Hufvudstadsbladet

Pan­de­min pres­sar värl­dens mest ut­sat­ta barn

De mest ut­sat­ta bar­nen i värl­den står in­för nya pröv­ning­ar när pan­de­min når kon­flikt­zo­ner och flyk­ting­lä­ger. – Bar­nen har hund­ra­tals frå­gor, sä­ger Un­ni Krishnan vid bi­stånds­or­ga­ni­sa­tio­nen War child, som har fått stäl­la om sin verk­sam­het un­der pan­de­min.

- MAR­TIN ME­DE­RYD HåRDH/TT Society · Netherlands

Hur länge kom­mer det­ta på­gå? Kom­mer jag ha till­räck­ligt att äta? Kom­mer jag kun­na gå i sko­lan igen el­ler tving­as ar­be­ta? De är någ­ra av de många frå­gor som barn stäl­ler sig, be­rät­tar Un­ni Krishnan.

De se­nas­te må­na­der­na har bi­stånds­or­ga­ni­sa­tio­ner för­sökt nå ut med in­for­ma­tion för att stär­ka smitt­skyd­det bland män­ni­skor som har sökt skydd värl­den över.

En upp­gift är att för­kla­ra för barn som ge­nom­levt död­li­ga kon­flik­ter, flytt si­na hem och kanske för­lo­rat si­na nä­ra att ett vi­rus kan va­ra på väg att stäl­la de­ras liv på än­da på nytt.

– Det är svårt att hit­ta en ba­lans mel­lan att be­rät­ta san­ning­en och att in­te må­la upp en allt­för dys­ter bild, sä­ger Un­ni Krishnan, som le­der War childs hu­ma­ni­tä­ra ar­be­te från hu­vud­kon­to­ret i Ne­der­län­der­na.

– Bar­nen är väl­digt be­kym­ra­de och de­ras li­dan­de för­vär­ras på många sätt. De har in­te till­räck­ligt att äta, får in­te gå ut och le­ka, får ing­et sam­man­hang att ut­tryc­ka sig i och tap­par kon­tak­ten med si­na vän­ner. Allt för­stär­ker oron och vi vet från vå­ra er­fa­ren­he­ter att så­da­na här hän­del­ser kan läm­na be­stå­en­de av­tryck.

Svårt tvät­ta hän­der­na

I bör­jan av mars res­te Krishnan och hans kol­le­gor till det krigs­här­ja­de Sydsu­dan, där fle­ra mil­jo­ner män­ni­skor har dri­vits på flykt de se­nas­te åren, bå­de in­om lan­det och till grann­län­der­na. War child är verk­sam­ma i flyk­ting­lä­ger där, men ock­så bland grup­per som har dri­vits från si­na hem till av­läg­set be­läg­na om­rå­den.

– Vi in­såg snabbt att vi in­te kan fort­sät­ta vårt van­li­ga ar­be­te om män­ni­skor in­te har or­dent­li­ga fa­ci­li­te­ter för att tvät­ta hän­der­na. Om de in­te har det, kom­mer de att ut­sät­tas för vi­ru­set och kom­mer kanske in­te att över­le­va. He­la det sam­man­hang vi ar­be­tar i har kom­pli­ce­rats, då re­sur­ser drä­ne­rats helt och hål­let från sam­häl­len och män­ni­skor. Då ha­de vi ock­så be­grän­sa­de re­sur­ser från bör­jan, sä­ger Un­ni Krishnan.

Till­sam­mans med and­ra or­ga­ni­sa­tio­ner på­bör­ja­des in­sat­ser för att mö­ta de mest ome­del­ba­ra be­ho­ven, till ex­em­pel ge­nom att de­la ut hy­gi­en­ar­tik­lar.

– Man sä­ger att det­ta är en stor storm som vi al­la går ige­nom till­sam­mans. Men vis­sa män­ni­skor sit­ter i bräck­li­ga­re bå­tar. Det hand­lar in­te om stor­mens styr­ka, utan allt hand­lar om vil­ken båt man sit­ter i. Vi ta­lar om krigs- och kon­flikt­zo­ner och flyk­ting­sam­man­hang. Flyk­ting­läg­ren har de sva­gas­te vård­sy­ste­men i värl­den och be­grän­sad till­gång till rent vat­ten, på­pe­kar Krishnan.

Svält och ing­en sko­la

Bar­nen som bor i flyk­ting­lä­ger är någ­ra av de hund­ra­tals mil­jo­ner barn vars skol­gång har på­ver­kats av pan­de­min.

– För barn som har för­lo­rat allt är sko­lan den en­da bil­jet­ten till fram­ti­den, sä­ger Un­ni Krishnan.

War child har ställt om för att i möj­li­gas­te mån be­dri­va ut­bild­ning på di­stans. På så vis för­sö­ker man ock­så upp­rätt­hål­la si­na psy­ko­so­ci­a­la stödin­sat­ser.

– Vi be­käm­par det här vi­ru­set på två fron­ter. Dels det osyn­li­ga, död­li­ga vi­ru­set och dess di­rek­ta kon­se­kven­ser. Dels det osyn­li­ga och of­ta för­bi­sed­da be­ho­vet av psy­ko­so­ci­alt stöd.

”De förs­ta som får ar­be­ta”

In­for­ma­tion om vi­ru­set och upp­ma­ning­ar om att tvät­ta hän­der­na och hål­la av­stånd sprids på oli­ka sätt för att nå så många som möj­ligt. Sto­ra hög­ta­lar­sy­stem har satts upp i flyk­ting­lä­ger, hjälp­ar­be­ta­re går el­ler åker runt med me­ga­fo­ner och det har gått ut sär­skil­da sänd­ning­ar via ra­dio.

I Sydsu­dan har War child sam­ar­be­tat med en lo­kal ar­tist som har gjort en låt som ska på­min­na om att tvät­ta hän­der­na.

– Rätt in­for­ma­tion räd­dar liv i des­sa sam­man­hang, sä­ger Un­ni Krishnan.

Vid si­dan av det­ta för­sö­ker hjälp­or­ga­ni­sa­tio­ner­na bi­dra till att män­ni­skor­nas grund­läg­gan­de skydd upp­rätt­hålls.

– När jobb går för­lo­ra­de och det finns fär­re in­komst­käl­lor är det of­tast bar­nen som först tving­as till ar­be­te. Då går de mis­te om ut­bild­ning och, än­nu vik­ti­ga­re, sin barn­dom.

 ?? FO­TO: WAR CHILD ?? Barn i Da­huk i nor­ra Irak får möj­lig­het att tvät­ta hän­der­na.
FO­TO: WAR CHILD Barn i Da­huk i nor­ra Irak får möj­lig­het att tvät­ta hän­der­na.
 ?? FO­TO: WAR CHILD ?? – För barn som har för­lo­rat allt är sko­lan den en­da bil­jet­ten till fram­ti­den, sä­ger Un­ni Krishnan som job­bar vid War child i Ne­der­län­der­na.
FO­TO: WAR CHILD – För barn som har för­lo­rat allt är sko­lan den en­da bil­jet­ten till fram­ti­den, sä­ger Un­ni Krishnan som job­bar vid War child i Ne­der­län­der­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland