Hufvudstadsbladet

Utomhusbel­ysning skapar ljusförore­ningar i sommarnatt­en, med negativa följder för flera djur.

Ett av dem är lysmasken, som namnet till trots är en skalbagge. Den behöver nattmörkre­t för att hitta sin partner. Genom att släcka lampan kan du hjälpa lysmasken. Som tack äter den upp snäckorna som kalasar på din trädgård.

- PETER BUCHERT peter.buchert@ksfmedia.fi

Bosättning, gatubelysn­ing, billyktor, reklamskyl­tar och till och med något så till synes oskyldigt som utomhusbel­ysning på stugan lyser upp omgivninge­n i sommarnatt­en. Allt extra ljus stör lysmaskarn­a. De är beroende av mörkret, och det riskerar att bli en bristvara i sommarnatt­en.

– Att lysmaskarn­a verkar minska i antal beror på förlorade livsmiljöe­r, insektsgif­ter, klimatförä­ndringen som leder till mer torka och mindre föda, men också på ljusförore­ningar som krymper deras livsmiljöe­r, säger Christina Elgert, doktorand vid Helsingfor­s universite­t.

Lysmaskar är skalbaggar, men bara hanen ser ut som skalbaggar brukar se ut. Honan är klart större men saknar minsta antydan till vingar och liknar snarast en larv. I Finland förekommer två arter, stor och liten lysmask, av vilka den stora är den klart allmännare.

Bara honan lyser där hon sitter, ofta välexponer­ad, lågt i terrängen. Christina Elgert beskriver lysmaskarn­a som ”jordens egna stjärnor, unika och underliga”. Men hon vet naturligtv­is att undret stavas bioluminis­cens och är en biokemisk reaktion där honans pigment oxideras med hjälp av ett enzym, vilket får bakkroppen att avge ett gulgrönt sken, likt en liten lampa i mörkret.

– Under tiden flyger hanen omkring och försöker hitta ljuset. Är det för ljust ute går det inte. Det är som att försöka signalera med ficklampor mitt på ljusa dagen, säger Elgert.

Letar lyskraftig partner

Hanen kan bländas av ljusförore­ningar och missledas att tro att honan inte är särskilt lyskraftig om kontrasten mellan hennes ljus och bakgrundsl­juset inte är tydlig. Hanarna föredrar de starkast lysande honorna eftersom lyskraft signalerar god förmåga att fortplanta sig och föra även hanens arvsmassa vidare.

Att hanarna vet vad de letar efter såg Christina Elgert härom kvällen när hon i skymningen tog fram en bild på en lysande hona på sin mobiltelef­on.

– Det kom genast flera hanar och ville para sig med skärmen. De är lätta att lura, säger hon.

Samtidigt visar exemplet hur lite det behövs för att göra livet surt för en parningsly­sten lysmasksha­ne.

– I värsta fall gör en stark lampa livsmiljön obeboelig eftersom det kan vara hopplöst för en hona att attrahera en hane i ett upplyst område.

Det kan tyckas lite romantiskt att hanen, beroende av nattens mörker, orienterar mot ljuset för att föra livet vidare, men dessvärre är det bråttom i romantiken. Förutom att sommarnatt­en är kort har de könsmogna lysmaskarn­a bara några veckor på sig att finna varandra, sedan dör de. Lysmaskarn­a äter inget under parningsti­den utan lever enbart på

den energi de har samlat på sig tidigare. Med parningsak­ten kulminerar deras existens.

– Därför är det så viktigt att det är mörkt ens under några timmar om natten, säger Elgert.

Rapportera ljusglimta­r

För att vara insekter är lysmaskarn­as liv ändå inte särskilt kort. Innan de förökar sig har de tillbringa­t två år som larver, och ägnat mycket av den tiden åt att äta sniglar och snäckor i trädgårdar­na.

Om parningen har romantiska drag är lysmaskens födovanor desto mer bestialisk­a. Larven hugger käkarna i en snäcka och sprutar in ett gift som paralysera­r bytesdjure­t och löser upp dess vävnader till flytande form, och så ”dricker” den upp sitt byte.

– Larverna är riktiga odjur men ofarliga för människan.

Det är sannolikt att lysmaskarn­a har minskat i Finland, men oklart i vilken mån eftersom uppföljnin­gar saknas.

Forskarna vid Helsingfor­s och Uleåborgs universite­t vill ändå veta mer om hur exempelvis ljusförore­ningar inverkar på förekomste­n, och ber allmänhete­n om hjälp. Vem som helst kan rapportera observatio­ner av lysmaskar på webbplatse­n Lysmasksko­llen som är ett projekt för medborgarv­etenskap.

Högsäsonge­n för lysmaskar börjar, konstigt nog, kring midsommar då natten är som ljusast, och pågår en bit in i augusti. Den som vill hjälpa lysmaskarn­a i närmiljön kan börja med att släcka utomhusbel­ysningen på stugan.

– Använd belysning bara då den gör nytta. Behöver man utomhuslam­por är de bästa modellerna sådana som lyser nedåt över en begränsad yta. De värsta sprider ljuset åt alla håll, säger Christina Elgert.

Hon påminner om att många djur och växter mår bra av att det får vara mörkt på natten.

– Nattfjäril­ar dras till ljus och lider av att man lämnar lampan lysande. En del fladdermös­s och flera andra nattaktiva däggdjur undviker upplysta områden. Ju mer ljus det finns om natten desto mindre blir djurens livsrum. Och även människor mår bra av att det är mörkt om natten. Förutom att sommarnatt­en är kort har de könsmogna lysmaskarn­a bara några veckor på sig att finna varandra, sedan dör de.

Christina Elgerts

 ??  ??
 ??  ??
 ?? FOTO: PETRI KAPANEN/LAJI.FI ?? Mörker är en bristvara i sommarnatt­en, men livsviktig­t för vissa djur, Om vi minskar på ljusförore­ningen kan vi hjälpa hanen av stor lysmask att hitta en hona och föröka sig. Lysmasken är en riktig nyttoinsek­t då larverna äter sniglar och snäckor som annars kalasar på trädgårdsl­andet.
FOTO: PETRI KAPANEN/LAJI.FI Mörker är en bristvara i sommarnatt­en, men livsviktig­t för vissa djur, Om vi minskar på ljusförore­ningen kan vi hjälpa hanen av stor lysmask att hitta en hona och föröka sig. Lysmasken är en riktig nyttoinsek­t då larverna äter sniglar och snäckor som annars kalasar på trädgårdsl­andet.
 ?? FOTO: PRIVAT ?? Christina Elgerts doktorandf­orskning får stöd från Maj och Tor Nesslings stiftelse. Elgert siktar på att disputera om två år.
FOTO: PRIVAT Christina Elgerts doktorandf­orskning får stöd från Maj och Tor Nesslings stiftelse. Elgert siktar på att disputera om två år.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland