USA försvagar sin ekonomiska hegemoni med sanktioner

sanKtioneR Katarina Koivisto behandlar i en ledare (HBL 26.7) de amerikanska ekonomiska sanktionerna mot det ryska gasledningsprojektet Nord Stream 2. Projektet står still och om de nya sanktionerna träder i kraft kommer det att drabba investeringar i Europa värda mer än 700 miljoner euro och fler än 120 europeiska företag. Detta under den pågående ekonomiska krisen som är en följd av coronapandemin.

John Bolton, USA:s före detta nationella säkerhetsrådgivare, belyser i sin senaste bok den nuvarande amerikanska administrationens politik då det gäller ekonomiska sanktioner. USA:s ekonomiska makt är till för att främja landets nationella säkerhet. Sanktionerna borde utnyttjas på ett massivt sätt, införas mycket snabbt, målinriktat och stödas med alla tillgängliga maktmedel inklusive de militära. Planerade sanktioner borde inte granskas i förväg av domstol eller jurister för då kan man enligt Bolton förlora överraskningseffekten. Det nuvarande systemet att införa sanktioner stegvis och på ett icke-strukturellt sätt (”piecemeal”) försvagar enligt honom sanktionernas effekt. Mottagarlandet har då tid att styra sin handel och det som man riktat sanktionerna emot i nya banor och skydda sina nationella och internationella resurser.

Att sanktioner införda av USA inte varit effektiva beror enligt Bolton på att de varit för selektiva, individualiserade och att de införts för långsamt. Alla införda sanktioner har inte varit enbart ekonomiska utan det har handlat om en uppsjö olika åtgärder, såsom att stänga mottagarlandets konsulat, klassificera dess diplomater som persona non grata, att införa sanktioner mot idrottare och andra personer, etcetera. USA har infört sanktioner bland annat för att mottagarlandet mördat sina politiska motståndare eller förrädare (Skripals), för dataintrång i USA:s datasystem och landspecifikt sanktionerat Iran, Syrien, Ryssland, Kina, Venezuela med flera.

Sanktioner har införts för både individer och företag. USA:s finansministerium har lyft fram problemet med hur ekonomiska sanktioner påverkar dollarkursen och risken med att det föds nya internationella reservvalutor (euro, yuan). Den nuvarande amerikanska förvaltningen har tydligen också diskuterat frågan om förflyttningen av sanktionsförvaltningen från finansministeriet till försvarseller justitieministeriet. Detta innebär att sanktioner ses allt mer som ett militärt snarare än ett ekonomiskt eller finansiellt påtryckningsinstrument.

USA har i vissa fall beräknat de negativa effekterna av införda eller planerade sanktioner på landet i allmänhet och dess näringsliv. Däremot har man tydligen inte över huvud taget brytt sig om att beräkna de ekonomiska, sociala och andra negativa effekterna på sina allierade och tredje länder.

Sanktioner, i synnerhet ekonomiska och finansiella sanktioner, upplever under den nuvarande amerikanska förvaltning en tid av blomstring. Man inför sanktioner till höger och vänster utan att egentligen ha en bild av sanktionsregimens helhet och hur de införda hundratals sanktionsregimerna påverkar eller förhåller sig till varandra – förstärker eller försvagar de den önskade specifika eller holistiska effekten.

Det stora antalet sanktioner införda av USA har lett till en situation där globala aktörer söker nya modeller och verksamhetsformer för att motverka dem. USA:s internationella ekonomiska och politiska maktposition har försvagats. Det uppkommer nya globala allianser och maktcentra och gamla förstärks. Också andra ekonomiska aktörer kommer allt mer att använda sin ekonomiska makt för att stärka sin internationella och globala position då USA själv försvagar sin ekonomiska hegemoni.