Sex­u­ell ri­va­li­tet mel­lan mor och dot­ter

En dot­ter är me­ra im­po­ne­rad av sin kän­da mor än di­rekt kär­leks­full.

Hufvudstadsbladet - - Sport - KERSTIN LINDMAN-STRAFFORD kul­tur@hbl.fi

RO­MAN

An­ne En­right

Actress Jo­nat­han Cape 2020

”Man föds som stjär­na och kan in­te bli det ut­an att ha de rät­ta för­ut­sätt­ning­ar­na och en spe­ci­ell lägg­ning. Men det krävs pub­li­ci­tet för att stjärn­rol­len skall fun­ge­ra.”

Det är en ung kvin­na, No­rah, som ta­lar om sin be­röm­da mor Kat­he­ri­ne, scen­ar­tist och stjär­na, i ro­ma­nen Actress. Den ir­länds­ka för­fat­ta­ren An­ne En­right har skri­vit om en be­römd mor och dot­ter. En­right är in­ter­na­tio­nellt känd för många ti­di­ga­re böc­ker och The Gat­he­ring (Sam­man­koms­ten 2008) fick Boo­ker­pri­set 2007. Hon sym­pa­ti­se­rar med fa­mil­jer som har svå­rig­he­ter, och här mö­ter vi dot­tern, aka­de­mi­kern No­rah, som ser till­ba­ka på sig själv och sin mor tret­tio år ef­ter mo­derns död. Ing­en ha­de egent­li­gen för­stått sig på den be­röm­da Kat­he­ri­ne, me­nar hon.

Im­po­ne­ran­de, in­te äls­kad

Har hon själv upp­levt det? Jag frå­gar mig många gång­er om En­right skri­vit ro­ma­nen för att an­ty­da att en del kvin­nor kanske in­te hy­ser star­ka och var­ma käns­lor för si­na möd­rar.

No­rah är im­po­ne­rad av att Kat­he­ri­ne är be­und­rad och känd, men hon er­kän­ner ock­så att de­ras för­hål­lan­de var svårt och kom­pli­ce­rat. No­rah var en­da bar­net, hon vet in­te vem hen­nes far var – mo­dern be­rät­tar ing­et – och Kat­he­ri­ne är un­der No­ra­hs upp­växt­tid of­ta på re­sa. Men No­rah för­sö­ker över­ty­ga oss om att den ego­cent­ris­ka Kat­he­ri­ne än­då äls­ka­de hen­ne. ”Jag var hen­ne be­bi, hen­nes hund­ra­pro­cen­ti­ga fram­gång i li­vet”.

”Den sto­ra ir­länds­kan” från Lon­don

Kat­he­ri­ne O’Dells be­und­ra­re ta­lar om hen­ne som ”den sto­ra ir­länds­kan”, men ir­ländsk var hon in­te, ut­an född och upp­vux­en i öst­ra Lon­don. För­äld­rar­na var ar­tis­ter och dot­tern sko­la­des små­ning­om av ka­tols­ka nun­nor i Irland. Hen­nes kar­riär in­led­des med små till­fäl­li­ga jobb i Lon­don, det all­ra förs­ta då hon var tio år gam­mal och spe­la­de kro­kus! Se­na­re då hon bli­vit känd kom ar­be­tet i New York och Hol­ly­wood. Folk sa­de all­tid att de äls­ka­de hen­ne, me­nar No­rah. ”Un­der­bar att job­ba med, fan­tas­tisk, en verk­lig per­fek­tio­nist.”

Vi mö­ter den un­der­ba­ra Kat­he­ri­ne på fem­te ave­nyn i New York, tjugo år gam­mal, med ny fri­syr, ny kor­sett, skor med höga klac­kar. Någon­ting hän­der då folk går för­bi hen­ne: al­la vän­der sig om!

Och hur of­ta hon än rör­de sig på stan, me­nar dot­tern, så ”vän­ta­de en pjäs på hen­ne (…) hen­nes rät­ta jag fanns där, var­je gång, näs­tan var­je gång”.

Helt per­fekt var det i al­la fall in­te al­la gång­er. Man är näs­tan tack­sam att få hö­ra att Kat­he­ri­ne kun­de rik­ta sitt ur­sin­ne mot kri­ti­ker­na, spe­ci­ellt om de kom från Irland. De var kanske av­und­sju­ka på hen­nes fram­gång­ar, sä­ger dot­tern. Ibland re­a­ge­ra­de publi­ken ock­så fel. Vam­py­rer al­li­hop: ”De vill se oss li­da,”, me­nar Kat­he­ri­ne, ”de vill att vi grå­ter”.

En myc­ket sorg­lig histo­ria

Det är en märk­vär­dig histo­ria En­right snick­rat ihop. På en viss ni­vå vi­sar den om­tan­ke och en sorts kär­lek, på en an­nan en full­stän­dig rö­ra som till och med an­ty­der att det fanns en be­syn­ner­lig sex­u­ell ri­va­li­tet mel­lan mor och dot­ter. På äld­re da­gar då mo­dern in­te läng­re är ef­ter­frå­gad på sam­ma sätt vi­sar hon tec­ken på men­tal oba­lans och skju­ter en känd filmdi­rek­tör i fo­ten.

Vad har En­right ve­lat sä­ga i ro­ma­nen? Det hand­lar ju in­te ba­ra om ett spe­ci­ellt mor- och dot­ter­för­hål­lan­de, och i en es­sä för en tid se­dan be­rät­ta­de En­right om be­kan­ta som rå­kat ut för en in­fly­tel­se­rik man som in­te ba­ra våld­ta­git dem fy­siskt ut­an ock­så ut­nytt­jat de­ras ta­lang­er. Kat­he­ri­ne O’Dell be­höv­de in­te nå­gon an­nan än sig själv och just där­för är det i mångt och myc­ket en sorg­lig histo­ria. En­rights språk är of­ta spi­ri­tu­ellt och träf­fan­de, men sök in­te djup och psy­ko­lo­gisk mångsidig­het!

FO­TO: WI­KI­PE­DIA

Vad vill An­ne En­right egent­li­gen be­rät­ta om i sin ro­man om en stor stjär­nas ■ själv­till­räck­lig­het? und­rar re­cen­sen­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.