Statsminister Sanna Marin (SDP) balanserar noga mellan de här två nya blocken som håller på att bildas. Det vi ser just nu är ett av de många efterskalven till brexit. Jordskorpan lägger sig mullrande till rätta i Europa. Det finns mycket att diskutera nu

Nederländarna blev först inte ens tillfrågade när unionen skulle bildas. Nu bildar de en ny front av europeisk återhållsamhet.

Frankrikes president Emmanuel Macron ska vid ett EU-toppmöte ha tappat tålamodet och fräst mot Nederländarnas premiärminister Mark Rutte: ”Ni är de nya britterna!”.

Den 53-årige Mark Rutte hör bland regeringscheferna i de 27 EU-länderna till dem som har suttit längst vid makten. Tysklands Angela Merkel har suttit i 15 år; Rutte i tio.

Just nu förvaltar han med sitt mittenliberala parti VVD sin tredje regering i rad. I parlamentet i Haag samlar han en hårfin en rösts marginal för sitt regeringsblock. Rutte är hårt trängd mellan högernationalister och å andra sidan landets rödgröna opposition.

Politiska bedömare säger att det är mer än en bara en fransk förolämpning att jämföra nederländarna med bråkiga brexit-britter. Landet – så förklarar en rutinerad EU-kommentator sitt hemland – är som borttappade efter att Storbritannien för sex månader sedan lämnade unionen.

Av traditionen ett sjöfarande folk, hade Nederländerna vid andra världskriget slut en föreställning om Europa vid Atlanten, präglat av frihandel, i tryggt förbund med Storbritannien och USA.

Vill man spekulera i hur personligt kan bli politiskt, kan man anteckna att premiärminister Mark Ruttes relativt ålderstigna far på 1930-talet var holländsk handelsman i kolonin Nederländska Ostindien, numera Indonesien.

I takt med att EU under årens lopp vuxit ”inåt land” har också Nederländerna – en av unionens sex grundarstater – haft en befolkning som tidvis förhållit sig kritiskt till unionen. Att Nederländerna över huvud taget är med i den betraktas också som en politisk slump. När unionen skissades upp 1950 blev Nederländerna först inte ens tillfrågade, eftersom man antog att de var emot idén.

Vid det utdragna toppmötet om EU:s återuppbyggnadsfond i veckan hade Nederländerna och Mark Rutte ledartröjan bland de fyra EU-länder som bildade ”den snåla kvartetten”. Till den hörde Sverige, Danmark och Österrike, och i vissa samtal och omröstningar också Finland.

Polen och Ungern beskrivs ofta som de stora ödespusselbitarna i unionen. Men lägg också Nederländerna på minnet. Det betyder inte att de förenas av samma euroskepsis, tvärtom rasade Ungerns premiärminister Viktor Orbán i helgen över ”den där holländaren som hatar mig”. En del av Mark Ruttes argument för att snåla med EU-bidragen är att de går till länder som inte är liberala rättsstater.

Nederländerna har drivit diplomati för att samla de nordiska och baltiska EU-länderna och Irland till en gemensam norrfront. Särskilt Sverige, som i likhet med Nederländerna riskerar tappa Storbritannien som en stor handelspartner, har ofta den senaste tiden signalerat sympatier med Nederländerna.

En annan nordeuropeisk krets växer fram i det militära nätverket Northern Group (Norra gruppen), där Nederländerna också är med. Vid en Natomanöver i Norge 2018, satt våra kamouflagemålade ungdomar från Nylands brigad till och med i samma båt, en landstigningsbåt, med holländare.

När Frankrike och president Macron vill driva på en djupare EU-integration hör den ”snåla kvartetten” mitt i Europas kärna till dem som vill bromsa. Tysklands Angela Merkel vill också se ett starkt sammanhållet Europa, men inte skynda som Macron. Så det sägs att hon stängde kistlocket över Macrons drömmar om ett federalt Europa, men den som hade grävt graven var Mark Rutte.

Fram till brexit ska man i Nederländerna ha skämtat om att landets EU-politik i huvudsak gick ut på att invänta vad London säger. Det är något av en parallell till att vi i Finland, som ett annat litet medlemsland, ofta sägs sitta som den där vita fågeln på flodhästens rygg och invänta vad Tyskland tänker göra.

Statsminister Sanna Marin (SDP) balanserar noga mellan de här två nya blocken som håller på att bildas. Det vi ser just nu är ett av de många efterskalven till brexit. Jordskorpan lägger sig mullrande till rätta i Europa. Det finns mycket att diskutera nu, mer än vi gör.