsprincipen, att länder som tummar på demokrati och mänskliga rättigheter ska kunna bli utan pengar, finns också inskriven. Som förr är regionalstödet och jordbruksstödet störst.

Både stödpaketet och långtidsbudgeten har också fått kritik, främst från oppositionspolitiker i de olika medlemsländerna. Inte tillräckligt klimatvänlig och inte ett tillräckligt starkt villkor om rättsstatsprincipen, heter det i några kommentarer. Kritik förekommer också kring summorna, kring vem som fått vad och vad som egentligen är tillräckligt.

Men det viktiga är trots allt att EU-länderna nu lyckades nå enighet kring krispaketet och kring sin långtidsbudget, även om det krävdes en rekordlång förhandlingssession för att nå målet. Att oppositionen kritiserar hör till och det gäller att minnas att ett förhandlingsresultat som omfattas av 27 medlemsländer alltid är en kompromiss.

Att EU nådde enighet är en viktig signal utåt. Efter brexit då britterna lämnade unionen och efter det försämrade förhållandet till Donald Trumps USA är det ett positivt tecken utåt att man kan komma överens i en stor, viktig fråga.

EU har de senaste åren varit splittrat och försvagat av flyktingkriser, brexit och starka nationalistiska rörelser. De finns kvar, men enighet kring de stora, ekonomiska frågorna har trots det nu nåtts.

Statsminister Marin har på hemmaplan blivit ifrågasatt för att inte ha anslutit sig till de fyra sparsamma och att Finland därför gått miste om samma rabatt på EU-stöden som de. Finland gick trots allt i mångt och mycket på samma linje som de till exempel då det gällde förhållandet mellan direkta stöd och lån i krispaketet.

Statsministern har svarat att hon inte vill ansluta sig till något block utan vara öppen för förhandlingar och kompromisser. Den vägen ser ut att ha fungerat för finländsk del.

Att tro att EU:s problem är över nu då stödpaket och långtidsbudgeten går mot en lösning är ändå att hoppas på för mycket. Paketet och budgeten kan komma att användas som politiska slagträn av oppositionspolitiker i flera länder samtidigt som många viktiga frågor kring klimat, energi och inte minst kring rättsstatsprincipen kommer att fortsätta att dela medlemsländerna. Euroskeptikerna med sina argument och toppstyrning och byråkrati har inte heller försvunnit.

Samtidigt signalerar uppgörelsen något viktigt: Vi kan när vi vill.