När krymper mänskligheten?

Jordens befolkning ökar explosivt: den stora frågan är hur länge till? Ingen art har övertagit jordens resurser på samma vis och en hållbar utveckling förutsätter både att vår livsstil förändras och att vi blir färre. FN:s befolkningsprognoser antar att mänskligheten fortsätter expandera under detta sekel. Det finns nu 7,8 miljarder människor och det beräknas att vi omkring 2100 är 10,9 miljarder.

Men demografer har länge tyckt annorlunda. Wittgenstein-centret har förutspått att befolkningstillväxten kan vända efter 50 år. Nyligen publicerade The Lancet ännu mer optimistiska scenarier gjorda av forskare vid Washingtons universitet. Toppen kan nås redan på 2060-talet. Kanske blir vi endast 9,7 miljarder som mest, och hinner ner till 8,8 miljarder före nyårsfirandet 2200.

Skillnaden mellan forskarnas och FN:s bedömning beror framför allt på att fruktsamheten avtar. Det föds allt färre barn så gott som överallt, med Afrika som det stora undantaget och frågetecknet.

Fruktsamheten är sedan länge låg i världens folkrikaste land Kina. Ingen vet exakt hur låg, men antagligen får kinesiskor i genomsnitt kring 1,6 barn i dag. Det är därför Kina gjorde en familjepolitisk helomvändning och skrotade ettbarnspolitiken.

Dryga ett och ett halvt barn per kvinna råkar vara medelvärdet även i EU.

Också i Indiens föds färre barn. Beaktar man snedvridningen i könsfördelningen – hur aborter av foster med XX-kromosomer, liksom vanvård och mord av just flickebarn, leder till att fler män än kvinnor når vuxen ålder – verkar Indiens fruktsamhet redan nu närma sig dryga 2 barn per kvinna.

Själv gillar jag The Lancet-artikelns proffsiga visualiseringar och lansering. Den drar vågade om än inte alltid välgrundade slutsatser. Befolkning är makt, påminner den oss om: militär makt, ekonomisk makt, intim makt. Kommer Kinas tid som stormakt att räcka endast några årtionden, eftersom demografin är allas öde? Blir Nigeria seklets nya geopolitiska centrum? Vilka länder lyckas bäst med att locka till sig arbetsföra migranter?

Forskarnas debatt går redan het, men en sak är alla överens om: drivkraften är utbildning och preventivmedel. Ifall alla kvinnor kunde gå i skola och besluta hur många barn de föder skulle mänskligheten krympa snabbt.

Det är ett märkvärdigt och lyckligt sammanträffande att det antal barn människor önskar sig går hand i hand med en hållbar utveckling. Runtom i världen vill de flesta ha kring två barn.

Dessutom leder utbildning och valfrihet till att barnen föds senare i livet. Även det gör att mängden homo sapiens ökar långsammare.

Sedan finns det små, glesa befolkningar med ovanligt låg fruktsamhet. Där föds det färre barn än vad människorna önskar sig, och där skulle några barn fler inte hota framtiden, varken globalt eller lokalt. Snarare tvärtom.

Prognosen i The Lancet antar låg migration och ganska hög fruktsamhet för Finland, så där slog den fel från början. Dock är scenarier snarare redskap än spågummor, de ska inte ha rätt utan stimulera tanken. Anna Rotkirch gör en befolkningspolitisk utredning för Statsrådet.

”Forskarnas debattgår redan het, men en sak är alla överens om: drivkraften är utbildning och preventivmedel. Ifall alla kvinnor kunde gå i skola och besluta hur många barn de föder skulle mänskligheten krympa snabbt.”

ANNA ROTKIRCH är forskningsprofessor och arbetar vid Befolkningsförbundet.