Fler finländare uppskattar EU

HBL:s mätning av finländarnas inställning till EU:s återhämtningsfond visar att det har skett en förskjutning bland dem som ser positivt på EU.

Enligt den färska opinionsmätning som HBL har gjort tillsammans med Maaseudun Tulevaisuus och Verkkouutiset godkänner majoriteten av finländarna EU:s återhämtningsfond. En fjärdedel anser att fonden är bra, en fjärdedel är emot den medan drygt 40 procent ser fonden som ett nödvändigt ont.

Förutom inställningen till den omstridda och aktuella frågan om återhämtningsfonden visar en närmare granskning av svaren att de som är positivt inställda till EU har en annan sammansättning än tidigare. Det är en förändring som har pågått länge men som kanske inte har varit så synlig.

Centern och vänsterpartierna har tidigare haft en kluven inställning till EU. De partier som har varit positivt inställda, redan sedan tiden innan Finland anslöt sig till EU, är Samlingspartiet, SFP och De gröna.

För Sannfinländarna, också i partiets tidigare skepnad under Timo Soinis ledning, har EU-motståndet varit och är fortfarande en viktig fråga. Det var den avgörande frågan då Sannfinländarna fick sin första stora seger i riksdagsvalet 2011.

I HBL:s artikel om mätningen säger Näringslivets delegations forskningschef Ilkka Haavisto att Sannfinländarna i och med sitt större stöd också har sugit åt sig EU-motståndare från andra partier. Det har minskat motståndet i andra partier och bidragit till att en majoritet i SDP, Centern och VF nu förhåller sig positivt till både EU i allmänhet och den europeiska integrationen.

Det behöver förstås inte automatiskt innebära att man ställer sig positivt till EU:s återhämtningsfond. Men en grundläggande positiv eller negativ inställning till europeisk integration och till hur EU förhåller sig till sina medlemsländer påverkar också inställningen till enskilda beslut.

För vänsterpartiernas del är det troligen lättare att godkänna återhämtningsfonden, som fokuserar på att backa upp ekonomin som skadats av coronakrisen, inte att hålla de stora bankerna flytande. Under eurokrisen räddade man banker för att kunna rädda euron, eftersom bankerna var för stora att gå omkull. Nu handlar det mera om att stödja ekonomin i allmänhet, som har skadats av pandemin. Efter eurokrisen infördes dessutom nya regler och krav på bankernas ägare för att undvika en situation där vinsterna går till ägarna medan förlusterna socialiseras.

Men också inställningen till globaliseringen och gränsöverskridande solidaritet påverkar hur man ser på EU:s återhämtningsfond.

Klimatförändringen gör det väldigt tydligt att det behövs mer genomgripande åtgärder än vad enskilda länder kan åstadkomma för att hejda uppvärmningen. Ett fungerande EU är viktigt för människor, partier och rörelser som anser att klimatåtgärder är avgörande för vår framtid.

Hur är det då med de politiska krafter som av hävd varit EU-positiva? Bland anhängarna till SFP och De gröna är stödet för återhämtningsfonden mycket stabilt och andelen som anser att fonden ska stoppas är liten. Här finns en linje och konsekvens. Bland samlingspartisterna är det annorlunda – över en tredjedel säger nej till fonden, medan hälften ser den som ett nödvändigt ont.

I den politiska debatten har Samlingspartiet kritiserat återhämtningsfonden och dess villkor. Det påverkar säkert partiets anhängare. Samtidigt har partiordförande Petteri Orpo konstaterat att det ligger i EU:s och Finlands intresse att en överenskommelse om fonden kunde nås.

Håller Samlingspartiets grundpositiva inställning till EU att förändras? Det är svårt att tro. Givetvis handlar det om villkoren för återhämtningsfonden och de stöd och lån den delar ut. Men det handlar också om regering och opposition. Knappast hade återhämtningsfonden fått en helt annan utformning även om Samlingspartiet hade suttit med i Finlands regering. Ändå hade partiet säkert då backat upp fondlösningen. Den ska ännu få en konkret utformning och godkännas av varje EU-land, också av vår riksdag. Debatten fortsätter alltså. Partier och deras anhängare påverkas inte enbart av sakfrågor, utan också av den egna gruppens position.