EU:s krispaket riskerar vår självständighet

EUROPEISKA UNIONEN På tisdagsmorgonen var det muntra miner hos EU-ledarna när de kommit överens om Europeiska unionens långtidsbudget och ett gigantiskt krispaket (1 075 respektive 750 miljarder euro). Var alla lika nöjda efter att de lämnat Bryssel?

Sydeuropeiska medlemsländer vande sig tidigt vid att få generösa bidrag från EU. Detta bidragsberoende undergrävde deras förmåga att få ordning på ekonomi och samhällsstruktur. Med nya medlemmar från Östeuropa blev läget prekärt. Plötsligt var det fler nettomottagare som skulle dela på kakan. Om nettobetalarna visade större solidaritet kunde dock kakan bli större.

Storbritannien som var en stor nettobetalare fick nog och valde att lämna unionen. EU-företrädare hävdade att det var britterna som förlorade ekonomiskt på detta, men brexit ledde till ett stort hål i EU-kassan. Inför den nya budgeten var läget att fler ville ha mer medan färre skulle stå för notan!

Lösningen på många problem blev corona. Frankrike och Tyskland lanserade ett förslag om att EU tar lån och skapar ett krispaket. Motiveringen var att bistå de länder som drabbats värst av coronapandemin med lån och bidrag. Tillsammans med Finland ville ”den sparsamma fyran” – Danmark, Nederländerna, Sverige och Österrike – att krispaketet i sin helhet skulle utgöras av lån. Beslutet följde dock i stort det ursprungliga förslaget med utbetalning av en större del i form av tämligen villkorslösa bidrag och en mindre del

Det planeras för att EU drar in egna skatter i en alltmer federativ union. Länderna förlorar då mycket av sitt självbestämmande. Hur kan detta godtas utan godkännande av medlemsstaternas parlament?

som lån med krav på återbetalning.

Pandemin visade sig i praktiken bara vara en förevändning för krispaketet. Av de fyra länder med flest antal döda per 100 000 invånare under pandemin får Spanien och Italien nästan hälften av krispaketet, medan Belgien och Sverige i stället förväntas betala. Paketet är uteslutande till för länder som redan innan haft misskötta ekonomier och hög skuldsättning.

Macrons och Merkels agerande avslöjar en annan betydligt allvarligare agenda. Besluten i tisdags kan ses som början till ett nytt skede i EU:s utveckling med återkommande krispaket för att bistå länder som hamnat i ”lyxfällan”. Unionen skuldsätter sig då ytterligare och länder som sköter sin ekonomi förutsätts att ta ett allt större skuldansvar. Det planeras för att EU drar in egna skatter i en alltmer federativ union. Länderna förlorar då mycket av sitt självbestämmande. Hur kan detta godtas utan godkännande av medlemsstaternas parlament?

Finland bör tillsammans med ”den sparsamma fyran” sätta ned foten, villkora medlemskapet och vid behov förbereda utträdesförhandlingar. Vore en frihandelsunion med Norge, Storbritannien och Schweiz ett alternativ?